Mytoman i ens närhet

Anonymt nick, och nej jag vet inte om personen är just mytoman, jag vet bara att hon ljuger om väldigt mycket.

En vän har i många år berättat om våld och övergrepp som hon har utsatts och fortfarande utsätts för. Historierna har blivit värre och värre, det är aldrig en "vanlig våldtäkt" utan allt är extremt och även hur polis, vård etc har agerat är väldigt märkligt (om det vore sant). I flera år var jag ständigt orolig för henne, ibland gick hon inte att få tag på och sen flera veckor senare var förklaringen att hon "behövt fly". Nu fattar jag att hon gillade att skapa den där oron, få uppmärksamheten och sen lämna beskedet att "det gick bra, jag lever".

Sen började jag inse att hennes historier inte går ihop. Det stämmer inte. Hon har även vid några tillfällen råkat försäga sig och när jag påpekat att det inte stämmer med vad hon sagt tidigare har jag fått långa förklaringar på det som inte heller är rimliga. Vill inte skriva
exakt vad hon säger här eftersom det blir så lätt att känna igen, men det är verkligen extremt på alla sätt samtidigt som det aldrig finns bevis för något och det är aldrig någon som döms för allt de utsätter henne för (flera mordförsök!). Precis alla som jag berättat för har sagt att det omöjligt kan vara sant, men man vill ju inte tro att nån ljuger om övergrepp. Innerst inne har jag nog insett att det är påhittade historier.

Nu har jag fått det bekräftat, det är lögner. Vill inte skriva hur pga lätt att nån känner igen, men jag tvivlar inte. Jag tror jag blev ett lätt "offer" eftersom jag själv varit utsatt för övergrepp, så min tröskel för att börja ifrågasätta är väldigt väldigt hög. Jag känner mig hjärntvättad. Personer i min närheten har dragits in i lögnerna, att de gjort massor av hemska saker. Hon har verkligen försökt få det
till "vi mot dem". Hon och jag, vi har ju båda varit utsatta. Vi bor numera långt ifrån varandra vilket gjort att jag inte alls kunnat
kolla saker IRL.

Jag vill konfrontera henne men jag vet att det inte skulle gå bra alls. Hon skulle ha långa förklaringar på allt och om jag ändå inte köpte det skulle hon vända det till att jag är sjuk, lika sjuk som andra i hennes närhet som inte heller tror på henne. Jag vet inte hur fortsättningen på vår relation skulle kunna se ut. Jag orkar inte mer. Jag känner mig helt dränerad efter varje samtal. Hon har inga vänner kvar, jag är i princip den sista. Men jag vill inte längre.

Nu när jag vet är det som bitarna faller på plats. Många saker jag inser som ger mig kalla kårar. Dessa lögner har pågått i så många år,
det är så omfattande. Hon är inte offret, hon är ju förövaren. Jag fattar inte hur jag kunde dras med i det här så länge. Det känns som jag behöver ett avslut, jag behöver få säga att jag vet att hon lurat mig. Men jag tror inte jag orkar hantera reaktionen på det.

 

[moster_punk]

Åh, så tufft! Förstår att du känner dig omtumlad och vilseledd!

Jag förstår också att du skulle vilja berätta att du vet, men jag tänker precis som du på vart det skulle leda. Du känner personen och förstår att reaktionen antagligen blir ett långt försvarstal, där du kanske blir intrasslad och vilseförd igen genom ytterligare en historia. Jag tänker att personen förstås har en problematik och att dessa historier fyller ett syfte för personen- ett syfte som förmodligen handlar mer om personen själv än om dig. Du och andra är förmodligen en slags rekvisita för personen, som behövs för att personen ska uppnå vad det nu är denne söker. Det är förstås svårt att inte känna sig sviken och förledd av en sådan här person, men jag tror att du har mycket att vinna på att se att det hela förmodligen inte primärt handlar om att du ska lida, utan om ett behov som personen har och där du råkar komma i vägen.

Det finns olika anledningar till mytomani och självhävdelse av det slag du beskriver. En kan faktiskt vara att man utsatts för övergrepp, försummelse eller våld som gjort att man blivit väldigt "liten" som person. Man kan ha upplevt att ingen sett en, eller trott på en, att hemska saker händer en men ingen förstår eller reagerar. Ibland kan det leda till att man börjar skapa överdrivna historier i hopp om att någon ska lyssna. Det kan alltså finnas ett korn av sanning inbäddat i de fantastiska historier som presenterats.

