När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

[villhelstvaraanonym]

Jag gör det klassiska. Skapar ett nytt, anonymt namn, och jag är tacksam om ni håller det för er själva, om ni ändå luskar ut vem jag är.

Jag trivs inte alls i mitt stall. Inte för fem öre. Det är många faktorer som spelar in, men det är konstigt folk, konstiga regler som hela tiden ändras, dåliga ridmöjligheter och absolut inga träningsmöjligheter alls. Jag har ju en gång i tiden gjort valet att flytta dit, men då hade jag 1) ingen träningsbar häst, utan en skogsmulle som man lulla runt på lite vart som helst, och 2) det fanns en stark, inofficell, ledargestalt i stallet som höll i alla trådar och höll ordning, men hen har flyttat sen länge. Nu har jag en häst jag vill rida och träna aktivt med. Jag känner inte att mina krav är skyhöga, jag hade mer än gärna nöjt mig med bra ridvägar i skogen, jag har trots allt hållit igång en tävlingshäst enbart på att rida ut, samt åka iväg och hoppa en gång i veckan på anläggning tidigare. Men här finns ingenting, och jag har varken tid eller möjlighet att åka iväg fem gånger i veckan. Tyvärr.

Jag har satt upp mig i kö till ett stall som jag hemskt gärna vill ha en plats i. Men kön är lång. Det kan dröja år innan jag får en plats där, även om det kommer vara värt det i slutändan. Det är ont om platser här där jag bor, det är kö till de flesta större, välkända ställena, och det verkar vara fullt även på de mindre. Jag älskar min häst överallt annat på jorden, det är hästen som är lyckan i mitt liv, och jag vill verkligen kämpa ut det här och behålla den. Att sälja/låna ut finns egentligen inte på världskartan. Dels för att det är min drömhäst alla kategorier, jag har drömt om den här hästen länge innan jag kunde köpa den, dels för att den är ganska krävande och jag är rädd att en utlåning kommer förstöra den.

Men hur håller man motivationen uppe under tiden innan jag får en plats i det nya stallet? Jag älskar hästen, men jag älskar inte att skritta samma jäkla asfaltsväg dag ut och dag in, en runda som tar 40 minuter. Jag har funderat på träningar av olika slag, men det fallerar ju på att jag inte kan hålla igång konditionen på hemmaplan. Naturligtvis kommer jag fortsätta leta efter en stallplats någon annanstans "tills vidare", medan den andra listan betas av, men läget ser ju inte ljust ut.

Hur gör ni för att "stänga av" folk som lägger sig i saker som de inte har med att göra? Hur får ni motivation när allting känns hopplöst?

 

[Trollslända]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Du skrev att du åkt och tränat förut, så om du har tillgång till transport så kan du ju lasta hästen och köra den till något ställe där det finns bra ridvägar.

Det tar ju lite extra tid såklart, men kanske är värt att göra ett par ggr i veckan?

 

[Trollslända]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Angående folk som "lägger sig i" så beror det på hur de gör det.

Om det är människor som kommer med välmenta men kanske inte alltid relevanta tips/råd så kan man ju svara att "man ska fundera på det" eller "Tack för tipset, men för mig fungerar det bättre att göra så här" eller helt enkelt "tack, men nej tack".

Om det är folk som hackar på en är det svårare. Antingen ignorera, flina eller ryta ifrån. Ryta ifrån är nog effektivast, men jag är inte bra på det.

 

[Zipp2010]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Jag har sått med olika hästar på olika ställen, o har ibland känt som du. Ofta har ens egen inställning till träning/ridning ändrats på grund av en ny häst, eller så har folk i stallet försvunnit eller tillkommit o stämningen har ändrats drastiskt.
Jag vill att stallet ska vara lugnt o kännas välkomnande för mig, eftersom det är min fristad och där jag vill umgås med o träna min häst, jag är rätt känslig för när dte blir dålig stämning eller folk är "jobbiga".
Ibland kan man rida ut det, o de flyttar av (jobbiga människor står inte ofta så länge på varje anläggning har jag märkt ), men annars har jag flyttat.

Nu var ju det nästan omöjligt för dig på studs

Kan du vara i stallet udda tider? Eller har du någon där du kan vara där samtidigt som så ni kan "hålla ihop"?
Angående träningsmöjligheterna så är nog enda lösningen att du åker iväg, även för att rida ut, det är inte ovanligt att ridvägarna är såpass dåliga att man åker iväg även för det? Jag åker iväg för att cantra o klättra tillexempel.

