- Svar: 16
- Visningar: 1 506
…”Först kommer ingenting, sen ingenting, sen allt på en gång.”
Fast jag tycker nog mer att det känns som att jag är en slangbelleboll. Jag sitter fast, någon drar mig bakåt, det spänner bara mer och mer men någon fortsätter bara att dra mig längre och längre bakåt, det skaver hårdare och blir bara jobbigare och jobbigare, jag vill inte bakåt jag vill framåt men dras bakåt och det känns bara tuffare och tuffare… Men då, helt plötsligt, så lossnar allting och jag skjuts handlöst framåt i en jättefart och bara flyyyyger! Tjohooo!
Jag har tidigare skrivit om att jag fastnat i både jobbvantrivsel och hemmavantrivsel. Sökte jobb hela hösten men inget hände. Fick komma på en jobbintervju i slutet av november, men fick inte jobbet och blev helt förtvivlad, utsliten av emotionell stress av den jobbiga situationen både på jobbet och hemma. Sen helt plötsligt i början av december så fick jag komma på TRE olika jobbintervjuer! Varav en som jag blev riktigt eld och lågor över. DIT ville jag! Och en hel del stress, vånda och nervositet senare så visade det sig att jag FICK drömjobbet!!
Det var knappt så att min schletna hjärna fattade vad som hände, men jag var åtminstone jättesnabb med att GLADELIGEN säga upp mig från Kafka AB, där jag jobbat senaste halvåret. Tack och hej leverpastej!!
(DEN känslan!!...
)
En liten detalj dock är att jobbet jag fick ligger i en annan stad...
Efter 44 år i samma stad ska jag nu få se nya vidder! Det här hade jag aldrig kunnat tänka mig bara för några månader sedan. Det var först nu under hösten, i panik över min jobbsituation och hemmasituation och totalsituation och allting, som jag bestämde mig för att go crazy och söka jobb även i andra städer. Mitt sökande var dock hyfsat riktat - jag hade redan från början dragits åt en viss stad, och det var dit jag hade mest fokus.
Folk tycker att jag är galen. “Du kan ju inte bara flytta till en ny stad sådär?!! Har du ens nån koppling till staden ifråga? Känner du nån där??”
Nej, jag känner ingen där, men jag antar att det finns människor där också, som är som människor är mest… Det löser sig nog, hoppas jag. Jag blir knappast den första människan som sätter ner sina bopålar på ett helt nytt ställe, och efter ett tag så antar jag att det nya också kommer att kunna kännas “hemma”. Plus att jag ser fram emot att utforska en ny stad och ett nytt område. Jag har redan spanat in fritidsaktivitetsutbudet i området och sett saker jag vill göra och boka in mig på... Jag kommer dessutom att ha kvar mitt nuvarande hus och “komma hem” på helgerna, är det tänkt.
Det känns faktiskt mest spännande tycker jag. En nystart. “Livet 4.0” - here I come! (Jag har gjort några ganska omfattande omstarter tidigare, så "Livet 2.0" och "Livet 3.0" känns det som att jag har passerat.)
Och det känns som att mycket kan bli bättre i jämförelse med hur jag haft det den sista tiden...
“Men hur ska du lyckas hitta en bostad på bara en månad?”, undrade de på mitt nya jobb. Jasså, är det svårt att hitta bostad här?, tänkte jag i mitt stilla sinne. Så jag gick in på blocket och kollade. Jag både svarade på annonser och la in en egen annons, och helt omöjligt verkade det inte vara. Men det som var lite klurigt var hur mycket jag kunde stå fast vid mina önskemål om vilken sorts bostad jag önskade hyra. Skulle jag verkligen våga säga nej till erbjudna bostäder bara för att de inte riktigt passade det jag ville ha? Hade jag råd att vara kräsen? Skulle jag skruva på mina önskemål och försöka anpassa mig till nåt som kändes mindre bra, eller ha is i magen och lita på att det fanns nåt som passade mig bättre? Jag var trots allt i ganska stort behov av att hitta något hyfsat snabbt, innan mitt nya jobb börjar... Svårt att jobba i en annan stad om man inte har nånstans att bo där!
Men jag vågade ha is i magen och stå fast vid mina önskemål. Och det gick bra ändå. Elva dagar (vilka dessutom inkluderade en julhelg!) efter beskedet om att jag hade fått jobbet, så fick jag besked om att jag får hyra en bostad som verkar helt perfekt för mig!
Det känns riktigt bra och spännande!
Nytt år, nytt jobb, ny bostad, ny stad!
Tjohooo - 2020 here I come!
Fast jag tycker nog mer att det känns som att jag är en slangbelleboll. Jag sitter fast, någon drar mig bakåt, det spänner bara mer och mer men någon fortsätter bara att dra mig längre och längre bakåt, det skaver hårdare och blir bara jobbigare och jobbigare, jag vill inte bakåt jag vill framåt men dras bakåt och det känns bara tuffare och tuffare… Men då, helt plötsligt, så lossnar allting och jag skjuts handlöst framåt i en jättefart och bara flyyyyger! Tjohooo!
Jag har tidigare skrivit om att jag fastnat i både jobbvantrivsel och hemmavantrivsel. Sökte jobb hela hösten men inget hände. Fick komma på en jobbintervju i slutet av november, men fick inte jobbet och blev helt förtvivlad, utsliten av emotionell stress av den jobbiga situationen både på jobbet och hemma. Sen helt plötsligt i början av december så fick jag komma på TRE olika jobbintervjuer! Varav en som jag blev riktigt eld och lågor över. DIT ville jag! Och en hel del stress, vånda och nervositet senare så visade det sig att jag FICK drömjobbet!!
Det var knappt så att min schletna hjärna fattade vad som hände, men jag var åtminstone jättesnabb med att GLADELIGEN säga upp mig från Kafka AB, där jag jobbat senaste halvåret. Tack och hej leverpastej!!
(DEN känslan!!...
)En liten detalj dock är att jobbet jag fick ligger i en annan stad...
Efter 44 år i samma stad ska jag nu få se nya vidder!
Det här hade jag aldrig kunnat tänka mig bara för några månader sedan. Det var först nu under hösten, i panik över min jobbsituation och hemmasituation och totalsituation och allting, som jag bestämde mig för att go crazy och söka jobb även i andra städer. Mitt sökande var dock hyfsat riktat - jag hade redan från början dragits åt en viss stad, och det var dit jag hade mest fokus.Folk tycker att jag är galen. “Du kan ju inte bara flytta till en ny stad sådär?!! Har du ens nån koppling till staden ifråga? Känner du nån där??”
Nej, jag känner ingen där, men jag antar att det finns människor där också, som är som människor är mest…
Det löser sig nog, hoppas jag. Jag blir knappast den första människan som sätter ner sina bopålar på ett helt nytt ställe, och efter ett tag så antar jag att det nya också kommer att kunna kännas “hemma”. Plus att jag ser fram emot att utforska en ny stad och ett nytt område. Jag har redan spanat in fritidsaktivitetsutbudet i området och sett saker jag vill göra och boka in mig på... Jag kommer dessutom att ha kvar mitt nuvarande hus och “komma hem” på helgerna, är det tänkt.Det känns faktiskt mest spännande tycker jag. En nystart. “Livet 4.0” - here I come! (Jag har gjort några ganska omfattande omstarter tidigare, så "Livet 2.0" och "Livet 3.0" känns det som att jag har passerat.
)Och det känns som att mycket kan bli bättre i jämförelse med hur jag haft det den sista tiden...
“Men hur ska du lyckas hitta en bostad på bara en månad?”, undrade de på mitt nya jobb. Jasså, är det svårt att hitta bostad här?, tänkte jag i mitt stilla sinne. Så jag gick in på blocket och kollade. Jag både svarade på annonser och la in en egen annons, och helt omöjligt verkade det inte vara. Men det som var lite klurigt var hur mycket jag kunde stå fast vid mina önskemål om vilken sorts bostad jag önskade hyra. Skulle jag verkligen våga säga nej till erbjudna bostäder bara för att de inte riktigt passade det jag ville ha? Hade jag råd att vara kräsen? Skulle jag skruva på mina önskemål och försöka anpassa mig till nåt som kändes mindre bra, eller ha is i magen och lita på att det fanns nåt som passade mig bättre? Jag var trots allt i ganska stort behov av att hitta något hyfsat snabbt, innan mitt nya jobb börjar... Svårt att jobba i en annan stad om man inte har nånstans att bo där!
Men jag vågade ha is i magen och stå fast vid mina önskemål. Och det gick bra ändå. Elva dagar (vilka dessutom inkluderade en julhelg!) efter beskedet om att jag hade fått jobbet, så fick jag besked om att jag får hyra en bostad som verkar helt perfekt för mig!
Det känns riktigt bra och spännande!
Nytt år, nytt jobb, ny bostad, ny stad!
Tjohooo - 2020 here I come!
