ylvalill
Trådstartare
Har lagt detta inlägg även på hästhantering men eftersom jag antar att jag kommer få en del svar här som har lite annan inriktning än de på hästhantering så testar jag här också.
Jag inser att detta inlägg kommer att resultera i diverse svar som ifrågasätter min hästhantering och för att undvika en del av dem vill jag bara säga: Ja, jag vet att detta beror på att mitt "ledarskap" inte fungerar och att hästen inte har tillräckligt förtroende för mig så det behöver ni INTE inkludera i era svar!
Så här är det: Min häst är konvalecent efter en senskada. Han har vilat i drygt 2 månader nu. Först bara boxvila och nu box + liten sjukhage ett par timmar om dagen (eftersom han river stallet om han inte får gå ut...). Under konvalecensen är det meningen att han sakta skall sättas igång. Jag borde vara igång och skritta honom vid det här laget men av olika anledningar promenerar jag fortfarande bara med honom.
Min häst klarar egentligen inte av att vila. Han blir ytterst frustrerad av att inte bli sysselsatt både fysiskt och psykiskt. Att inte få gå ute dygnet runt och busa/rejsa med kompisarna på sommaren är rena döden för honom. Han har inte heller ont av sin skada (enligt vad jag ser på honom, vet. anser dock att han markerar i trav) så han har ingen förståelse för att han måste ta det lugnt.
Problemet är att min häst på grund av växande frustration börjar bli farlig vid hantering. När jag leder honom kan han antingen bli "super-rädd" för ingenting (hittar på vad som helst för att få en ursäkt att explodera...) eller helt enkelt börja mucka med mig (han börjar med att spänna upp sig, kröka på nacken och pipa lite, sen går han i passage och ber jag honom att göra halt eller lugna ner sig lite så viftar han med bakbenet åt mig...). Han kan också helt plötsligt bara explodera och fara iväg i galopp ett par steg (han är inte svår att hålla så det är inte det som är problemet, han stannar så fort jag tar tag i honom, men han får inte lov att göra på det viset eftersom skadan lätt kan förvärras då). Det största problemet är att han vid 2 tillfällen nu har sprungit rakt på mig under sina "explosioner" (vid det första tillfället knuffade han omkull mig och sprang, bokstavligen, rakt över mig) han har ockås mer eller mindre mejat ner stallägaren vid två tillfällen. Detta är ju självklart livsfarligt och det har även resulterat i att jag börjar bli lite rädd för honom (har aldrig varit rädd för någon häst förut, har relativt stor vana av diverse problemhästar).
Det jag behöver är råd om hur jag skall hantera situationen på bästa sätt. På grund av senskadan kan jag INTE göra några övningar med min häst som innebär att han rör sig på något annat sätt än rakt framåt på plant jämnt underlag, i skritt...
Tacksam för snabba svar!
Jag inser att detta inlägg kommer att resultera i diverse svar som ifrågasätter min hästhantering och för att undvika en del av dem vill jag bara säga: Ja, jag vet att detta beror på att mitt "ledarskap" inte fungerar och att hästen inte har tillräckligt förtroende för mig så det behöver ni INTE inkludera i era svar!
Så här är det: Min häst är konvalecent efter en senskada. Han har vilat i drygt 2 månader nu. Först bara boxvila och nu box + liten sjukhage ett par timmar om dagen (eftersom han river stallet om han inte får gå ut...). Under konvalecensen är det meningen att han sakta skall sättas igång. Jag borde vara igång och skritta honom vid det här laget men av olika anledningar promenerar jag fortfarande bara med honom.
Min häst klarar egentligen inte av att vila. Han blir ytterst frustrerad av att inte bli sysselsatt både fysiskt och psykiskt. Att inte få gå ute dygnet runt och busa/rejsa med kompisarna på sommaren är rena döden för honom. Han har inte heller ont av sin skada (enligt vad jag ser på honom, vet. anser dock att han markerar i trav) så han har ingen förståelse för att han måste ta det lugnt.
Problemet är att min häst på grund av växande frustration börjar bli farlig vid hantering. När jag leder honom kan han antingen bli "super-rädd" för ingenting (hittar på vad som helst för att få en ursäkt att explodera...) eller helt enkelt börja mucka med mig (han börjar med att spänna upp sig, kröka på nacken och pipa lite, sen går han i passage och ber jag honom att göra halt eller lugna ner sig lite så viftar han med bakbenet åt mig...). Han kan också helt plötsligt bara explodera och fara iväg i galopp ett par steg (han är inte svår att hålla så det är inte det som är problemet, han stannar så fort jag tar tag i honom, men han får inte lov att göra på det viset eftersom skadan lätt kan förvärras då). Det största problemet är att han vid 2 tillfällen nu har sprungit rakt på mig under sina "explosioner" (vid det första tillfället knuffade han omkull mig och sprang, bokstavligen, rakt över mig) han har ockås mer eller mindre mejat ner stallägaren vid två tillfällen. Detta är ju självklart livsfarligt och det har även resulterat i att jag börjar bli lite rädd för honom (har aldrig varit rädd för någon häst förut, har relativt stor vana av diverse problemhästar).
Det jag behöver är råd om hur jag skall hantera situationen på bästa sätt. På grund av senskadan kan jag INTE göra några övningar med min häst som innebär att han rör sig på något annat sätt än rakt framåt på plant jämnt underlag, i skritt...
Tacksam för snabba svar!
