Motivationshjälp behövs!

alazzi

Trådstartare
I ett anfall av optimism så gjorde jag misstaget att köpa ett årskort till ett gym. Jag är så enormt otränad så jag måste göra något. Men min depression har tyvärr blivit sämre och motivation saknas för allt utom att ligga i soffan. Jag orkar ingenting och behöver så väl mer ork. Så nu känner jag mig ännu mer stressad och har uselt samvete för pengarna som dras från kontot när jag ändå inte tränar. Jag hoppades att jag skulle komma igång "bara" jag tog steget att köpa kortet men det är svårt. Det finns bastu och ett fik på gymmet så bara det kunde ju vara en anledning att besöka stället. Hjääääälp?
 
När man rör sig frigörs endorfiner. Endorfiner är belöning för hjärnan och får oss att må bra. Börja lugnt. Gå dit, kanske bara sitt där en stund och var sedan nöjd med dig själv. Sätt låga mål och var nöjd med det du trots allt gör om det så bara är att resa dig från soffan. Du kommer förvåna dig själv med hur bra du kommer må när du väl kommer igång och rör på dig.
 
Det kanske inte är något för dig, men jag gillar siffror och statistik och att liksom kunna sätta upp ett mål som kan räknas i minuter eller timmar. Kolla någon app eller liknande där du kan lägga in alla minuter träning, kanske sätta upp ett (realistiskt) mål på ett visst antal minuter i månaden och sedan känna dig duktig när du lyckats med det! Ica-klassikern var en super-pepp för mig att komma igång med träningen i form av cykling, dels kunde man räkna ner hur många kilometer cykel det var kvar till "mål" och dels fick/får man en massa roliga rabatter på nyttig och bra mat.

Kommer du bara igång så kommer belöningsmomentet och motivationen att komma mycket lättare när du känner hur snabbt du blir mycket bättre. Den där första tröskeln när man inte orkar jogga mer än två minuter åt gången, eller göra en enda riktig armhävning, är ju faktiskt inte så himla kul. Men bit ihop och ta dig genom två-tre veckor så kommer det redan att gå lättare och ge mer pepp och sug att bli ännu bättre.

Sedan kan det även vara peppande att vara med i någon diskussionsgrupp och få se och läsa att en del också ibland kämpar med motivationen och man känner sig mindre kass själv när det tryter. Men där en del bara sprudlar av motivation och framgångar och förbättringar, så att det i bästa fall smittar av sig. Kolla Beach-tråden på Ungdom till exempel! Eller någon Facebookgrupp, Lonesome Runners-gruppen är ju just för löpning då men den fyller verkligen pepp-syftet jättebra. Det finns säkert liknande för andra träningsformer.
 
Jag gör såhär: Jag säger (till mig själv och till andra), att IDAG (t.ex.) ska jag göra DETTA. Sen är beslutet fattat, det finns ingen återvändo (såvida jag inte dör eller bryter benen). Dvs jag ger inte mig själv något alternativ, ingen utväg. Jag säger att jag ska och så gör jag. Punkt.

Jag ska .... cykla runt Vättern. 30 mil. Om jag inte kollapsar eller cykeln går i tusen bitar, så är beslutet fattat, jag ska runt. Inget annat alternativ existerar. Då går det! Det känns som sk*t allt som oftast, det gör ont, man villintemer, men eftersom beslutet är fattat bara gör man. SEN mår man JÄTTEBRA!!!

Jag tror att man måste fatta beslut och sen inte ge sig själv ursäkter/alternativ/utvägar. Man GÖR.

Jag säger inte att det är roligt alla gånger, men utan den inställningen så hade mycket blivit ogjort. Och jag hade mått uselt.
 
Senast ändrad:
Börja med att bara ta dig dit. Ställ inga krav ens på att faktiskt genomföra någonting - bara se till att du kommer dit. Byt om (om du inte gör det på plats) och gå utanför dörren. Det är det svåraste steget, tycker jag. Men när jag väl har kommit utanför dörren och tagit mig iväg så släpper i regel motviljan. Och aldrig mår jag så bra som efter ett bra träningspass! Det är den känslan jag strävar efter, när det känns motigt.

Och vad gäller själva träningen håller jag med om att siffror är kul! Om det så är genom någon app eller med papper och penna (mitt gym har som personliga kort till alla medlemmar där man kan fylla i övningar, vikter, repetioner etc.). Bara för att få svart på vitt att det faktiskt ger någonting att gå där och svettas. Man utvecklas ju faktiskt!

Erbjuder gymmet några gruppträningspass? Det kanske också kan vara ett bra sätt att hitta motivationen i början. Att man har en bestämd tid när man SKA vara där och så flyter man bara med.

