Min älskade katt finns inte mer och jag står inte ut!

[Eva S]

Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis, vår ena älskade katt, finns inte mer Det gick så fort. De senaste dagarna har han kräkts en del. Han blev lite medtagen, vätskeförlust trodde vi. Det har ju hänt förut. Förrgår morse morse åkte vi in till akuten med honom. Några timmar senare fick vi ett telefonsamtal. Han behövde opereras. Gaser hade läckt utanför magsäck och tarmar och han hade väldigt ont. Det var bråttom. Ytterligare några timmar senare fick vi ett till samtal och det var då allting rämnade. Det fanns inget att göra Nedre magsäcken var så pass trasig, förmodligen cancer, att den inte skulle gå att laga. Det skulle innebära lidande för Elvis. Vi fick höra att det bästa för honom vore att inte låta honom vakna. Chocken var total. Han var ju en frisk katt! Alla värden hade sett bra ut tidigare. Vi var på seniorkoll för bara några veckor sedan. Ytterligare två timmar senare fick vi komma och säga hejdå. Elvis var sig lik. Samma mjuka, fluffiga päls. Vår älskade nallekatt. Men, han var alldeles kall. Blicken död. Helt stilla. Det är så hemskt för allting gick så fort. Här hemma står hans nya foderautomat, med den lilla namnskylten som vår dotter gjort. Hans favoritsovplats, full av hans silkiga päls. Platsen ovanför stenmuren i trädgården där han älskade att sitta. Det är så tomt. Paisley, den kvarvarande katten, sörjer med oss, lämnad ensam kvar. Hur går man vidare när ens bästa vän plötsligt inte finns mer? En älskad familjemedlem. Den snällaste man någonsin kan tänka sig. Elvis, jag saknar dig så varenda por i min kropp skriker av smärta och sorg

 

[nightcrawler]

Beklagar verkligen Det gör så ont när man förlorar dom

 

[MJLee]

Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis, vår ena älskade katt, finns inte mer Det gick så fort. De senaste dagarna har han kräkts en del. Han blev lite medtagen, vätskeförlust trodde vi. Det har ju hänt förut. Förrgår morse morse åkte vi in till akuten med honom. Några timmar senare fick vi ett telefonsamtal. Han behövde opereras. Gaser hade läckt utanför magsäck och tarmar och han hade väldigt ont. Det var bråttom. Ytterligare några timmar senare fick vi ett till samtal och det var då allting rämnade. Det fanns inget att göra Nedre magsäcken var så pass trasig, förmodligen cancer, att den inte skulle gå att laga. Det skulle innebära lidande för Elvis. Vi fick höra att det bästa för honom vore att inte låta honom vakna. Chocken var total. Han var ju en frisk katt! Alla värden hade sett bra ut tidigare. Vi var på seniorkoll för bara några veckor sedan. Ytterligare två timmar senare fick vi komma och säga hejdå. Elvis var sig lik. Samma mjuka, fluffiga päls. Vår älskade nallekatt. Men, han var alldeles kall. Blicken död. Helt stilla. Det är så hemskt för allting gick så fort. Här hemma står hans nya foderautomat, med den lilla namnskylten som vår dotter gjort. Hans favoritsovplats, full av hans silkiga päls. Platsen ovanför stenmuren i trädgården där han älskade att sitta. Det är så tomt. Paisley, den kvarvarande katten, sörjer med oss, lämnad ensam kvar. Hur går man vidare när ens bästa vän plötsligt inte finns mer? En älskad familjemedlem. Den snällaste man någonsin kan tänka sig. Elvis, jag saknar dig så varenda por i min kropp skriker av smärta och sorg

Det gör så outsägligt ont när en älskad pälsig familjemedlem dör. Jag skrek, grät och var helt förstörd när Nikita dog. Det tar olika lång tid och varje individ är unik, innan man kan komma ihåg de ljusa minnena. Även om tårarna och hugget igen. Men ändå gör man det. Krama Paisley and ni kanske kan trösta varandra lite.

Det enda jag säga är att låt dig sörja. Låt inte en enda idiot säga, det var bara en katt. Du har min fulla förståelse om du slänger något hårt i huvudet på personen.

 

[DarkInNight]

 

[Eva S]

Det gör så outsägligt ont när en älskad pälsig familjemedlem dör. Jag skrek, grät och var helt förstörd när Nikita dog. Det tar olika lång tid och varje individ är unik, innan man kan komma ihåg de ljusa minnena. Även om tårarna och hugget igen. Men ändå gör man det. Krama Paisley and ni kanske kan trösta varandra lite.

