Kiwifrukt
Trådstartare
För att dra en lång historia lite kort, så har jag en häst på foder som det inte funkar med. Någon kanske minns min andra tråd för ett tag sen om samma häst?
I alla fall, i augusti 2009 tar jag hästen på foder. I kontraktet, ett vanligt exemplar som finns att köpa i vilken hästsportsbutik som helst, skrivs in att vi har hästen på foder från 16 augusti 2009 till 16 augusti 2010, med en månads prövotid. Sen förlängs kontraktet med ett år, om vi inte har sagt till senast två månader i förväg, d.v.s. 16 juni -10.
I samband med att kontraktet skrivs så skriver ägaren själv ihop en bilaga som hon undertecknar och som följer med kontraktet (jag har dock inte skrivit på bilagan). Där står foderstat för hästen, att hästen är ett problembarn och därför knepig att rida och hantera, att hästen inte får användas vid hård träning eller tävlan, samt endast ridas 4 gånger/vecka, p.g.a. en medfödd skada. Allt som har förändrats runt hästen har diskuterats med ägaren först och fått hennes godkännande, hon har även varit ute och hälsat på hästen, samt ridit henne, flera gånger. Senaste gången strax innan jul.
Två månader efter att vi har fått hem hästen blir ägaren arbetslös.
Det är samma veterinär som följt hästen sen ägaren flyttade till länet som haft hand om henne här. Till en början även samma hovslagare, men efter någon månad meddelar han att han ska sluta ha alla mindre stall och att vi får hitta en annan. Kommer som en chock då vi haft honom i sex år. Efter att ha ringt runt och även kollat med ägaren finns det tre alternativ.
1) Den vi har nu. Bra på sitt yrke, trevlig, bra hand med hästarna och hyffsat billig.
2) En som är duktig på att sko, men helt socialt inkompetent, kan inte ta besvärliga hästar (vilket den här hästen är) och kostar det dubbla mot alla andra, vilket jag med mitt studiebidrag inte har råd med.
3) En som är billig, men som flera av mina vänner har extremt dåliga erfarenheter av.
Vi ringer alltså nr 1 som kommer och tar hand om hästarna. Jag är mer än nöjd, som ett exempel hade min andra häst tappskor minst ett tiotal gånger förut om somrarna, sen vi bytte hovslagare har hon inte tappat skorna en enda gång, peppar, peppar.
Ägaren är inte alls nöjd med bytet, försöker få den gamla att ta sig an oss igen vilket han vägrar och när inte det funkar vill hon att vi ska testa alternativ tre.
Efter mycket om och men inser vi till slut att det inte fungerar med hästen överhuvudtaget, droppen kom när rutinerat yrkesfolk säger att hästen är rent farlig att rida och hantera. Vi säger till ägaren att vi inte vill ha henne kvar, detta är sista gången hon är ute i december, vi säger även att vi kommer ta hand om henne tills hon kan ta emot henne, men att jag inte rider henne. Detta är fine med ägaren vid detta tillfälle, hon lovar att göra sitt bästa och ska sätta ut en annons. Hon mejlar via Facebook två dagar senare, berättar att hon har satt ut en annons och nu får vi vänta och se. Antingen är det någon som nappar, eller så får vi hoppas att hon får jobb.
I mellandagarna trillar det in ett nytt mejl, betydligt otrevligare i tonen, då hon misstänker att vi inte sköter om hästen ordentligt och att hon måste ridas, vilket det aldrig varken har skrivits i något papper, eller sagts muntligt. Jag upprepar det jag sa när hon var ute, efter några mejl fram och tillbaka verkar det som att hon fattar.
Strax efter hittar vi via vår stallägare en ny häst, vilket varken var planerat eller något vi kände till sist vi pratade med ägaren. På stallkompisarnas inrådan berättar jag detta för ägaren, som blir riktigt störd av det hela.
Helt plötsligt får hon jobb, men kan enligt sig själv ändå inte ta tillbaka hästen. Det har nu gått nästan två månader sen vi sa till, hon har haft tid på sig att ordna upp det här, det är trots allt hennes häst, och hon har ett jobb. Vi pratar lite fram och tillbaka och det verkar finnas en lösning. Hon ska komma ut i slutet av veckan, och så ska vi prata igenom det.
I fredags kommer hon, har hela familjen med sig, mannen är inte alltför glad över det hela, vilket märks. Hon påpekar att hon tycker hästen har magrat och är riktigt otrevlig. Jag pratar med flera kunniga hästmänniskor som ser hästen så gott som dagligen, som tycker att hästen är omusklad, men fin i hullet.
Nu har vi kompromissat oss fram till en eventuell lösning. Hon ska hämta hem hästen så snart som möjligt, mot att vi betalar kallhyran för tre månader (tills hon kan släppa ut på bete), betalar en hovslagarräkning åt henne eftersom hon vägrar låta vår hovslagare sko hästen samt betalar henne för att hon hämtar henne. Helt okej för oss, vi är glada att vi blir av med problemet.
Men nu till min fråga. Tycker ni vi behöver skriva något om att vi kommer betala henne den och den summan, mot att det gamla kontraktet slutar gälla? Eller räcker det om vi båda har med oss kontrakten när hon hämtar hästen och så river vi sönder dem tillsammans? Hur hade ni gjort?
