Nu kommer ni nog att tycka att tycka att jag är lite dum i huvudet... 
Men jag får väl bjuda på det då...
Jag börjar med bakgrundsstoryn, i ett klent försök till att förklara mig.
När jag nu har börjat komma in i mitt nya jobb och finna mig tillrätta i dom nya vardagsrutinerna så är mitt nästa mål på listan att ta tag i det här med motion och börja röra på mig regelbundet. Det är ju så fruktansvärt oerhört viktigt för hälsan på alla sätt och vis, så jag måste helt enkelt prioritera det.
Däremot tycker jag att det är svårt at få till. Dels har jag svårt att hitta rätt aktivitet så att jag känner mig motiverad och hittar rörelseglädjen. Och dels har jag svårt att hitta tid i vardagen att klämma in regelbunden motion på. Jag började titta på om det fanns några alternativ omkring där jag jobbar, så att jag kunde ta det i anslutning till jobbet. Jag kollade efter yogaställen, gym, träningspass, bollhallar, och så råkade jag bara av ren nyfikenhet ramla in på ridskolor och såg att det låg en ridskola som jag aldrig varit på en knapp kvart från jobbet.
Bara på skoj körde jag förbi där på väg hem en dag och tittade. Det är ju alltid kul att kolla på stall. Anläggningen såg bra ut, lektionen jag tittade på verkade typiskt ridskoletrist, men hästarna såg trevliga ut. Jaha, det var ju roligt att ha varit där, tänkte jag och åkte hem. Sen var det inget mer med det.
Men så pratade jag med en kompis och frågade hur det gick med hennes medryttarhäst. Då fick jag till svar att hon inte var medryttare längre. Det visade sig att hästägaren hade blivit missnöjd av någon anledning och börjat sprida skitsnack om sin medryttare, och tillslut hade det blivit så otrevligt att min kompis hade sagt upp sig som medryttare.
Det är så trist. Man fäster sig vid hästen, man agerar i välmening, så blir det ändå missförstånd och trist stämning, och man kan bli anklagad för alla möjliga konstiga saker. Och jag kände bara ett stort missmod skölja över mig. Jag hade små funderingar på att kanske börja söka medryttarhäst, men med den här storyn blev jag påmind om hur svårt det kan vara att hitta rätt, och jag kände bara att näe - jag orkar inte ge mig in i den svängen.
Och på hemsidan för den där ridskolan nära jobbet hade det stått att dom hade en ledig plats i en ridgrupp på tidig eftermiddag, som skulle kunna passa mig om jag tog ut min friskvårdstimme och gick lite tidigare från jobbet. Så jag förankrade det med min chef och ringde sedan och pratade med ridskolan. Och nu ska jag plötsligt provrida där efter juluppehållet!
Jag SKULLE JU INTE rida på ridskola nåt mer! Jag tyckte ju inte att det var roligt?!
Jaha, men tja, nu är jag tydligen på gång igen. Som ett rent motionspass bara, hag jag tänkt mig. Att rida en timme i veckan är ju alltid någon form av rörelse. Och kanske roligare än att gå på nåt gympapass...
(Jag har även en plan på att dra med mig maken på att spela badminton ett pass i veckan, har jag tänkt.)
För det suger och drar och liksom kliar i mig sådär envist och jobbigt - den där hästlängtan som inte riktigt vill ge sig och gå och lägga sig nånstans. Den lämnar mig inte ifred. Jag vill ha häst i mitt liv.
Fan.
Jag skulle ju inte.
(Jag tror att det blir den 18:e ridskolan inom Stockholms län som jag rider på i mitt liv...)
Egentligen har jag börjat längta tillbaks till den stora ridskolan som jag slutade på för ca 3 år sen. Jag gillade den. Dom har visst fått en del nya hästar. Jag har funderat på att åka dit och kolla nångång. Synd bara att den ligger så långt bort från mig där jag bor nu... :-(
Ja ja, ni får väl tycka att jag är dum i huvudet, jag bjuder på det. ;-) Men det är ta mig sjutton inte så lätt att vilja umgås med hästar men inte hitta något bra alternativ!...
