O
Orkan
Min Kelly var en Grand Danois som precis fyllt 7 år. Hon hade haft problem med sina höfter länge och fick Rimadyl 2ggr/dag. Hon bodde kvar hos mina föräldrar.
På juldagen var jag hemma hos mina föräldrar och Kelly. Hon var jättepigg och glad. Min bror (som inte heller bor kvar hemma) sa att hon inte hade mognat nåt, att hon fortfarande var som en valp fast hon borde vara en tant när vi var ute och gick med henne.
Vi åkte alla till mitt stall, 10 mil från mina föräldrar, på eftermiddagen. Min bror gick en liten sväng med Kelly medans vi gjorde klart stallet. Sen åkte vi hem till mig, 6 mil från stallet. Kelly var precis som vanligt hemma hos mig. Mamma, min bror och Kelly åkte sen hem, 10 mil till.
Igår, annandagen pratade jag med mamma vid 10.00. Hon sa då att Kelly inte mådde bra. Hon hade ätit på kvällen när dom kom hem. Sen hade hon ulkat ett par gånger, men inte kräkts upp något. Hon hade även "stretchat", sträckt på sig endel.
På natten hade mamma varit ute med henne och hon var som vanligt. På morgonen hade hon inte vaknat när mamma gick upp men sen hade hon kommit upp och gått ut. Hon verkade trött men inget konstigt. När dom kom in igen hade hon dock bara gått upp och lagt sig, inte brytt sig om sin mat. Detta är konstigt för att vara henne. Hon var ett matvrak och åt allt, alltid. På alla åren hände det två gånger att hon inte åt och det var efter operationer när hon inte var ordentligt vaken.
Mamma trodde att hon hade ont i höfterna efter att ha legat i bilen så mycket dagen innan. Jag tänkte direkt på magomvridning efter ulkningarna på kvällen men eftersom hon inte blivit sämre trodde jag inte att det var det.
Jag sa till henne att tempa henne och klämma på magen. Hon hade 37.8 och reagerade inte när hon kände på magen. Hon hade inte gett henne Rimadyl eftersom hon inte ätit.
Jag ringde först jourvet på mitt jobb (dv-station) för att kolla om hon tyckte att vi skulle ge henne Rimadyl fast hon inte ätit något. Hon tyckte att vi skulle göra det och avvakta tills den börjat verka och åka in till djursjukhuset om hon inte blev bättre.
Jag ringde hem för att tala om detta och pratade då med min bror. Han sa då att Kelly verkade lite rastlös. La sig ner en stund, gick upp och la sig på ett annat ställe.
Jag ringde då djursjukhuset för att rådfråga. Sköterskan trodde då att det kunde vara pga av smärta från höfterna som gjorde att hon verkade rastlös, att hon inte hittade någon bekväm liggställning. Hon frågade om vi kunde utesluta magomvridning, och vi kom fram till att vi trodde det eftersom hon inte hade haft några kräkförsök sen kvällen innan, svullen buk eller reaktion när mamma klämt henne på magen.
Vi bestämde att hon skulle få Rimadylen och ringa igen efter deras lunch kl 13.00 om hon inte blivit bättre. Detta var kl. 11.00.
Mamma gav henne Rimadylen, hon tog varken korv eller köttbullar så hon fick stoppa ner den i halsen på henne. Sen var det bara att avvakta.
Hon var hela tiden glad, viftade på svansen, skällde om det var någon utanför m.m. Verkade bara lite trött.
Kvart i ett ringde mamma och sa att hon var på väg in till djursjukhuset. Kelly hade börjat försöka kräkas igen, när hon hade släppts ut innan dom åkte hade hon bara lagt sig på gräsmattan.
På vägen in till djursjukhuset var hon lugn. Försökte inte kräkas.
När dom kom in i väntrummet hade hon ulkat nån gång men så fort dom kom in på rummet satte hon igång och kräktes gång på gång. Det enda som kom upp var lite slem.
Vid två ringde mamma, jag pratade då med veterinären som talade om att hon hade Kelly där och att hon hade magomvridning. Hon rekommenderade att vi skulle ta bort henne på en gång. Under tiden jag pratade med henne hörde jag hur Kelly försökte kräkas i bakgrunden hela tiden.
Kelly togs bort vid 14.00 igår, på annandagen.
Ville bara skriva av mig och även upplysa om att magomvridning kan ha ett längre förlopp än vad dv-veterinären, djursjukhusets sköterska och min familj trodde.
