Mobbing på arbetsplats

[miumiu]

X har varit på sin arbetsplats ett antal år och har kollega Y och Z. Chefen på kontoret har varit utlånad till en annan enhet och då har Y varit tillförordnad chef på arbetsplatsen. Z kom in i arbetslaget för något år sedan. Y och Z har inte mycket gemensamt, men dom har skapat en jargong som går ut på att ”skoja” med (om) X, egenskaper och vanor hen har, på ett alltmer gränslöst sätt. Kommentera allt hen gör, fråga ut om privata saker osv. Dessutom ringer dom hen på fritiden utan direkta skäl, mer än att dom ”saknar” hen.

När X har sagt ifrån och satt ner foten upplever hen att det vänds mot hen, hen är ”tjurig” och ”kan inte ta ett skämt”. Det gränslösa beteendet förkläs i omtanke om hen. X upplever också att de vill skapa en reaktion, att hen ska bli arg, att hen då ger dom vad dom vill ha och att dom har ”vunnit”.

Chefen är informerad och har tagit ett samtal med Y och Z som är heeeeeelt oförstående. Det blir ord mot ord. Mest troligt är väl att man kommer att omplacera X till en annan enhet, eller att hen väljer att söka ett nytt jobb. Men vilka rättigheter har X egentligen i en sån här situation?

 

[strawberrysylt]

Har inga direkta svar, men tänker att man får prata med facket. Tycker inte X ska behöva flytta på sig.
Om det är ord mot ord kan ju X visa mobil-historiken iaf.
Man får väl också spela in samtal man själv är med i tror jag?

 

[monster1]

X har varit på sin arbetsplats ett antal år och har kollega Y och Z. Chefen på kontoret har varit utlånad till en annan enhet och då har Y varit tillförordnad chef på arbetsplatsen. Z kom in i arbetslaget för något år sedan. Y och Z har inte mycket gemensamt, men dom har skapat en jargong som går ut på att ”skoja” med (om) X, egenskaper och vanor hen har, på ett alltmer gränslöst sätt. Kommentera allt hen gör, fråga ut om privata saker osv. Dessutom ringer dom hen på fritiden utan direkta skäl, mer än att dom ”saknar” hen.

När X har sagt ifrån och satt ner foten upplever hen att det vänds mot hen, hen är ”tjurig” och ”kan inte ta ett skämt”. Det gränslösa beteendet förkläs i omtanke om hen. X upplever också att de vill skapa en reaktion, att hen ska bli arg, att hen då ger dom vad dom vill ha och att dom har ”vunnit”.

Chefen är informerad och har tagit ett samtal med Y och Z som är heeeeeelt oförstående. Det blir ord mot ord. Mest troligt är väl att man kommer att omplacera X till en annan enhet, eller att hen väljer att söka ett nytt jobb. Men vilka rättigheter har X egentligen i en sån här situation?

X har säkert rätt att jobba kvar på den platsen men det är osannolikt att man omplacerar både Y och Z. Jag hade flyttat på mig om jag var X, det är mer värt att ha en dräglig tillvaro än att ha rätt. Jag har svårt att se att företaget har möjlighet att göra mer än att säga till Y och Z i det här läget. Att jobba kvar och vara den som fick andra sparkade är sällan kul heller.

Det är helt enkelt en omöjlig situation, om möjligheten fanns hade jag flyttat på mig frivilligt.

 

[Svartkatt]

Jag har varit i X:s situation och en annan kollega var om möjligt ännu mer i X:s situation eftersom det i kollegans fall var just två personer som gaddade ihop sig. Jag blev "bara" utsatt av en av dem. Jag blev dock också utsatt på fritiden medan kollegan åtminstone bara behövde stå ut med behandlingen på arbetstid. Det som underlättade med det var att det var lättare för cheferna att ta tag i det när det rörde jobbet, att en person terroriserar en kollega på fritiden om privata saker kanske inte är så lätt för arbetsgivaren att komma åt.

Finns det fler personer än dessa tre och chefen på arbetsplatsen? Jag trodde att jag var helt ensam om att känna så, tills min kollega också blev utsatt och bröt ihop på ett möte. Hur hemskt det än låter så blev jag lättad när hen berättade, för innan dess vände jag mobbarens beteende mot mig, att det var något hos mig som orsakade att hen höll på. Det har också kommit fram efteråt när folk började prata om det att det var många som var drabbade men ingen vågade säga något.

