Multipla personligheter/dissociativ identitetsstörning

athena_arabians

Trådstartare
Jag håller på att plöja en massa krimserier och något som används i plotten lite nu och då är multipla personligheter/dissociativ identitetsstörning. Det är ju TV så jag utgår kallt ifrån att allt är skruvat till 110% men jag blev lite nyfiken på det hela.

Är det någon här som sitter på fakta och kanske tom har någon form av erfarenhet av det? Jag är inte ute efter något självutlämnande eller så men jag blev som sagt nyfiken och Buke-oraklet är ju i allmänhet bättre än Google ;)
 
Vad är det du undrar?
Har viss kunskap.

Jag undrar väl rent allmänt hur det fungerar, tex om det sker någon medicinering/annan behandling och hur vardagen fungerar.

Det som fick mig nyfiken är som sagt hur det framställs i krimserier och det är givetvis skruvat och inte direkt realistiskt. Jag frågade eftersom det är något jag aldrig kommit i kontakt med :)
 
Jag håller på att plöja en massa krimserier och något som används i plotten lite nu och då är multipla personligheter/dissociativ identitetsstörning. Det är ju TV så jag utgår kallt ifrån att allt är skruvat till 110% men jag blev lite nyfiken på det hela.

Är det någon här som sitter på fakta och kanske tom har någon form av erfarenhet av det? Jag är inte ute efter något självutlämnande eller så men jag blev som sagt nyfiken och Buke-oraklet är ju i allmänhet bättre än Google ;)
Dissociativ personlighetsstörning bar jag viss erfarenhet av.
 
Det brukar vara himla överdrivet.

Jag har träffat några som fejkar (de brukar vara som på tv, väldigt uppmärksamhetssökande och mest troligt personlighetsstörda på andra sätt) och en handfull riktiga. Det är ändå en väldigt ovanlig diagnos, och ofta har de inte så himla många personligheter som växlar så ofta.

Den med tydligast växling var rent utsagt helknäpp i alla sina personlighter så det var liksom inte som att hen hade kunnat vara med i nåt krimdrama och lura polisen :laugh:

Av min lilla erfarenhet kan jag säga att det typ aldrig eller sällan är enbart denna störning personen har. Det brukar ligga en himla massa andra problem bakom.

Min erfarenhet är från sluten akutvård, inga ungdomar.
 
Det brukar vara himla överdrivet.

Jag har träffat några som fejkar (de brukar vara som på tv, väldigt uppmärksamhetssökande och mest troligt personlighetsstörda på andra sätt) och en handfull riktiga. Det är ändå en väldigt ovanlig diagnos, och ofta har de inte så himla många personligheter som växlar så ofta.

Den med tydligast växling var rent utsagt helknäpp i alla sina personlighter så det var liksom inte som att hen hade kunnat vara med i nåt krimdrama och lura polisen :laugh:

Av min lilla erfarenhet kan jag säga att det typ aldrig eller sällan är enbart denna störning personen har. Det brukar ligga en himla massa andra problem bakom.

Min erfarenhet är från sluten akutvård, inga ungdomar.

Hur ser det ut med behandling? Medicin och/eller terapi?
 
Hur ser det ut med behandling? Medicin och/eller terapi?
Nu vet jag som sagt inte hur det skulle se ut med en yngre, i övrigt frisk person som diagnostiseras, men de jag vårdade fick inte direkt vård för själva störningen eftersom det var en del av den svåra schizofreni personen hade levt med i tiotals år och med gammaldags medicinering. Det var mest antipsykotika. Dessa personer var så svårt störda att terapi inte hade fungerat alls.

Det känns lite tokigt att skriva om hur man uppfattar, beter sig med eller behandlar en personlighetsstörning eftersom det finns så många olika typer och svårighetsgrader och jag vill inte såra någon eftersom det finns flera personlighetsstörda på forumet. Jag vill inte späda på det som tv ofta visar.
 
Nu vet jag som sagt inte hur det skulle se ut med en yngre, i övrigt frisk person som diagnostiseras, men de jag vårdade fick inte direkt vård för själva störningen eftersom det var en del av den svåra schizofreni personen hade levt med i tiotals år och med gammaldags medicinering. Det var mest antipsykotika. Dessa personer var så svårt störda att terapi inte hade fungerat alls.

Det känns lite tokigt att skriva om hur man uppfattar, beter sig med eller behandlar en personlighetsstörning eftersom det finns så många olika typer och svårighetsgrader och jag vill inte såra någon eftersom det finns flera personlighetsstörda på forumet. Jag vill inte späda på det som tv ofta visar.

Det förstår jag absolut. Det jag undrar över är just DID (dissociativ identitetsstörning).

Men om en pratar rent generellt, om identitetsstörningen inte är så stark/svår finns det evidens för att endast terapi fungerar? Eller är det alltid medicin plus terapi som gäller?

Vet du något (i generella termer) hur vardagen fungerar för de som inte har en så stark identitetsstörning?
 
Det förstår jag absolut. Det jag undrar över är just DID (dissociativ identitetsstörning).

Men om en pratar rent generellt, om identitetsstörningen inte är så stark/svår finns det evidens för att endast terapi fungerar? Eller är det alltid medicin plus terapi som gäller?
Det beror ju helt och hållet på vad som ligger i bakgrunden och hur allvarliga symtom personen har. Och förstås andra diagnoser och störningar.

Jag tror att man väldigt sällan kommer undan helt utan mediciner. Om du tänkte rpå en lindrig störning orsakad av svårt trauma så kan jag ändå tänka mig att personen behöver hjälp av vissa ångestdämpande och så. Men det är väl nog psykoterapi som är viktigast i dessa fall.
 
För att diagnostiseras med DID krävs det att du har tämligen massiva trauman, företrädelsevis under barndomen. DID är ingen diagnos som plötsligt uppstår, eller att man kan få en "släng av " DID.
DID är ingen personlighetsstörning utan just en identitetsstörning.

För många med DID är det svårt att klara vardagen, för andra kan det fungera ganska bra pga att en eller flera delar sköter jobb, familj o.dyl.

Jag kan rekommendera att läsa Anna Gerge.
 
Jag citerar ingen men min frågvisa hjärna spinner vidare (och tänk på att det är jag som är nyfiken på ett fenomen jag aldrig kommit i kontakt med, jag är inte ut efter "snaskigheter"): Kan det bli så att en personlighet vägrar terapi? Tex terapi som behövs för andra problem individen har som tex PTSD (jag förstår ju på er som svarat att det brukar finnas ett svårt trauma bakom DID)?

Hur gör behandlaren i det scenariot?
 
Jag citerar ingen men min frågvisa hjärna spinner vidare (och tänk på att det är jag som är nyfiken på ett fenomen jag aldrig kommit i kontakt med, jag är inte ut efter "snaskigheter"): Kan det bli så att en personlighet vägrar terapi? Tex terapi som behövs för andra problem individen har som tex PTSD (jag förstår ju på er som svarat att det brukar finnas ett svårt trauma bakom DID)?

Hur gör behandlaren i det scenariot?
Alltså det funkar nog inte riktigt så skulle jag vilja påstå.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp