När allt går fel...

[Humelibumlan]

En tråd om travdagar där allt går åt fanders...

Igår var vi på valla, startade i lopp sex, lopp sex blåstes av pga. av olycka och efter mycket om och men kom de på att lopp sex skulle köras om som lopp 13.. *jippi*

Det var såklart bara tvätta hästen alla grejjor, ställa häst i box, frysa och vänta...

Så var det då dax, lopp 13 skulle gå av stapel och ja... omstart... *Stor suck från vi få själar som var kvar* och så dax för ny start...

Och då då får man den glada infon i högtalaren att Nummer 15 Right Over med tillhörande kusk fått materialfel...
Bara springa *dålig kondis* PUNKA..

Kan ju säga att man kände sig inte som den mest poppulära personen på valla när man efter ett LÅNGT tag kom tillbaka...

Extra kul var ju att min son (3år) var med på valla eftersom vi inte hittat nån barnvakt och hur kul är det hålla motivation hos en 3-åring en hel travkväll?

Så, berätta om era VÄRSTA travkvällar

 

[Cambrie]

Sv: När allt går fel...

Jag kom inte ens till banan på mina värsta travdagar... Ena gången skulle jag för en gångs skull köra själv, tror det var dam sm kval. Fick punktering på transporten på motorvägen en halvmil från banan... Reservdäcket till transporten hade mitt resesällskap plockat ur när han packade och glömt lägga i igen så där stod vi... Mitt i semestertider och när däckfirman väl kom så hade loppet gått och det var bara att köra de 27 milen hem igen.

Andra gången skulle jag också köra själv, och då råkade jag smälla med transport och bil. Tack och lov gick det bra för alla inblandade, jag åkte till sjukan och hästen till banan. Hon var dock placerad (efter veterinärbesiktning) med en annan kusk...

Inser att det kanske inte är guds mening att jag ska köra lopp själv...

 

[tinafinis]

Sv: När allt går fel...

Aaaa får jag joina tråden???
Jag vet, jag är den som ger upp med en gång, men ja ska f-n inte göra det!
Hon är ju bara ett, men ett humör som jag inte stött på innan!!!
Känns som om jag bar vill ge upp...

jaja... jag fortsätter i 07 tråden............................................

 

[martha]

Sv: När allt går fel...

Nämen du träffade ju MIG

fö var det väl ingen höjdarkväll för dig iallafall....Hmmm

 

[schelin_j]

Sv: När allt går fel...

Inte en travkväll men...

I går kväll tappade jag stallägarens fyraåring som efter en lång tids diverse åkommor ÄNTLIGEN ska ut och tävla... han böjde sig ner och nappade åt sig lite gräs när jag skulle ta in honom och när jag bad honom gå igen så gick han... eller snarare tog ett skutt... rakt in i mig!

Jag tappade förstås balansen och hästen drog som en avlöning och jag orkade inte hålla honom. Rusade som en idiot upp på vägen och möter en bil i mörkret

Mitt skrik hördes ett par kilometer tror jag.

I sista sekunden kastar sig hästen åt sidan i alla fall och rusar ut på åkern.

Behöver jag säga att jag grät hela kvällen i går? Jag var så chockad att jag trodde att jag skulle dö och jag gick förbi hästens box sjuttiofem gånger i onödan bara för att kolla att det var sant att han stod där.

Blir hingstkedja på valacken ett tag till tror jag (rätt så nykastrerad men har varit gudasnäll på sistone - men man ska aldrig känna sig säker med stora kusar)

 

[Jettan]

Sv: När allt går fel...

Dåliga travdagar är väl sådant man så snabbt som möjligt trycker in i ett mörkt litet hörn längst in i hjärnan, stänger dörren om och skjuter för ett stort skåp och går sedan visslandes därifrån....?

usch ja, jag vet inte hur många gånger man plågat sig hem från Kalmar i snöstorm efter att hästen felat in på upploppet....

Nu senast var min häst tippad etta, kom till ledningen och man trodde segern låg som i en liten ask.... så in på upploppet sjönk han bara som en riktigt tung sten....

Vid sådana tillfällen får jag alltid så dåligt samvete; jag borde veta att han nog behövde den där behandlingen ändå, även om han kännts bra hemma, senaste loppet var ju riktigt tufft! Han borde inte gått barfota!!! osv....
men men, det är bara att bita i det sura äpplet, bli bättre till nästa gång och undertiden titta på några sparade dvd-filmer då hästen faktiskt vunnit lopp!!!

 

[fethajja]

Sv: När allt går fel...

nu har jag en riktig värsting!!

bor ju uppe i skellefteå och Änga var så duktig at han vann ett dubbelcupen lopp (kval för kallblod, finalen köres på solvalla). Anyways, överlycklig att få åka till solvalla valde jag såklart Erik Adielsson att köra. Hade även med mig en bloding som jag sålt till bollnäs & en extra passagerare från Boden som skulle starta. Så, klockan 6 på morgonen påbörjade vi vår färd mot valla, har en stor buss med plats för 5 hästar och bodel. så vi hade packat in allt mellan himmel & jord + det som bor där inne året runt, till saken hör att vi var 6 pers som skulle åka ner (så ni kan ju gissa hur mycket saker det var). Vi rullade iväg och när vi kommer ca 3 km hitanför timrå så skramlar det till i bussen & den stannar. MOTORN SKAR!!! 1 filig väg & räcke mellan körbanorna. Han som körde svängde in mot kanten & bussen bara tvärsjönk ner i kanten (var SUPERLÖST) så bussen höll på att tippa, hästarna var HYSTERISKA för de låg ju som packade på varandra..

jaha vad gör man då? trafikerad e4 och 3 panikslagna hästar att lasta ur. Som tur var så fanns det en gåd bara några hundra meter ifrån där vi var, så vi knallade upp där & efter 3 timmar då vi hade stått med hästarna i grimskaft så kom det en vänlig man med hästbuss som vi fick låna ner till valla, tacka vet jag den människan. Så då fick vi stanna upp trafiken och lasta hästarna, sedan bära över alla jävla grejer till den andra bussen (tog typ 30 min) och det var fortfarande hur mycket trafik som helst och det började skymma. Sedan puttrade vi iväg mot valla. gjorde också ett pit-stop i bollnäs ochlämnade av kardinal.

sedan så fortsatte resan och mitt i natten (vid 2) var vi framme. sov i lastbilen ute på stallbacken och sedan upp vid 6 och fixa med hästarna. (var förövrigt världens längsta dag). var ute och red på skogsslingan på valla i 2 timmar bara för att döda tid & röra på monstret.

när väl Erik kom och skulle värma sa jag åt han "kär inte bakvarv, då skenar han och han stannar INTE" så vad tror du han gör?.. just de.. bakvarv. efter 3 bakvarv i 25 tempo tvärsvängde han in på stallbacken i FULL SKEN och styrde in hästen mot en transport & skällde som fan, och inte är jag bangen inte - han fick 100 gånger värre tillbaka.

tack och lov gick loppet OK & han var 4:a

vi tog oss hem helskinnade efter ännu ett bussbyte & jag svär - har aldrig vart så slut i hela mitt liv!

 

[oki]

Sv: När allt går fel...

På tal om dåliga travdagar...
Sist hemma på Umåker hade jag två till start. Som deet kändes innan så var det verkligen uppåtform på båda. Ove A som körde den ena var säker på seger när vi hade fint läge o rätt distans 1640 m. Han kör till spets och får fuska bort första varvet på 16,5. Ja, nu är det ju klart hann man nästan tänka när jag ser hur kusen börjar hänga mer o mer i grejorna. Inne på upploppet var det över och oplacerad på 17,6 eller nåt.. Han hade så hög puls efter looppet att den gick inte mäta
I sista loppet p21 hade jag då fölmärrn som verkligen känts på g efter att ha fått ett par lopp i kroppen. Förra starten var hon riktigt bra men fick då helt fel lopp. Lasse Lindberg som var i ett fantastiskt flyt denna dag med 4 segrar skulle köra. Sa till honom innan att hon är betydligt bättre än raden och det borde vara en bra chans om du kan köra henne i ryggar så länge det går. Han åker ut, kör ett helt perfekt lopp och hon stannar helt 600 kvar.... 117 i puls efter 10 min.
Avselad och klar så hör jag hur hon börjar hosta. Givetvis.
När den första var så dålig i sitt lopp skulle man ju kunnat räkna ut att det var nåt på g. men hoppet är ju det sista som dör sägs det...