Jag hade tillhört mobbarnas grupp tidigare och kollegan var utlånad till den gruppen, så det cheferna kunde göra för kollegan var att dra tillbaka den utlåningen. Jag fick även min dåvarande chef att lova att inte låna ut mig till den avdelningen heller. Vad jag förstod på kollegan så slängde den person som mobbade mig sin kompis under bussen på mötet de hade med kollegan och skyllde allt på denne fast det egentligen var samma person som mobbade mig som var drivande i mobbningen mot min kollega. Hen skulle också vända på det och hävda att det var "alla andra" som antingen var helt humorbefriade/överkänsliga eller att det var "alla andra" som mobbade hen.

Nu, flera år senare, har äntligen mobbaren slutat. Kan tänka mig att relationen med hens "medbrottsling" blev lite sisådär efter att denne fick hela skulden och jag antar att cheferna också varit extra vaksamma på liknande beteende från personen, så till slut kanske det inte var så roligt att jobba kvar när hen hela tiden blev punktmarkerad så fort hen försökte vara elak. Den andra personen jobbar kvar och är trevlig mot mig idag, även om jag egentligen inte har något otalt med denne då hen aldrig gjort något mot mig.

Jag klarade av att vara kvar tack vare att jag inte behövde jobba med dessa personer och jag fick också byta rum så jag hamnade så långt bort från dessa personer det bara gick rent fysiskt i huset. Men jag hade aldrig orkat jobba kvar om jag hade behövt vara på samma avdelning som hen. Jag hade nog in X:s läge inte varit helt främmande för att bli omplacerad, beroende lite vilken relation X har till chefen och eventuella andra kollegor.

 

[miumiu]

Jag har varit i X:s situation och en annan kollega var om möjligt ännu mer i X:s situation eftersom det i kollegans fall var just två personer som gaddade ihop sig. Jag blev "bara" utsatt av en av dem. Jag blev dock också utsatt på fritiden medan kollegan åtminstone bara behövde stå ut med behandlingen på arbetstid. Det som underlättade med det var att det var lättare för cheferna att ta tag i det när det rörde jobbet, att en person terroriserar en kollega på fritiden om privata saker kanske inte är så lätt för arbetsgivaren att komma åt.

Finns det fler personer än dessa tre och chefen på arbetsplatsen? Jag trodde att jag var helt ensam om att känna så, tills min kollega också blev utsatt och bröt ihop på ett möte. Hur hemskt det än låter så blev jag lättad när hen berättade, för innan dess vände jag mobbarens beteende mot mig, att det var något hos mig som orsakade att hen höll på. Det har också kommit fram efteråt när folk började prata om det att det var många som var drabbade men ingen vågade säga något.

Jag hade tillhört mobbarnas grupp tidigare och kollegan var utlånad till den gruppen, så det cheferna kunde göra för kollegan var att dra tillbaka den utlåningen. Jag fick även min dåvarande chef att lova att inte låna ut mig till den avdelningen heller. Vad jag förstod på kollegan så slängde den person som mobbade mig sin kompis under bussen på mötet de hade med kollegan och skyllde allt på denne fast det egentligen var samma person som mobbade mig som var drivande i mobbningen mot min kollega. Hen skulle också vända på det och hävda att det var "alla andra" som antingen var helt humorbefriade/överkänsliga eller att det var "alla andra" som mobbade hen.

Nu, flera år senare, har äntligen mobbaren slutat. Kan tänka mig att relationen med hens "medbrottsling" blev lite sisådär efter att denne fick hela skulden och jag antar att cheferna också varit extra vaksamma på liknande beteende från personen, så till slut kanske det inte var så roligt att jobba kvar när hen hela tiden blev punktmarkerad så fort hen försökte vara elak. Den andra personen jobbar kvar och är trevlig mot mig idag, även om jag egentligen inte har något otalt med denne då hen aldrig gjort något mot mig.

Jag klarade av att vara kvar tack vare att jag inte behövde jobba med dessa personer och jag fick också byta rum så jag hamnade så långt bort från dessa personer det bara gick rent fysiskt i huset. Men jag hade aldrig orkat jobba kvar om jag hade behövt vara på samma avdelning som hen. Jag hade nog in X:s läge inte varit helt främmande för att bli omplacerad, beroende lite vilken relation X har till chefen och eventuella andra kollegor.

Tyvärr är det dessa tre samt chefen som utgör ”grundstyrkan”, sen kan dom ev låna in någon annan tillfälligt men det är oftast om någon av dom ordinarie är borta. X har tidigare funkat helt ok med både Y och Z, men hen har sagt att Y måste strykas medhårs och man ”lär sig” hur man ska ta Y utan att det blir konflikter.