Det enda jag säga är att låt dig sörja. Låt inte en enda idiot säga, det var bara en katt. Du har min fulla förståelse om du slänger något hårt i huvudet på personen.

Ja, sorgen överrumplade mig totalt. Jag har aldrig förlorat någon riktigt nära förut. Dessutom gick allt så snabbt. Vi gjorde en seniorkoll på katterna för bara några veckor sedan och Elvis värden såg jättebra ut. Jag levde i den falska förhoppningen om att vi skulle få ha honom i många år. Därför blev chocken så fruktansvärt brutal när det visade sig att vi helt plötsligt inte hade vår älskade nallekatt i livet längre han fattas mig så det värker i kroppen. Jag plågas över funderingar om han hade ont under en längre period innan bara det att vi inte visste om det. Jag skulle ge vad som helst för att få krama honom igen

 

[Mia_R]

Ja, sorgen överrumplade mig totalt. Jag har aldrig förlorat någon riktigt nära förut. Dessutom gick allt så snabbt. Vi gjorde en seniorkoll på katterna för bara några veckor sedan och Elvis värden såg jättebra ut. Jag levde i den falska förhoppningen om att vi skulle få ha honom i många år. Därför blev chocken så fruktansvärt brutal när det visade sig att vi helt plötsligt inte hade vår älskade nallekatt i livet längre han fattas mig så det värker i kroppen. Jag plågas över funderingar om han hade ont under en längre period innan bara det att vi inte visste om det. Jag skulle ge vad som helst för att få krama honom igen

Chocken är en del av sorgen, du hann aldrig ens förbereda dig på att han var dålig utan trodde ju han skulle komma hem igen.

 

[Eva S]

Chocken är en del av sorgen, du hann aldrig ens förbereda dig på att han var dålig utan trodde ju han skulle komma hem igen.

Ja precis. Och jag kan liksom inte acceptera att han inte finns kvar, vill inte tro att det är sant Det tar andan ur mig, att tänka på att jag aldrig mer kommer få se honom

 

[kma]

Det gör enormt ont och det måste det få göra Jag började gråta nu för att jag fortfarande sörjer min katt som dog för snart 1,5 år sen.
Det var nästan omöjligt att acceptera den första tiden, och du har inte hunnit förbereda dig på att det var dags. Det blir en väldig chock.
Släpp ut det som behöver släppas ut i form av gråt, skrik och sörj så länge och mycket du behöver. Din älskade fina nallekatt

 

[Eva S]

Det gör enormt ont och det måste det få göra Jag började gråta nu för att jag fortfarande sörjer min katt som dog för snart 1,5 år sen.
Det var nästan omöjligt att acceptera den första tiden, och du har inte hunnit förbereda dig på att det var dags. Det blir en väldig chock.
Släpp ut det som behöver släppas ut i form av gråt, skrik och sörj så länge och mycket du behöver. Din älskade fina nallekatt

Ibland kommer chocken över mig med full kraft. Jag stirrar på fotot av honom (mitt favoritfoto på honom, det som jag bifogade ovan) och tänker på hur det kändes att smeka hans mjuka fluffiga päls. De där lurviga benen och stora tassarna. Hans genomsnälla ögon. Jag blir galen av aningen att jag inte någonsin kan få och ta upp honom i min famn igen Jag kan inte ta in att han inte finns längre. Det är så förkrossande smärtsamt

 

[kma]

Ibland kommer chocken över mig med full kraft. Jag stirrar på fotot av honom (mitt favoritfoto på honom, det som jag bifogade ovan) och tänker på hur det kändes att smeka hans mjuka fluffiga päls. De där lurviga benen och stora tassarna. Hans genomsnälla ögon. Jag blir galen av aningen att jag inte någonsin kan få och ta upp honom i min famn igen Jag kan inte ta in att han inte finns längre. Det är så förkrossande smärtsamt

De första dagarna går man runt i nån sorts totalt svart mörker och undrar hur sjutton man ska komma vidare. Det känns omöjligt att ta in att inte kunna krama sin älskade kisse mer.
Det är hemskt det du går igenom just nu. Det gör jätteont.

Bilden är så fin på honom! Ser verkligen sådär genomsnäll ut

 

[Fjordfrälst]

Gör så ont att förlora ett älskat djur styrkekramar ❤

 

[Halcyon]

Förstår fullt ut! Min familj hade stor sorg nu i fredags, när våran älskade 14åriga Zocker, föll ihop fort och gick över regnbågsbron Hann tyvärr inte träffa henne sista gång, men hos mamma och njuter av dom andra pälsbollarna, det hjälper lite

Sen saknar enormt min favorit, som gick bort för några års sen. Nu är hon, Zocker ihop igen Det blir bättre med tiden, men känns fortfararande i hjärtat när man tänker på dom


Kram

 

[Eva S]

Förstår fullt ut! Min familj hade stor sorg nu i fredags, när våran älskade 14åriga Zocker, föll ihop fort och gick över regnbågsbron Hann tyvärr inte träffa henne sista gång, men hos mamma och njuter av dom andra pälsbollarna, det hjälper lite

Sen saknar enormt min favorit, som gick bort för några års sen. Nu är hon, Zocker ihop igen Det blir bättre med tiden, men känns fortfararande i hjärtat när man tänker på dom


Kram

Visa bifogad fil 123051

Åh jag är så ledsen över att du också alldeles nyligen förlorat en kör vän så fin!

Ja det är så tungt, obegripligt och bara helt outhärdligt. Man undrar hur man ska lyckas ta sig vidare Vill bara att tiden ska gå så att jag någon gång kommer till den tidpunkt då de ljusa minnena överväger den brutala sorgen

 

[Sassy]

Beklagar! Det gör så fruktansvärt ont att förlora dem, framförallt när man blir tagen av chock.

 

[Kilauea]

Beklagar förlusten.
Sorgen kan vara lika intensiv och chockartad oavsett om familjemedlemmen var två- eller fyrbent. Och sorgens fyra faser kan komma och gå lite som de behagar. Det är helt normalt.

 

[MJLee]

@Eva S Jag upplevde en liknande situation. Jag kom in med en katt som var lite låg och slickade sig på magen vilket veterinären sa var foderallergi så jag hade köpt allergifoder. Hon var alltid kinkig med maten och sista veckan började hon stundvis matvägra, vilket inte var ovanligt.

Jag var på en kurs, ringde på eftermiddagen beredd på att hon kanske skulle behöva ligga över natt för att ta olika prover innan hon fick komma hem. Fick veta att jag borde komma dit. Veterinären berättade att hon hade cancer i tjocktarmen som spridit sig till levern. Att jag kunde ta med henne hem men det rörde sig om dagar.

Jag satt i tre timmar med henne i famnen, vi pratade om hur mycket roligt vi haft tillsammans, hur mycket jag älskade henne. Svanstippen rörde sig lite (hon viftade ständigt med sin svans), hon orkade ge mig några slick.

Sedan var det slut. Medan veterinären gav henne den sista sprutan ville jag bara skrika nej, nej, nej. Jag har ångrat mig.

Men jag är outsägligt glad att hon fick en sista natt med mig, sovande tätt, tätt mot min kropp med sin nos i min armhåla. Inte i en bur bland djur hon skulle hatat.

Jag stod där i Sundsvall klockan tio en lördagskväll ensam.

 

[Eva S]

@Eva S Jag upplevde en liknande situation. Jag kom in med en katt som var lite låg och slickade sig på magen vilket veterinären sa var foderallergi så jag hade köpt allergifoder. Hon var alltid kinkig med maten och sista veckan började hon stundvis matvägra, vilket inte var ovanligt.

Jag var på en kurs, ringde på eftermiddagen beredd på att hon kanske skulle behöva ligga över natt för att ta olika prover innan hon fick komma hem. Fick veta att jag borde komma dit. Veterinären berättade att hon hade cancer i tjocktarmen som spridit sig till levern. Att jag kunde ta med henne hem men det rörde sig om dagar.

Jag satt i tre timmar med henne i famnen, vi pratade om hur mycket roligt vi haft tillsammans, hur mycket jag älskade henne. Svanstippen rörde sig lite (hon viftade ständigt med sin svans), hon orkade ge mig några slick.

Sedan var det slut. Medan veterinären gav henne den sista sprutan ville jag bara skrika nej, nej, nej. Jag har ångrat mig.

Men jag är outsägligt glad att hon fick en sista natt med mig, sovande tätt, tätt mot min kropp med sin nos i min armhåla. Inte i en bur bland djur hon skulle hatat.

Jag stod där i Sundsvall klockan tio en lördagskväll ensam.

Åh fy så oändligt sorgligt! Man önskar verkligen att man visste vad som verkligen var fel, den där maktlösheten är vidrig. Känslan av att inte ha gjort tillräckligt. Vad fint att du fick en sista natt tillsammans med din älskade katt och att du hann säga hejdå

Om det inte vore för att vi gjort pricktest på Elvis, och faktiskt fått det konstaterat att det inte bara var foderallergi utan även allergi mot bla pollen och kvalster, så hade jag nog också trott att det var något liknande med Elvis. Ändå sitter ångesten över ifall han gått med smärta länge, som en tagg i hjärtat