Sv: Mineraler
Hämtat från Hippocampus:
Vågar man lita på att hästen får i sig alla mineraler bara genom att beta? Man vet är att smältbarheten = lättheten för kroppen att ta till sig fodrets mineralämnen, är högre i det unga, färska fodret än i ett äldre konserverat foder. Man vet att växterna inte kan tillväxa om det är en allvarlig bristsituation i marken. Det är ju därför man gödslar med NPK = kväve, fosfor och kalium, till slåttervallar där grödan tas bort och kretsloppet bryts, och man vet att kalkning = tillförsel av kalcium är en skördeökande åtgärd och i en jord med bra kalciumstatus är de flesta mineralämnena lättillgängliga. Saknas det näringsämnen i marken växer det dåligt och betet räcker inte till för att hålla hästarnas hull.
Så länge det finns tillräckligt med bete = så länge hästen håller sitt hull på betet, finns det tillräckligt med mineraler förutom natrium. Natriumbehovet tillgodoses enklast och billigast genom att man ger hästen en saltsten att slicka på.
Spårämnes- eller mikromineralbehovet tillgodoses i de allra flesta fall, utom kanske behovet av selen eftersom Sverige har selenfattiga jordar. Selen och E-vitamin arbetar synergistiskt dvs, de kan till viss del ersätta varandra. Betet är mycket E-vitaminrikt och hästen på bete utsätts inte för extrema ansträngningar, varför risk på bristsymptom av selen kan anse vara mycket liten.
Varför äter då hästar mineralfoder på betet om de inte behöver det?
Tyvärr fungerar det inte så att hästen alltid äter just det den behöver, den äter med förtjusning det som smakar gott. De allra flesta mineralfoder har någon smaktillsats, just för att få hästarna att äta. Salt är en vanlig smaktillsats, och kanske kan det vara enklare för en häst att äta av mineralfodret istället för att stå och slicka på en saltsten när natriumbrist uppstår. Har man glömt att lägga ut en saltsten blir åtgången av mineralfoder ofta hög.
Vad skada gör det om jag för säkerhets skull ger mineralfoder på betet?Det mineral som man idag ser som den "största miljöboven" är fosfor. Fosfor är en ändlig resurs, dvs, den finns i begränsad mängd på jorden. På sikt kommer ett överskott av fosfor i jorden att följa med regn-, och smältvatten ut genom bäckar, åar och floder till haven där det kan orsaka övergödning. Dessutom är det dyrbart med mineralfoder. Ett tillskott av foderkalk är inte farligt för miljön, och det skadar inte hästen, eftersom överskottet försvinner ut med urinen, men det gör heller ingen större nytta.