När någon beskriver (tex här på buke) att hunden plötsligt ändrat beteende; blivit tillbakadragen, aggressiv eller liknande ges ofta svaret att den bör undersökas av veterinär, vilket jag givetvis håller med om. Men nu är jag nyfiken på konkreta erfarenheter av vad som faktiskt hittats i liknande fall.
Vår 4-åriga hanhund morrade åt vår 3-åriga dotter i morse, helt oprovocerat och "från ingenstans". 2 gånger. Sen även mot 12-åriga tiken, vilket visserligen hänt tidigare men aldrig mot barnet, han är känd som en mycket barnkär hund. Det känns väldigt olustigt och obehagligt och jag är väldigt kluven till hur vi ska hantera det. När jag och maken analyserar saken så konstaterat vi att han också dragit sig undan lite de senaste 1-2 dygnen, vilket inte heller är likt honom. Således ska han givetvis till veterinär, men vad kan man tänka sig att de eventuellt skulle kunna hitta? Vi har klämt och känt utan att hitta någon smärta och han är till synes välmående, pigg, glad, träningsmotiverad osv.
Och hur ofta händer sådant här utan att någon förklaring hittas. Och hur ska vi då tänka?
Usch så svårt detta är...
Vår 4-åriga hanhund morrade åt vår 3-åriga dotter i morse, helt oprovocerat och "från ingenstans". 2 gånger. Sen även mot 12-åriga tiken, vilket visserligen hänt tidigare men aldrig mot barnet, han är känd som en mycket barnkär hund. Det känns väldigt olustigt och obehagligt och jag är väldigt kluven till hur vi ska hantera det. När jag och maken analyserar saken så konstaterat vi att han också dragit sig undan lite de senaste 1-2 dygnen, vilket inte heller är likt honom. Således ska han givetvis till veterinär, men vad kan man tänka sig att de eventuellt skulle kunna hitta? Vi har klämt och känt utan att hitta någon smärta och han är till synes välmående, pigg, glad, träningsmotiverad osv.
Och hur ofta händer sådant här utan att någon förklaring hittas. Och hur ska vi då tänka?
Usch så svårt detta är...