I alla fall, i augusti 2009 tar jag hästen på foder. I kontraktet, ett vanligt exemplar som finns att köpa i vilken hästsportsbutik som helst, skrivs in att vi har hästen på foder från 16 augusti 2009 till 16 augusti 2010, med en månads prövotid. Sen förlängs kontraktet med ett år, om vi inte har sagt till senast två månader i förväg, d.v.s. 16 juni -10.
I samband med att kontraktet skrivs så skriver ägaren själv ihop en bilaga som hon undertecknar och som följer med kontraktet (jag har dock inte skrivit på bilagan). Där står foderstat för hästen, att hästen är ett problembarn och därför knepig att rida och hantera, att hästen inte får användas vid hård träning eller tävlan, samt endast ridas 4 gånger/vecka, p.g.a. en medfödd skada. Allt som har förändrats runt hästen har diskuterats med ägaren först och fått hennes godkännande, hon har även varit ute och hälsat på hästen, samt ridit henne, flera gånger. Senaste gången strax innan jul.
Två månader efter att vi har fått hem hästen blir ägaren arbetslös.
Det är samma veterinär som följt hästen sen ägaren flyttade till länet som haft hand om henne här. Till en början även samma hovslagare, men efter någon månad meddelar han att han ska sluta ha alla mindre stall och att vi får hitta en annan. Kommer som en chock då vi haft honom i sex år. Efter att ha ringt runt och även kollat med ägaren finns det tre alternativ.
1) Den vi har nu. Bra på sitt yrke, trevlig, bra hand med hästarna och hyffsat billig.
2) En som är duktig på att sko, men helt socialt inkompetent, kan inte ta besvärliga hästar (vilket den här hästen är) och kostar det dubbla mot alla andra, vilket jag med mitt studiebidrag inte har råd med.
3) En som är billig, men som flera av mina vänner har extremt dåliga erfarenheter av.
Vi ringer alltså nr 1 som kommer och tar hand om hästarna. Jag är mer än nöjd, som ett exempel hade min andra häst tappskor minst ett tiotal gånger förut om somrarna, sen vi bytte hovslagare har hon inte tappat skorna en enda gång, peppar, peppar.
Ägaren är inte alls nöjd med bytet, försöker få den gamla att ta sig an oss igen vilket han vägrar och när inte det funkar vill hon att vi ska testa alternativ tre.
Efter mycket om och men inser vi till slut att det inte fungerar med hästen överhuvudtaget, droppen kom när rutinerat yrkesfolk säger att hästen är rent farlig att rida och hantera. Vi säger till ägaren att vi inte vill ha henne kvar, detta är sista gången hon är ute i december, vi säger även att vi kommer ta hand om henne tills hon kan ta emot henne, men att jag inte rider henne. Detta är fine med ägaren vid detta tillfälle, hon lovar att göra sitt bästa och ska sätta ut en annons. Hon mejlar via Facebook två dagar senare, berättar att hon har satt ut en annons och nu får vi vänta och se. Antingen är det någon som nappar, eller så får vi hoppas att hon får jobb.
I mellandagarna trillar det in ett nytt mejl, betydligt otrevligare i tonen, då hon misstänker att vi inte sköter om hästen ordentligt och att hon måste ridas, vilket det aldrig varken har skrivits i något papper, eller sagts muntligt. Jag upprepar det jag sa när hon var ute, efter några mejl fram och tillbaka verkar det som att hon fattar.
Strax efter hittar vi via vår stallägare en ny häst, vilket varken var planerat eller något vi kände till sist vi pratade med ägaren. På stallkompisarnas inrådan berättar jag detta för ägaren, som blir riktigt störd av det hela.
Helt plötsligt får hon jobb, men kan enligt sig själv ändå inte ta tillbaka hästen. Det har nu gått nästan två månader sen vi sa till, hon har haft tid på sig att ordna upp det här, det är trots allt hennes häst, och hon har ett jobb. Vi pratar lite fram och tillbaka och det verkar finnas en lösning. Hon ska komma ut i slutet av veckan, och så ska vi prata igenom det.
I fredags kommer hon, har hela familjen med sig, mannen är inte alltför glad över det hela, vilket märks. Hon påpekar att hon tycker hästen har magrat och är riktigt otrevlig. Jag pratar med flera kunniga hästmänniskor som ser hästen så gott som dagligen, som tycker att hästen är omusklad, men fin i hullet.
Nu har vi kompromissat oss fram till en eventuell lösning. Hon ska hämta hem hästen så snart som möjligt, mot att vi betalar kallhyran för tre månader (tills hon kan släppa ut på bete), betalar en hovslagarräkning åt henne eftersom hon vägrar låta vår hovslagare sko hästen samt betalar henne för att hon hämtar henne. Helt okej för oss, vi är glada att vi blir av med problemet.
Men nu till min fråga. Tycker ni vi behöver skriva något om att vi kommer betala henne den och den summan, mot att det gamla kontraktet slutar gälla? Eller räcker det om vi båda har med oss kontrakten när hon hämtar hästen och så river vi sönder dem tillsammans? Hur hade ni gjort?