Dagen efter så hostas det i alla hörn här på gården. Varför kan de inte visa att de är sjuka INNAN man åker o startar?
Så nu har vi "semester" jag o pållarna.

 

[ameo]

Sv: När allt går fel...

Ponnytrav är ju också trav, bara med lite mindre deltagare...

Min lilla ponnytravare har tydligen bestämt sig för att inte vilja springa på "årets sista tävlingsdag".
Första året hon tävlade bara gav hon upp och saktade av till skritt mitt i loppet - jag fick springa efter henne och försöka få bort henne från banan, det hjälpte inte att kusken drev på henne...
Förra året var det liknande, efter en låååång dag på Halmstadtravet skulle hon starta i sista loppet. Och det blev omstart. Och det blev omstart igen. Och en gång till. Och kanske ytterligare en gång... (minns inte exakt) Till sist tjurade min lilla prinsessa ihop fullständigt och vägrade trava i volten, som hon givetvis skulle leda. Så personalen skickade helt enkelt ut dem från banan och på pappret blev hon struken för oregerlighet... Jag förstår fullständigt att hon inte ville mer, tyvärr var det för långt bort för att någon av oss halta-lotta-föräldrar (jag + kuskens mamma är ungefär lika handikappade) så vi kunde inte springa dit och leda henne i volten heller...

I år kommer hon inte få starta på årets sista tävling...

 

[Humelibumlan]

Sv: När allt går fel...

Nämen du träffade ju MIG

fö var det väl ingen höjdarkväll för dig iallafall....Hmmm

Ja, det var ju en fördel, att få njuta av ditt sällskap i exakt 7 sec

Annars kan jag ju berätta att jag lyckades med "den vilda brandslangen" när jag skulle fylla på vatten och sprutade ner en flock hästägare hos H-O S innan jag fick tag på den vilda slangen..
Vilket fick min tränare att vika sig av skratt... Kul man kan roa nån

 

[martha]

Sv: När allt går fel...

Asch , det var lite mer än 7 sek...det var väl iallafall typ 32 sek

Varförblir jag inte förvånad över slangen

*martha som har tvättstuge scenen sparad på favoriter *

 

[Humelibumlan]

Sv: När allt går fel...

Asch , det var lite mer än 7 sek...det var väl iallafall typ 32 sek

Varförblir jag inte förvånad över slangen

*martha som har tvättstuge scenen sparad på favoriter *

Jasså? Ja tiden går så fort när man har trevligt
Tyvärr kunde jag inte komma ner o hejja fram din (som om de skulle hjälpa någon) vi värmde efter första...

Jag är en KLANT!
Så nu är de offisiellt (Min egen stavning)

 

[Mehl]

Sv: När allt går fel...

Annars kan jag ju berätta att jag lyckades med "den vilda brandslangen" när jag skulle fylla på vatten och sprutade ner en flock hästägare hos H-O S innan jag fick tag på den vilda slangen

Det där lyckades jag med igår, fast det var min man o han skrattade inte .......jajja vi skulle ju ändå åka hem strax efter

 

[Humelibumlan]

Sv: När allt går fel...

Det där lyckades jag med igår, fast det var min man o han skrattade inte .......jajja vi skulle ju ändå åka hem strax efter

DE skrattade inte heller...

 

[Konie]

Sv: När allt går fel...

Dagar man skulle legat kvar i sängen....