Hon är enormt saknad min älskling!
På juldagen var jag hemma hos mina föräldrar och Kelly. Hon var jättepigg och glad. Min bror (som inte heller bor kvar hemma) sa att hon inte hade mognat nåt, att hon fortfarande var som en valp fast hon borde vara en tant när vi var ute och gick med henne.
Vi åkte alla till mitt stall, 10 mil från mina föräldrar, på eftermiddagen. Min bror gick en liten sväng med Kelly medans vi gjorde klart stallet. Sen åkte vi hem till mig, 6 mil från stallet. Kelly var precis som vanligt hemma hos mig. Mamma, min bror och Kelly åkte sen hem, 10 mil till.
Igår, annandagen pratade jag med mamma vid 10.00. Hon sa då att Kelly inte mådde bra. Hon hade ätit på kvällen när dom kom hem. Sen hade hon ulkat ett par gånger, men inte kräkts upp något. Hon hade även "stretchat", sträckt på sig endel.
På natten hade mamma varit ute med henne och hon var som vanligt. På morgonen hade hon inte vaknat när mamma gick upp men sen hade hon kommit upp och gått ut. Hon verkade trött men inget konstigt. När dom kom in igen hade hon dock bara gått upp och lagt sig, inte brytt sig om sin mat. Detta är konstigt för att vara henne. Hon var ett matvrak och åt allt, alltid. På alla åren hände det två gånger att hon inte åt och det var efter operationer när hon inte var ordentligt vaken.
Mamma trodde att hon hade ont i höfterna efter att ha legat i bilen så mycket dagen innan. Jag tänkte direkt på magomvridning efter ulkningarna på kvällen men eftersom hon inte blivit sämre trodde jag inte att det var det.
Jag sa till henne att tempa henne och klämma på magen. Hon hade 37.8 och reagerade inte när hon kände på magen. Hon hade inte gett henne Rimadyl eftersom hon inte ätit.
Jag ringde först jourvet på mitt jobb (dv-station) för att kolla om hon tyckte att vi skulle ge henne Rimadyl fast hon inte ätit något. Hon tyckte att vi skulle göra det och avvakta tills den börjat verka och åka in till djursjukhuset om hon inte blev bättre.
Jag ringde hem för att tala om detta och pratade då med min bror. Han sa då att Kelly verkade lite rastlös. La sig ner en stund, gick upp och la sig på ett annat ställe.
Jag ringde då djursjukhuset för att rådfråga. Sköterskan trodde då att det kunde vara pga av smärta från höfterna som gjorde att hon verkade rastlös, att hon inte hittade någon bekväm liggställning. Hon frågade om vi kunde utesluta magomvridning, och vi kom fram till att vi trodde det eftersom hon inte hade haft några kräkförsök sen kvällen innan, svullen buk eller reaktion när mamma klämt henne på magen.
Vi bestämde att hon skulle få Rimadylen och ringa igen efter deras lunch kl 13.00 om hon inte blivit bättre. Detta var kl. 11.00.
Mamma gav henne Rimadylen, hon tog varken korv eller köttbullar så hon fick stoppa ner den i halsen på henne. Sen var det bara att avvakta.
Hon var hela tiden glad, viftade på svansen, skällde om det var någon utanför m.m. Verkade bara lite trött.
Kvart i ett ringde mamma och sa att hon var på väg in till djursjukhuset. Kelly hade börjat försöka kräkas igen, när hon hade släppts ut innan dom åkte hade hon bara lagt sig på gräsmattan.
På vägen in till djursjukhuset var hon lugn. Försökte inte kräkas.
När dom kom in i väntrummet hade hon ulkat nån gång men så fort dom kom in på rummet satte hon igång och kräktes gång på gång. Det enda som kom upp var lite slem.
Vid två ringde mamma, jag pratade då med veterinären som talade om att hon hade Kelly där och att hon hade magomvridning. Hon rekommenderade att vi skulle ta bort henne på en gång. Under tiden jag pratade med henne hörde jag hur Kelly försökte kräkas i bakgrunden hela tiden.
Kelly togs bort vid 14.00 igår, på annandagen.
Ville bara skriva av mig och även upplysa om att magomvridning kan ha ett längre förlopp än vad dv-veterinären, djursjukhusets sköterska och min familj trodde.
Hon är enormt saknad min älskling!
