ylvaaskersund
Trådstartare
jag ville bara berätta om en episod i min ungdom som kan vara lite tänkvärd!
Jag var ca 15 och på besök hos min 70 åriga mormor tillsammans med min då 50 åriga mamma, det var sen höst och det var kallt blåsigt och snöblandat regn ute!
När vi ska gå ifrån mormor och står påklädda i tamburen vänder sej min mormor helt plötsligt sej om och stirrar ilsket på min mamma och utbrister med mycket upprörd stämma!
- Ska du gå ut utan mössa å halsduk i detta vädret?
Sekunden efteråt utbrister vi alla i ett gott gapskratt!
Vad som då slog mej med våldsam kraft är: Att man är alltid barn till sin mamma oavsett ålder!
Jag var ca 15 och på besök hos min 70 åriga mormor tillsammans med min då 50 åriga mamma, det var sen höst och det var kallt blåsigt och snöblandat regn ute!
När vi ska gå ifrån mormor och står påklädda i tamburen vänder sej min mormor helt plötsligt sej om och stirrar ilsket på min mamma och utbrister med mycket upprörd stämma!
- Ska du gå ut utan mössa å halsduk i detta vädret?
Sekunden efteråt utbrister vi alla i ett gott gapskratt!
Vad som då slog mej med våldsam kraft är: Att man är alltid barn till sin mamma oavsett ålder!