Åker 30 mil för att hämta hem 2 avelsston, dottern, jag och ägaren till det ena stoet. Åker hemifrån vid 6.30. Dit går det bra. Ska jag klaga lite så får det vara på att stoägaren L som är med i bilen och som bara pratar och pratar och... Lastningen går bra. OK, hemåt....
7 mil senare säger bilen "puff" och dör. Rullar in på en mack, givetvis en nerlagd sådan. Går fram mot 3 killar och ska rådfråga dom... När dom vänder sig och tittar på mig så är det 3 enorma killar, skäggiga, lite "lurkiga" med skinnvästar det står "Grave Diggers" på. Killarna är rara och lyssnar förstående på motorn, och berättar sen att bilar kan dom inget om...... Hade det varit en MC så.... Ringer hem till maken och ber honom hjälpa mig på nåt sätt.... Han upplyser mig om att "på nya bilen finns ju ingen dragkrok". Kompisarna vi brukar kunna låna bil av i krisfall är bortresta, givetvis med bilen. Makens lillebror har bil med drag! Jovisst va, den läcker i kylaren och går inte att köra... Min make får låna sin systers bil, med jättebreda däck och som inte går att köra släp efter med de däcken.... Maken får åka 10 mil längre från oss för att hämta bilen, tillbaka hem till oss för att byta hjul och så äntligen kommer han iväg de 23 milen för att hämta oss.... och under hela tiden fortsätter stoägaren L att prata och prata och.....
Min trasiga bil får stå kvar, det viktiga var ju att få hem hästarna. De har under hela tiden varit urlastade och en dam gav oss hinkar med vatten till dom. Maken kommer, vi lastar in hästarna och börjar den 23 mil långa resan hemåt. Efter sådär 10 mil, på motorvägen, i mörkret... får vi punktering på transporten. Får köra 1 kilometer med punkan för att ta oss av motorvägen. Urlastningen går återigen bra, förutom att L lastar ur sin egen häst och får hästens rumpa ut mot trafiken så jag får skrika åt henne att snabbt flytta in hästen till kanten. Dottern hittar en åker på sidan av väg och cykelväg och dit släpar hon hästar och L. Maken byter däck och hästarna ska lastas igen. Då får jag tok-spel för L försöker lasta sin häst med en tänd cigarett i munnen.... Den släcks och hästarna går åter snällt in i transporten. Hemma igen vid 02.00, både vi och hästarna slut. När vi lastat ur tror L att dottern och jag ska fixa resten (hon fick minsann gå in i stallet hon med!) Slutligen i säng vid 03.00, trött och med värkande öron - för L slutade faktiskt aldrig prata, fast jag låtsades sova i bilen....
Min bil- den hämtade vi dagen efter (återigen 60 mil ToR). Den resan gick faktiskt smärtfritt!

 

[peak]

Sv: När allt går fel...

Selade ut 3 hästar på Gävle i Torsdags. Den första i lopp 1 blev 3:a efter en dundergalopp, så det var riktigt bra. Nästa hade vi i lopp 10. Hon hade spår 7, för övrigt hästens andra start, och 6:an var lite sen så våran kusk fick lov att vända snävt för att ta sig runt, varpå hästen blir rädd och reser sig rakt upp. Kusken ramlar ur och typ under sulkyn, men lyckas hålla tömmarna kvar och är snabb upp och får tag i hästens huvud. Tack och lov ingen lös häst ialla fall, men det var väldigt nära. Kusken väljer att han vill prova igen. Det blev trångt igen, men han tar ut ordenligt och tar sig iväg. Dock var hästen väldigt spänd efter detta och var urdålig och galopperade. Jaja tänkte jag då, vi har en fin häst kvar till lopp 11, en debutant. Får ett perfekt lopp, går ut i tredje och rundar alla och leder stort in på upploppet och segern känns säker. 100 meter från mål säger det poff och hela banbelysningen slocknar. Helt kolsvart blir det och kuskarna skriker. Hästarna blir rädda och sticker åt olika håll, men som tur är sker ingen olycka. Dock döms loppet bort och våran segrare fick ingen seger....står i stället som sruknen för att loppet var inställt....Hade kunna åkt hem efter lopp 1 istället....Rätt så surt...

 

[Humelibumlan]

Sv: När allt går fel...

Va läskigt
Fick alla ett 4de pris då? *nyfiken*

 

[peak]

Sv: När allt går fel...

Jag vet inte hur det blir, men jag antar det. Det brukar väl bli så, men dom sa inget om det. Kan säga att det var många kuskar som var upprörda efteråt. Jag stod med andan i halsen och bara väntade på att det skulle bli nån olycka. Har aldrig förr tänkt på hur mörkt det blir utan belysningen....Men det konstiga var att det var just banbelysningen och några lampor på läktaren tror jag, allt annats lysta i stall osv. Till och med målbelysningen, eller vad det heter, lyste så...

