Jag fick magkatarr som en stressreaktion 2018.
Fruktansvärt. Ont/sugande känsla högre upp i magen, sura upstörningar som brände, kunde inte äta för att jag blev mätt direkt och det jag åt kom upp igen. Jag kände mig håglös, som en urvriden trasa. Jag stod på arbetstoaletten och kräktes mörkt med blod i till slut för att jag ignorerade alla kroppens signaler på att den hade fått nog av all stress och oro som jag utsatte den för.
Jag tog kontakt med allmänläkaren på hälsocentralen och blev sjukskriven en tid samt blev ordinerad skonkost (läkaren blev förfärad över mina sura juicer och svårsmälta fiberbröd
) och fick köpa Iberogast (yuck!) och Novalucol. Allt eftersom tiden gick och jag fortfarande hade ont så började han ställa lite frågor som blottade min psykiska ohälsa, vilken jag hade med mig sedan långt innan jobbet men som triggades av stress, oro, dåliga arbetstider och oförutsägbarhet i arbetet. Han skickade då en remiss till psyk och rådde mig att faktiskt fundera allvarligt på om jobbet var värt min hälsa. I slutändan så tog jag läkarens råd. När den stora stressfaktorn – arbetet – försvann gjorde också magkatarren det successivt, även om det tog tid.