Oavsett så är kanske det bästa för dig att, nu när du har insikt och vet att det som berättas inte stämmer, lyssna med lite distans, ta emot personens berättelse och bekräfta det du hör- "sen ringde han dig och mordhotade dig, säger du", men utan att värdera eller gå in i diskussion. Låt personen ha sin bild, vi vet inte om personen kanske tex. är i psykos och berättelserna faktiskt är "verkliga" upplevelser för denne just då, men dras inte in själv utan håll ditt sunda perspektiv. Om möjligt kan du försöka styra samtalet åt ett annat håll, särskilt om personen fastnar i och kanske upprörs av sina egna berättelser.

Det låter sorgligt att personen knappt har någon vän förutom du, men det är samtidigt förståeligt att dessa historier kan vara mer än folk orkar med. Jag tycker att det är viktigt att du känner in hur mycket du själv klarar av, och att du hittar ett förhållningssätt som är ok för dig. Du och ditt välmående måste gå först.

 

[anonym9]

Texten såg kanske jättekonstig och svårläst ut först, skrev den i ett dokument innan jag skapade anonymt nick för jag var tveksam till om jag skulle skriva under mitt vanliga eller anonymt. Insåg nu när jag läste på mobilen att det var galna radbrytningar överallt, hoppas det är fixat nu.

 

[anonym9]

Det finns olika anledningar till mytomani och självhävdelse av det slag du beskriver. En kan faktiskt vara att man utsatts för övergrepp, försummelse eller våld som gjort att man blivit väldigt "liten" som person. Man kan ha upplevt att ingen sett en, eller trott på en, att hemska saker händer en men ingen förstår eller reagerar. Ibland kan det leda till att man börjar skapa överdrivna historier i hopp om att någon ska lyssna. Det kan alltså finnas ett korn av sanning inbäddat i de fantastiska historier som presenterats.

Jag vet om en händelse jag tror är sann, som antagligen skulle klassas som sexuellt ofredande. Jag funderade på om det blev "starten" på det här. Det kan förstås finnas fler händelser som är sanna. Men oavsett är det ju riktigt sjukt.

Låt personen ha sin bild, vi vet inte om personen kanske tex. är i psykos och berättelserna faktiskt är "verkliga" upplevelser för denne just då, men dras inte in själv utan håll ditt sunda perspektiv.

Har funderat på om hon själv tror på sina berättelser, men hon kan ju inte vara så väck att hon själv tror på allt i flera års tid?

Det låter sorgligt att personen knappt har någon vän förutom du, men det är samtidigt förståeligt att dessa historier kan vara mer än folk orkar med.

Även sorgligt att vännen tror att folk inte orkar för att vännen har det så svårt, när verkligheten är att folk backar undan när de börjat inse att allt är påhittat.

Min förövare är dömd för sina övergrepp, och jag upplever att vännen är "avundsjuk" på det. När jag berättat något jag varit med om har vännen alltid varit med om samma sak men tusen gånger värre. Det är ganska svårt att hantera för mig, jag tycker verkligen inte att jag glidit på nån räkmacka genom livet men hennes inställning är att jag blev trodd och fick hjälp, och hon fick inte det trots att hon hade det så mycket värre. Just det gör också att jag funderar på om det ens är bra för någon av oss att ha kontakt.

 

[Inte_Ung]

Jag har ju hanterat några bedragare i mina dagar.
Och kommit fram till att det går inte att komma igenom.
Så min lösning är minsta möjliga kontakt.
Det tar för mycket energi att hantera allt som inte är sant.

 

[Lingon]

Oj! Jag hade nog brutit kontakten. Personer som håller på så har jag inget behov av i mitt liv. Låter som att hon inte bara ljuger utan även förminskar dina upplevelser. Jag hade försökt få det att rinna ut i sanden.

 

[athena_arabians]

Anonymt nick, och nej jag vet inte om personen är just mytoman, jag vet bara att hon ljuger om väldigt mycket.

En vän har i många år berättat om våld och övergrepp som hon har utsatts och fortfarande utsätts för. Historierna har blivit värre och värre, det är aldrig en "vanlig våldtäkt" utan allt är extremt och även hur polis, vård etc har agerat är väldigt märkligt (om det vore sant). I flera år var jag ständigt orolig för henne, ibland gick hon inte att få tag på och sen flera veckor senare var förklaringen att hon "behövt fly". Nu fattar jag att hon gillade att skapa den där oron, få uppmärksamheten och sen lämna beskedet att "det gick bra, jag lever".