Sedan folk som lägger sig finns alltid, o folk som är "neggo", försök skärma av dem om du kan, ge inte så mycket tillbaka så brukar de tröttna? Eller säg att du inte är intresserad av att höra deras miljoner åsikter? Det ÄR jobbigt med folk man inte drar jämnt med, o att behöva umgås med dem när man är både är ledig o vill ha det trevligt o avslappnat suger verkligen, men du kan inte förändra dem, det bästa kan vara att försöka se något positivt hos dem? De kanske är riktigt bra på något som du kan få hjälp med? Försök få dem att visa sina bästa sidor?

 

[villhelstvaraanonym]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Tack för era svar!

När jag åkte och tränade en gång i veckan var det under ponnytiden, det var mina föräldrar som körde och vi lånade en transport av några bekanta till familjen. Tyvärr bytte de till en större transport sen, som varken jag eller mina föräldrar får köra på vanligt B-kort. Men att låna en vanlig transport ca. en gång i veckan och åka och rida någon annanstans skulle säkerligen gå att lösa, men som jag skrev faller det ju på att jag inte kan hålla igång hästen hemma, och i och med att vi inte har egen transport blir det ganska dyrt att låna en flera gånger i veckan. Jag kommer jobba på både att köpa en egen transport och ta BE-behörighet, men det är inget som kommer ske i en handvändning. (Tyvärr, varför finns det inga goda féer när man som bäst behöver dem?)

Zipp, det du skrev om udda tider, det försöker jag göra. Problemet är helgerna. Då är det alltid någon som kommer med sura kommentarer. Det tjatiga är att de inte ger sig. En välmenad, men kanske inte fullt så smart kommentar, kan man ju ta de första tio gångerna, men när samma människa tjatar om samma sak för 30:e gången börjar det bli lite jobbigt, särskilt när man har förklarat 29 gånger innan varför man gör som man gör/inte gör som person x vill.

Jag kommer leta vidare efter ett bra (bättre) alternativ tills den andra kön är avbetad och jag får plats i det stall jag helst vill stå i. Det jag fasar för är att behöva stanna kvar i det här stallet i flera år till. Jag har även bestämt att skicka hästen till tillridning/utbildning i vår hos en duktig yrkesmänniska, för att få hästen riden. Det kan ju i alla fall slå ihjäl någon månad.

 

[Seabaz]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Har du provat att lägga ut en egen sökes-annons? En del med stall och platser över annonserar inte om dom inte är beroende av att fylla platsen men ändå kan tänka sig om "rätt person" dyker upp, att hyra ut. Kanske värt ett försök?

 

[Trollslända]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Det skulle väl komma nya viktregler för b-kortet nu vid årsskiftet? Nu kanske det inte hjälper med just det släpet men det kan vara värt att kolla upp om du inte redan har koll på det.

Vad gäller tjat och prat röstar jag för att alltid ha hörlurar med musik eller ljudbok när det är folk i stallet. Nicka kort och fortsätt med ditt. Eller så kan du ha headset och ringa upp nån kompis att prata med så du inte är tillgänglig.

Det löser ju dock inte problemet. Jag får en känsla av att du kanske, precis som mig, är lite konflikträdd? Och förmodligen lite för snäll för ditt eget bästa?
Rätta mig om jag har fel.

Men om någon har sagt något 20 gånger, testa att säga just det. "Men det där har du ju sagt massa gånger" eller "varför tjatar du om det hela tiden?".
Eller så satsar du på att bli som "en gås", låta allting rinna av dig. Jag hade en period, inte i hästsammanhang dock, när jag bara sa "jaha" till allting en person sa för jag orkade inte lyssna på dennes "goda råd" längre. Det fungerade inte helt men bättre än vad jag trodde.

Egentligen vill jag bara skriva "byt stall", men jag vet ju att det inte går. Jag tycker att stallet ska vara som ens andra hem så det är så tråkigt om man inte trivs.

 

[Amelia]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

När jag letade stall så hälsade jag på i ett par gårdar i närheten. Vips så fick jag en plats som passade mig. Som någon skrev är det ju inte alla som annonserar ut när en boxplats blir ledig. Kanske du hittar något gammalt "kostall" som vanligtvis inte hyr ut platser?
Känner medlidande med dig angående det där andra . Har själv inte råkat ut för folk som lägger sig i en massa grejer, däremot har jag gärna frågat efter råd själv vid behov.. Det där är så respektlöst anser jag och känner en liten bävan över vid min egen stallflytt behöva konfronteras med ökänt tråkiga personer..
Är själv en person som håller mig mycket för mig själv, har inte ingått i något "stallgäng" och har nog sluppit undan mycket därför.
Tror det kan behövas att stå upp för sig själv ibland på ett lite skarpare sätt OM man känner sig respektlöst behandlad. Om det är folk som "bara inte fattar" så brukar jag låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra liksom..
Om du känner dig mobbad eller trakasserad borde du kanske ta upp detta med stallägaren?
Hoppas det löser sig!!