Eller kan några pass med en PT vara ett alternativ? Ibland kan det ju rentav ingå ett par PT-pass när man tecknar nytt medlemskap, annars kostar det förstås lite. Så började jag dock och det är jag väldigt glad för. Visst är det dyrt, men det gav mig ovärderlig hjälp att komma igång med träningen. Dels genom att jag var tvungen att gå dit och dels genom att det var guld värt att få hjälp rent tekniskt med olika övningar (jag var ju total nybörjare och kunde ingenting från början!). Nu känner jag mig ju liksom helt bekväm med att gå till ett gym - jag vet hur det fungerar och hur jag ska göra. Och jag har utvecklats enormt. Det om något är väldigt motiverande!

Heja dig! :)
 
I ett anfall av optimism så gjorde jag misstaget att köpa ett årskort till ett gym. Jag är så enormt otränad så jag måste göra något. Men min depression har tyvärr blivit sämre och motivation saknas för allt utom att ligga i soffan. Jag orkar ingenting och behöver så väl mer ork. Så nu känner jag mig ännu mer stressad och har uselt samvete för pengarna som dras från kontot när jag ändå inte tränar. Jag hoppades att jag skulle komma igång "bara" jag tog steget att köpa kortet men det är svårt. Det finns bastu och ett fik på gymmet så bara det kunde ju vara en anledning att besöka stället. Hjääääälp?
Hm vägen för mig är precis som för inte ung, om det känns omotiverat. Man behöver inte motiveras till att träna, bara ta sig dit.

Fast om motivationen är låg är ett pass bättre. Boka som en tid att passa- tandläkaren, och var där när det startar.

Kort sagt så går det inte under -har jag lust. Utan under - minst X pass på en vecka.

Sedan kommer motivationen efter ett par veckor. Värsta omotiverade gången fick jag en present! Nytt fint träningslinne efter fem pass! Wohoo! (Av mig själv) Fördelen med att inte köpa saker när andan faller på, då kan man ge sig presenter.

Man brukar vara piggare och på bättre humör på vägen hem!
 
Det kanske inte är något för dig, men jag gillar siffror och statistik och att liksom kunna sätta upp ett mål som kan räknas i minuter eller timmar. Kolla någon app eller liknande där du kan lägga in alla minuter träning, kanske sätta upp ett (realistiskt) mål på ett visst antal minuter i månaden och sedan känna dig duktig när du lyckats med det! Ica-klassikern var en super-pepp för mig att komma igång med träningen i form av cykling, dels kunde man räkna ner hur många kilometer cykel det var kvar till "mål" och dels fick/får man en massa roliga rabatter på nyttig och bra mat.

Kommer du bara igång så kommer belöningsmomentet och motivationen att komma mycket lättare när du känner hur snabbt du blir mycket bättre. Den där första tröskeln när man inte orkar jogga mer än två minuter åt gången, eller göra en enda riktig armhävning, är ju faktiskt inte så himla kul. Men bit ihop och ta dig genom två-tre veckor så kommer det redan att gå lättare och ge mer pepp och sug att bli ännu bättre.

Sedan kan det även vara peppande att vara med i någon diskussionsgrupp och få se och läsa att en del också ibland kämpar med motivationen och man känner sig mindre kass själv när det tryter. Men där en del bara sprudlar av motivation och framgångar och förbättringar, så att det i bästa fall smittar av sig. Kolla Beach-tråden på Ungdom till exempel! Eller någon Facebookgrupp, Lonesome Runners-gruppen är ju just för löpning då men den fyller verkligen pepp-syftet jättebra. Det finns säkert liknande för andra träningsformer.
Funbeat tex har en sida där man kan välja nivå. Jag får sätta aktivitet för allt- tex promenad o gräsklippning (för mig själv) allt som är mer rörelse än soffan går in mot veckans minutmål.

(Och minst tre pass av något slag med träning.)
 
Börja med att byta om till träningskläder några gånger i veckan. Du behöver inte göra mer än så till att börja med, men det är ju lätt att tänka "nu när jag ändå har träningskläder på mig så kan jag ju lika gärna _______" ;)

Min allra bästa är: SLÖSA INTE EN DUSCH! Ska jag duscha är det lika bra att göra det för att jag är svettig. :up:
 
För mig fungerar tidiga mornar (inte så mycket folk på gymmet) eller pass. Första veckorna är tunga men nu börjar kroppen sakna att träna de dagar jag av någon anledning vilar :)

Och vad duktigt att träna när det är så varmt!
Heja heja dig!
 
Vad ska man göra med handduken? Ska den läggas på maskinen när man tränar? Har sett att andra gjort så men eftersom jag inte har svettas så har jag bra torkat mig i ansiktt då och då för där svettas jag. Fick en sur blick och "är det där din handduk"? när jag hade lagt handduken framför mig på golvet.
 
Det är meningen att jag ska boka en uppföljningsträff i augusti. Känns inte alls som om det är läge att boka den tiden när jag knappt har tränat? Åker på semester flera veckor i augusti dessutom så det blir inte tränat då heller.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp