- Svar: 2
- Visningar: 1 137
Det är märkligt hur dessa djur kan fluktuera i pris så snabbt. Från "bortskänkes mot avhämtning" ena dagen till en miljon dollar den nästa 
Jag ska villigt erkänna att jag hade lätt ångest över att åka iväg i söndags. Lastning är öht inte min favvosyssla och med tanke på debaclet då vi skulle åka till klinikbesiktningen så kanske det inte var så konstigt.
Men efter att stannat med alla fyra hovar uppe på lemmen vid första försöket och sen typ frusit där. Så backade dottern honom, gjorde en stor volt och då mer eller mindre sprang han på. Vi hade också bytt ut havren mot morötter, vilket var en hit. Då kunde jag stå fram med några morötter som han fick tugga på tills dottern stängt bommen och lämmen. Jag tror han kommer kunna gå lasta själv så småningom med lite träning.
För en gång skull stod han faktiskt väldigt still när vi kom fram också. Är ju även det en grej träna på, att kunna stå i transporten under en tävlingsdag så man inte behöver gå runt med honom mellan klasserna. Samma sak att lasta med träns, han är lättare i grimma med det får man ju inte göra på tävlingsplatsen.
Han skötte sig överlag bra hela tävlingen. Det var lite synd på stoppen i grunden (samma hinder i bägge klasserna men av olika anledningar) så det inte fick träna omhoppning, men det kommer. Han hoppar, och han gör det med öronen framåt och med positivitet han inte hade förra året. Folk runt om kanske tycker det går fort. Men jag ser skillnaden, och dottern känner skillnad, mot tävlingen i september i höstas. Det är fort men med en helt annan kontroll. Sen att de behöver öva snäva högersvängar
Någon var i alla fall väldigt nöjd med sig själv efter tävlingen. Nöjd men väääääldigt trött. Så trött att han nästan knäade när han skulle backa ur transporten hemma
Som sagt, igår var han värd en miljon dollar....minst
Jag ska villigt erkänna att jag hade lätt ångest över att åka iväg i söndags. Lastning är öht inte min favvosyssla och med tanke på debaclet då vi skulle åka till klinikbesiktningen så kanske det inte var så konstigt.
Men efter att stannat med alla fyra hovar uppe på lemmen vid första försöket och sen typ frusit där. Så backade dottern honom, gjorde en stor volt och då mer eller mindre sprang han på. Vi hade också bytt ut havren mot morötter, vilket var en hit. Då kunde jag stå fram med några morötter som han fick tugga på tills dottern stängt bommen och lämmen. Jag tror han kommer kunna gå lasta själv så småningom med lite träning.
För en gång skull stod han faktiskt väldigt still när vi kom fram också. Är ju även det en grej träna på, att kunna stå i transporten under en tävlingsdag så man inte behöver gå runt med honom mellan klasserna. Samma sak att lasta med träns, han är lättare i grimma med det får man ju inte göra på tävlingsplatsen.
Han skötte sig överlag bra hela tävlingen. Det var lite synd på stoppen i grunden (samma hinder i bägge klasserna men av olika anledningar) så det inte fick träna omhoppning, men det kommer. Han hoppar, och han gör det med öronen framåt och med positivitet han inte hade förra året. Folk runt om kanske tycker det går fort. Men jag ser skillnaden, och dottern känner skillnad, mot tävlingen i september i höstas. Det är fort men med en helt annan kontroll. Sen att de behöver öva snäva högersvängar
Någon var i alla fall väldigt nöjd med sig själv efter tävlingen. Nöjd men väääääldigt trött. Så trött att han nästan knäade när han skulle backa ur transporten hemma
Som sagt, igår var han värd en miljon dollar....minst