 

[SQT]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Åh, vad trist det är med folk som inte kan bete sig! Gör allt du kan för att flytta därifrån, för de där människorna kommer att dränera dig på all energi och glädje du har med ridningen.

En god vän till mig står i ett stall med fruktansvärt dålig stämning och varje gång jag ska åka dit och hjälpa till med hästen får jag en klump i magen eftersom man kan räkna med att antingen vännen eller jag (som alltså är där på besök!) får en utskällning eller tråkiga kommentarer av någon. Så ska man inte behöva ha det.

Prata med folk du känner - och inte bara hästmänniskor - om att du söker stallplats, för vips är det någon som känner någon. Så gjorde jag en gång när jag inte trivdes i mitt stall. Jag pratade med min granne, som inte var hästmänniska på något vis, och han kände några som hade ett stall så några veckor sedan flyttade hästen dit. Det var ett av de bästa stall jag någonsin har stått i med härliga människor som jag fortfarande har kontakt med, närmare 15 år senare.

Lycka till i stalljakten - och tills du hittar ett nytt ställe, försök låta de jobbiga kommentarerna rinna av dig.

 

[warg]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Hovslagare och veterinärer har ofta bra koll. Jag har fått tips om ett stall av min veterinär en gång, och hovslagaren fixade medryttarhäst.

 

[karamelldrottningen]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Jag har oxå haft nån periode tidigare när motivationen var på botten. Då berodde det mest på pengabrist och lite annat i livet. Är så glad att jag har eget stall nu ! Inte haft det så länge men visst en hel del att göra men det är så härligt ändå! Kändes som ödet på nått sätt... Har aldrig behövt annonsera det har varit kö ändå . Kanske finns det en del stall i närheten som inte annonserar men som ev kan ha nån plats ledig lr vet nån som har?

Har inte brytt mig så mkt när folk pratar å så men märker nu vilken skillnad när man inte behöver ha stallägare med storhetsvansinne å lustiga idéer efter sig .

 

[ch791022]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Har du provat att lägga ut en egen sökes-annons? En del med stall och platser över annonserar inte om dom inte är beroende av att fylla platsen men ändå kan tänka sig om "rätt person" dyker upp, att hyra ut. Kanske värt ett försök?

Helt klart värt ett försök, så hittade jag min helt underbara inackordering ute i stallet.

Jag hade gått och funderat lite så är bara om jag kanske skulle hyra ut en av dom tomma boxarna ute i stallet. Men dragit ut på det för samtidigt så vet jag hur mycket tjafsande det kan bli, så råkade jag få syn på hennes annons och det bara kändes rätt så jag hörde av mig. Och det var helt klart rätt val :-)

/Camilla

 

[villhelstvaraanonym]

Sv: När motivationen är obefintlig, men man samtidigt inte vill ge upp

Tusen tack för alla era svar!

Jag svarar på alla frågor som uppkommit i samma inlägg. Tyvärr är det stallägaren som är det största problemet när det gäller stämningen i stallet, eftersom det är hen som driver den hårdaste tjatkampanjen. Så att få medhåll därifrån är tyvärr omöjligt.

Jag har funderat på en egen sökesannons. Dock vet jag att stallägaren lusläser blocket, så jag är lite misstänksam mot att sätta ut en. Men visst går det att vara hyffsat anonym (har sett att en del kallar sig "stall" eller vad som helst)? Är rädd att det ska bli ännu mer tjaffs om det kommer fram att jag letar annat, förr eller senare måste jag ju berätta, men då vill jag gärna ha ett alternativ så att inte tiden jag måste stanna där blir outhärdlig. Gränsen för outhärdlighet är rätt nära just nu.

Jag har pratat med hovslagaren, som tyvärr inte kom på något på rak arm. Tyvärr är inte min hovslagare från samma län som jag (men så värt det, hen är bäst ), men det medför ju också att hen inte är jätteinsatt i alla småstall häromkring. Jag skulle gärna stalla in på ett mindre ställe där det kanske inte finns hästar i nuläget (ett sällskap går alltid att fixa), eller skaffa eget, men min ekonomi tillåter inte det sistnämnda just nu. Just nu känns det som att det är stallägaren och den dåliga stämningen i stallet som är det värsta, därefter kommer bristen på ridvägar, man kan ju tycka att det kanske kunde nöjt sig med antingen eller. Bra ridvägar och dålig stämning, eller bra stämning och usla vägar...