 

[Mehl]

Sv: När allt går fel...

Jag läste att ni skulle få ersättning för resan. Det kanske blir ett fjärdepris .

Glad att vi inte hade häst i detta lopp. Fy så otäckt.

 

[Fnobby]

Sv: När allt går fel...

Jag tror jag såg er, på Pershing, och gud vilken gullig grabb du har i så fall!

Många mindre lyckade travdagar har man väl varit på, men den här tar priset, vilket kaos!

Det här var ett av första loppen jag körde som kusk och hade anmält min valack, som gjort någon start då, till Hagmyren, ca 25 mil. Packade in saker i bilen, för dagen utan AC, 30 plusgrader, tillsammans med en ganska ny pojkvän(som här skulle träffa mina föräldrar en av första gångerna och dessutom var det första gången han var på trav), min stalltjej som då var i 13-årsåldern, mamma med mycket nerver och mammas mindre sympatiske sambo som oavbrutet hela vägen upp klagade på bl.a. min bilkörning, vädret, hur dåliga hästar jag hade...stämningen var inte direkt på topp...
Kliver ur bilen, aningens sena, på Hagmyrens stallbacke och blir närmast överfallen av en karl jag aldrig sett förut som verkar oerhört stressad och konstig. Han skriker gång på gång "Du måste ta henne med dig! Du måste ta henne med dig!" Jag har ingen aning om vad han menar men så småningom lugnar han sig såpass att jag får begrepp om att han leasat en häst av en hästägare i stallet där jag jobbar och har tidigare samma dag varit ute och skenat med denna och vill inte ha henne kvar. Han säger att ägaren lovat att jag kan ta med hästen hem (detta visar sig senare vara lögn, han har inte ens pratat med henne, men det är en senare historia...)
Visst, klart jag kan göra det, jag har ju bara en häst med mig. I det här läget har jag fått ut hästen ur släpet och precis konstaterat att jag glömt hälften av grejorna kvar hemma. Mamma får nu ett lättare hysteriskt anfall då hon inser att vi ska ha två hästar med oss i transporten hem och det blir övervikt...
Jag drar ett djupt andetag och skickar mamma till publiksidan med ett "vi tar det efter loppet!", säger åt karln med hästen att komma tillbaka med märrn efter lopp 7, försöker förklara för pojkvännen (f.ö. allergisk mot hästar) vilka saker han ska gå och försöka låna i något stall och tar med mig stalltjejen, som plötsligt verkar som den enda normala människan inom flera kilometers radie och selar hästen med den utrustning vi har.

Kör jättegalopp från start, hästen halvt skengalopperar med fältet och jag har inte en chans att få stopp på honom förrän långt efter att vi är diskade.
En timme senare:
Min häst lastad, stalltjejen står framme och försöker hålla honom lugnt, något uppskrämd själv.
Karln med märren jag skulle ha med hem försöker jaga in hästen mede en sopkvast, han är rädd för henne, bandagen hänger åt alla håll och hästen är åt alla håll hon med, utom på väg in i släpet.
Mamma står 10 meter bort och stortjuter "Men Karolina, jag vill inte att du kör OLAGLIGT! Jag vill inte det, du får inte köra olagligt! Jag vill inte att du kör olagligt!" ("Det är lugnt morsan, jag har ju bara druckit 5 öl...")
Mammas sambo står bortanför henne och föreläser om vikter och lagar och hur dålig jag är på att köra bil.
Pojkvännen vet inte var han ska ta vägen och ursäktar sig med att han måste gå på toa.
Varenda annan människa på Hagmyren den dagen står runt omkring och tittar på oss...

Det hela slutade med att mamma och sambon liftade hem med någon annan, och att den istadiga märren hamnade i mitt stall några veckor eftersom ägaren inte hade någon möjlighet att ta emot henne. Mammas sambo har aldrig åkt med mig på trav efter det och pojkvännen och stalltjejen fick en historia att berätta om när dom kom hem...