Sen började jag inse att hennes historier inte går ihop. Det stämmer inte. Hon har även vid några tillfällen råkat försäga sig och när jag påpekat att det inte stämmer med vad hon sagt tidigare har jag fått långa förklaringar på det som inte heller är rimliga. Vill inte skriva
exakt vad hon säger här eftersom det blir så lätt att känna igen, men det är verkligen extremt på alla sätt samtidigt som det aldrig finns bevis för något och det är aldrig någon som döms för allt de utsätter henne för (flera mordförsök!). Precis alla som jag berättat för har sagt att det omöjligt kan vara sant, men man vill ju inte tro att nån ljuger om övergrepp. Innerst inne har jag nog insett att det är påhittade historier.

Nu har jag fått det bekräftat, det är lögner. Vill inte skriva hur pga lätt att nån känner igen, men jag tvivlar inte. Jag tror jag blev ett lätt "offer" eftersom jag själv varit utsatt för övergrepp, så min tröskel för att börja ifrågasätta är väldigt väldigt hög. Jag känner mig hjärntvättad. Personer i min närheten har dragits in i lögnerna, att de gjort massor av hemska saker. Hon har verkligen försökt få det
till "vi mot dem". Hon och jag, vi har ju båda varit utsatta. Vi bor numera långt ifrån varandra vilket gjort att jag inte alls kunnat
kolla saker IRL.

Jag vill konfrontera henne men jag vet att det inte skulle gå bra alls. Hon skulle ha långa förklaringar på allt och om jag ändå inte köpte det skulle hon vända det till att jag är sjuk, lika sjuk som andra i hennes närhet som inte heller tror på henne. Jag vet inte hur fortsättningen på vår relation skulle kunna se ut. Jag orkar inte mer. Jag känner mig helt dränerad efter varje samtal. Hon har inga vänner kvar, jag är i princip den sista. Men jag vill inte längre.

Nu när jag vet är det som bitarna faller på plats. Många saker jag inser som ger mig kalla kårar. Dessa lögner har pågått i så många år,
det är så omfattande. Hon är inte offret, hon är ju förövaren. Jag fattar inte hur jag kunde dras med i det här så länge. Det känns som jag behöver ett avslut, jag behöver få säga att jag vet att hon lurat mig. Men jag tror inte jag orkar hantera reaktionen på det.

Tyvärr är nog det bästa att klippa banden helt, för att skydda sitt egna mående. En kan inte vara en krycka åt någon annan som inte vill ändra sig, inte om det får en själv att må dåligt. Men jag är absolut inte förvånad att du trott på personen, dels är det en heder för dig att du har empati för andra och dels är det lättare att känna sympati när en själv varit utsatt. De här personerna är experter på att utnyttja sådana saker för att sälja in sin "story". Jag har absolut gått på sådant här men till slut har det liksom blivit för många konstigheter för att det ska vara trovärdigt. Det är som du säger, personen är ju inte ett offer utan en förövare.

Sådant här är dessutom vanligare än en tror, vi har tyvärr minst ett exempel här på Buke där en person härjar fritt. Dvs har någon en story som ens förnuft säger att det inte går ihop är det nog bäst att hålla armslängds avstånd (eller som sagt, klippa helt).

 

[Grazing]

Anonymt nick, och nej jag vet inte om personen är just mytoman, jag vet bara att hon ljuger om väldigt mycket.

En vän har i många år berättat om våld och övergrepp som hon har utsatts och fortfarande utsätts för. Historierna har blivit värre och värre, det är aldrig en "vanlig våldtäkt" utan allt är extremt och även hur polis, vård etc har agerat är väldigt märkligt (om det vore sant). I flera år var jag ständigt orolig för henne, ibland gick hon inte att få tag på och sen flera veckor senare var förklaringen att hon "behövt fly". Nu fattar jag att hon gillade att skapa den där oron, få uppmärksamheten och sen lämna beskedet att "det gick bra, jag lever".

Sen började jag inse att hennes historier inte går ihop. Det stämmer inte. Hon har även vid några tillfällen råkat försäga sig och när jag påpekat att det inte stämmer med vad hon sagt tidigare har jag fått långa förklaringar på det som inte heller är rimliga. Vill inte skriva
exakt vad hon säger här eftersom det blir så lätt att känna igen, men det är verkligen extremt på alla sätt samtidigt som det aldrig finns bevis för något och det är aldrig någon som döms för allt de utsätter henne för (flera mordförsök!). Precis alla som jag berättat för har sagt att det omöjligt kan vara sant, men man vill ju inte tro att nån ljuger om övergrepp. Innerst inne har jag nog insett att det är påhittade historier.