Men jag får väl bjuda på det då...
Jag börjar med bakgrundsstoryn, i ett klent försök till att förklara mig.
När jag nu har börjat komma in i mitt nya jobb och finna mig tillrätta i dom nya vardagsrutinerna så är mitt nästa mål på listan att ta tag i det här med motion och börja röra på mig regelbundet. Det är ju så fruktansvärt oerhört viktigt för hälsan på alla sätt och vis, så jag måste helt enkelt prioritera det.
Däremot tycker jag att det är svårt at få till. Dels har jag svårt att hitta rätt aktivitet så att jag känner mig motiverad och hittar rörelseglädjen. Och dels har jag svårt att hitta tid i vardagen att klämma in regelbunden motion på. Jag började titta på om det fanns några alternativ omkring där jag jobbar, så att jag kunde ta det i anslutning till jobbet. Jag kollade efter yogaställen, gym, träningspass, bollhallar, och så råkade jag bara av ren nyfikenhet ramla in på ridskolor och såg att det låg en ridskola som jag aldrig varit på en knapp kvart från jobbet.
Bara på skoj körde jag förbi där på väg hem en dag och tittade. Det är ju alltid kul att kolla på stall. Anläggningen såg bra ut, lektionen jag tittade på verkade typiskt ridskoletrist, men hästarna såg trevliga ut. Jaha, det var ju roligt att ha varit där, tänkte jag och åkte hem. Sen var det inget mer med det.
Men så pratade jag med en kompis och frågade hur det gick med hennes medryttarhäst. Då fick jag till svar att hon inte var medryttare längre. Det visade sig att hästägaren hade blivit missnöjd av någon anledning och börjat sprida skitsnack om sin medryttare, och tillslut hade det blivit så otrevligt att min kompis hade sagt upp sig som medryttare.
Det är så trist. Man fäster sig vid hästen, man agerar i välmening, så blir det ändå missförstånd och trist stämning, och man kan bli anklagad för alla möjliga konstiga saker. Och jag kände bara ett stort missmod skölja över mig. Jag hade små funderingar på att kanske börja söka medryttarhäst, men med den här storyn blev jag påmind om hur svårt det kan vara att hitta rätt, och jag kände bara att näe - jag orkar inte ge mig in i den svängen.
Och på hemsidan för den där ridskolan nära jobbet hade det stått att dom hade en ledig plats i en ridgrupp på tidig eftermiddag, som skulle kunna passa mig om jag tog ut min friskvårdstimme och gick lite tidigare från jobbet. Så jag förankrade det med min chef och ringde sedan och pratade med ridskolan. Och nu ska jag plötsligt provrida där efter juluppehållet!
Jag SKULLE JU INTE rida på ridskola nåt mer! Jag tyckte ju inte att det var roligt?!
Jaha, men tja, nu är jag tydligen på gång igen. Som ett rent motionspass bara, hag jag tänkt mig. Att rida en timme i veckan är ju alltid någon form av rörelse. Och kanske roligare än att gå på nåt gympapass...
(Jag har även en plan på att dra med mig maken på att spela badminton ett pass i veckan, har jag tänkt.)
För det suger och drar och liksom kliar i mig sådär envist och jobbigt - den där hästlängtan som inte riktigt vill ge sig och gå och lägga sig nånstans. Den lämnar mig inte ifred. Jag vill ha häst i mitt liv.
Fan.
Jag skulle ju inte.
(Jag tror att det blir den 18:e ridskolan inom Stockholms län som jag rider på i mitt liv...)
Egentligen har jag börjat längta tillbaks till den stora ridskolan som jag slutade på för ca 3 år sen. Jag gillade den. Dom har visst fått en del nya hästar. Jag har funderat på att åka dit och kolla nångång. Synd bara att den ligger så långt bort från mig där jag bor nu... :-(
Ja ja, ni får väl tycka att jag är dum i huvudet, jag bjuder på det. ;-) Men det är ta mig sjutton inte så lätt att vilja umgås med hästar men inte hitta något bra alternativ!...