Nu har jag fått det bekräftat, det är lögner. Vill inte skriva hur pga lätt att nån känner igen, men jag tvivlar inte. Jag tror jag blev ett lätt "offer" eftersom jag själv varit utsatt för övergrepp, så min tröskel för att börja ifrågasätta är väldigt väldigt hög. Jag känner mig hjärntvättad. Personer i min närheten har dragits in i lögnerna, att de gjort massor av hemska saker. Hon har verkligen försökt få det
till "vi mot dem". Hon och jag, vi har ju båda varit utsatta. Vi bor numera långt ifrån varandra vilket gjort att jag inte alls kunnat
kolla saker IRL.

Jag vill konfrontera henne men jag vet att det inte skulle gå bra alls. Hon skulle ha långa förklaringar på allt och om jag ändå inte köpte det skulle hon vända det till att jag är sjuk, lika sjuk som andra i hennes närhet som inte heller tror på henne. Jag vet inte hur fortsättningen på vår relation skulle kunna se ut. Jag orkar inte mer. Jag känner mig helt dränerad efter varje samtal. Hon har inga vänner kvar, jag är i princip den sista. Men jag vill inte längre.

Nu när jag vet är det som bitarna faller på plats. Många saker jag inser som ger mig kalla kårar. Dessa lögner har pågått i så många år,
det är så omfattande. Hon är inte offret, hon är ju förövaren. Jag fattar inte hur jag kunde dras med i det här så länge. Det känns som jag behöver ett avslut, jag behöver få säga att jag vet att hon lurat mig. Men jag tror inte jag orkar hantera reaktionen på det.

Sådana personer är det tyvärr ingen ide att lägga energi på, dom vänder och vrider och förstår nog inte helt själva att det dom säger inte är sant alltid. Ingen mår bra av en konfrontation tror jag, det är nog bäst att låta den relationen rinna ut i sanden och ge så lite kontakt det går.

 

[Görel]

Den där sortens personer dyker upp i alla möjliga sammanhang. De vill ha uppmärksamhet och sympatier. De har sett hur andra som blivit utsatta för hemska saker fått det och därför vill de få del av det. Många söker sig till stödgrupper för utsatta för att få vara en del av värmen och stödet som finns där.

Jag förstår att första reaktionen är att vilja avslöja personens lögner, att ställa denne mot väggen och visa att denne är genomskådad. Men precis som du skriver kommer personen sannolikt gå i försvar och komma med ännu fler lögner.
Mitt råd är att försöka zooma ut från personen. Minska nivån av personliga saker som man delar med personen, minska kontakten. Det brukar vara ett lättare sätt att avsluta en relation än med drama om personens lögner.

 

[Therese1988]

Jag har inte så mycket att komma med annat än att klippa kontakten. Det är jobbigt när man gör det, men en stor lättnad när man väl kommit ur situationen.

Jag har blivit lurad av en bedragare på nätet.
En som fick mig att tro på en massa dramatiska historier, men där det inte fanns något bevis för att det var sant. Den personen var bara ute efter att få uppmärksamhet och verkade njuta av att manipulera och få en att släppa allt för att finnas där. Det var svårt att ta beslutet att lämna, men det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.
Jag skämdes en hel del för att jag gått på alla lögner, men jag vill inte vara en känslokall människa som tror det värsta om folk.
Tyvärr är jag nog snäppet mer cynisk efter den här upplevelsen. Det är nog svårt att undvika.

 

[emma-vsm]

Jag lider verkligen med dig Jag har liknande erfarenheter och det är en jävligt jobbig känsla att veta att man blivit vilseledd och lurad när man försökt vara en bra medmänniska. Om det för dig dessutom är någon du har känt väldigt länge förstår jag att det är ännu tuffare. Kan känna igen mig i känslan av att ha blivit hjärntvättad, eller manipulerad, och för mig tog det också både tid och att komma ur det helt för att förstå hur jag hade kunnat dras in i det. Plus andras ”nyktra” perspektiv, det har varit viktigt för mig.

Som flera andra här är mitt råd att sätta gränser för dig själv, och bryta. Jag tror inte du kommer få några svar av att konfrontera.

 

[Nota]

Kort svara skit i henne.

 

[Otherside]

Oj! Jag har haft ett par extrema mytomaner i mitt liv, där en eller två av dem förde människor (kvinnor som föll för deras charm) bakom ljuset och utnyttjade dem å det grövsta. Jag tyckte personligen det var ganska lätt att se igenom dem, men det tog lång tid innan de avslöjades helt och då var mycket skada skedd.

Om din bekant drar lögner och anklagar oskyldiga, är det väldigt allvarligt och behöver stoppas. Annars - dra dig undan och säg upp bekantskapen. Mytomani är inget man kan bota bara genom att vara ärlig och konfrontera - det går kanske inte att bota alls.