lizzie
Trådstartare
Min 11-åriga schäfer har en period haft lite skumma symtom, harklingar, svullen under ögonen, ont i ansiktet, blödit näsblod ett par gånger. Sökt veterinär med det har blivit klassat som någon form av allergisk reaktion.
Jag tycker dock att hon blivit lite mer harklig och ätit dåligt så förnyad kontakt med veterinär i början av v.41. Vetten kunde inte se något och för dagen var vovven pigg, ej smärtpåverkad eller svullen. Så vi bokade in ett besök där vovven ska sövas för att kolla i svalget etc. Vi fick tid den 2/11 då vi inte bedömde det hela akut.
Dock så tyckte jag att vovven var lite väl frånvarande i slutet av vecka 42 och funderade på ifall kunde vänta 2 veckor på undersökningen av halsen, men skulle avvakta helgen. Eftersom jag och sambon var i sluttampen av att bygga klart mitt stall så tänkte vi att vovven var tämligen uttråkad.
Det hela slutade med att vi fick vara med om något ytterst obehagligt. Den 22/10 fick hon helt plötsligt ett "anfall" där jag trodde hon skulle dö i någon form av kvävning eftersom hon fick fulla munnen med segt slem som hon inte svalde utan bara tuggade helt frenetisk och började krampa lite - vi släppte allt vi hade och drog iväg till närmaste akutklinik (30 min resa). När vi kom fram så fick vi komma in på en gång. Vovven var hyfsat pigg och visade inga tecken på några anfall. När vi väl fick träffa en veterinär så klämde hon igenom hunden, lyssnade noga på hjärta, lungor etc. Tog ett helt gäng med blodprover som alla var helt ua. Inga fel på lever, njurar eller någon pågående infektion etc. Det enda är att vovven är lite irriterad i luftstrupen och så lite täppt i näsan, men inget snor.
Det veterinären kom fram till vara att vovven har en pågående process i näsa/svalg. Och skulle hon få problem med slem så skulle jag ta en frottéhandduk för att snabbt få bort det. En spruta med kortison fick vovven och så fick jag med mig kortisontabletter hem.
Vi for hem, vovven var jättetrött under kvällen och sov mycket. Mitt i natten vaknade jag utav att hon tuggade slem, hämtar en frottéhandduk - men får inte upp munnen eftersom vovven får ett fullskaligt kramanfall.
Jag och sambon får fullständig panik. Vi är övertygade om att hunden håller på och kvävs framför våra ögon. Jag har nog aldrig varit så himla rädd i hela mitt liv. Anfallet håller i dryga minuten. Vovven är sedan lugn i 4 timmar och får sedan ytterligare ett krampanfall, som dock inte håller i lika länge. Jag ringde veterinären på morgonen, men de tyckte vi skulle avvakta och vänta på att kortisonet skulle göra sitt. Jag fick förklarat för mig att krampanfallen inte var farliga för hunden, bara obehagliga för oss att se. Vi höll telefonkontakt under dagen då jag skulle ringa och rapportera hur dagen förlöpte. Vovven fick ett krampanfall till mitt på dagen som släppte efter cirka 30 sek. Efter det krampanfallen var vovven hur pigg som helst. Vi fick dock en tid för utredning den 26/10.
Vid utredningsbesöket så togs det en metastasröntgen, men den visade inga metastaser. Hjärta, lungor etc är helt ua. Även denna veterinär menar på att det är en pågående process i näsa/svalg som gör att hon haft de besvär hon har plus krampanfallen - som är en form av epileptiska anfall. Vovven har också tappat väldigt mycket i vikt, vi har reagerat på att hon ätit dåligt den senaste veckorna, men jag fick en chock när hon vägde. Hon hade gått ner från 30 kg till 25 kg - vilket också gjort att hon är väldigt omusklad, även på huvudet. Veternärna menar på att muskelförlusten i ansikte och på huvud är pga den pågående processen.
Eftersom min hund är 11 år och det är rätt gammal för en schäfer så är det högst troligt att det är en pågående process i näsa-svalg och en elakartad sådan.
Men det jag är konfunderad över är detta: Vi har träffat 3 olika veterinärer och INGEN av dem har titta hunden i näsan. När vi kom hem efter senaste besöket så tyckte jag fasen vad täppt hon var och när jag kollade närmare så var vänster näsborre helt igensatt av hårt klutt av slem och torkad blod. När jag fick bort detta blev det genast mycket lättare för henne att andas. Hon är dessutom väldigt svullen precis inne i vänster näsborre - polyp?
Jag anser inte att man ska göra tusen undersökningar, det är en gammal vovve - men borde man inte utesluta något så enkelt som hur hon ser ut i nosen?
/Lizzie
Jag tycker dock att hon blivit lite mer harklig och ätit dåligt så förnyad kontakt med veterinär i början av v.41. Vetten kunde inte se något och för dagen var vovven pigg, ej smärtpåverkad eller svullen. Så vi bokade in ett besök där vovven ska sövas för att kolla i svalget etc. Vi fick tid den 2/11 då vi inte bedömde det hela akut.
Dock så tyckte jag att vovven var lite väl frånvarande i slutet av vecka 42 och funderade på ifall kunde vänta 2 veckor på undersökningen av halsen, men skulle avvakta helgen. Eftersom jag och sambon var i sluttampen av att bygga klart mitt stall så tänkte vi att vovven var tämligen uttråkad.
Det hela slutade med att vi fick vara med om något ytterst obehagligt. Den 22/10 fick hon helt plötsligt ett "anfall" där jag trodde hon skulle dö i någon form av kvävning eftersom hon fick fulla munnen med segt slem som hon inte svalde utan bara tuggade helt frenetisk och började krampa lite - vi släppte allt vi hade och drog iväg till närmaste akutklinik (30 min resa). När vi kom fram så fick vi komma in på en gång. Vovven var hyfsat pigg och visade inga tecken på några anfall. När vi väl fick träffa en veterinär så klämde hon igenom hunden, lyssnade noga på hjärta, lungor etc. Tog ett helt gäng med blodprover som alla var helt ua. Inga fel på lever, njurar eller någon pågående infektion etc. Det enda är att vovven är lite irriterad i luftstrupen och så lite täppt i näsan, men inget snor.
Det veterinären kom fram till vara att vovven har en pågående process i näsa/svalg. Och skulle hon få problem med slem så skulle jag ta en frottéhandduk för att snabbt få bort det. En spruta med kortison fick vovven och så fick jag med mig kortisontabletter hem.
Vi for hem, vovven var jättetrött under kvällen och sov mycket. Mitt i natten vaknade jag utav att hon tuggade slem, hämtar en frottéhandduk - men får inte upp munnen eftersom vovven får ett fullskaligt kramanfall.
Jag och sambon får fullständig panik. Vi är övertygade om att hunden håller på och kvävs framför våra ögon. Jag har nog aldrig varit så himla rädd i hela mitt liv. Anfallet håller i dryga minuten. Vovven är sedan lugn i 4 timmar och får sedan ytterligare ett krampanfall, som dock inte håller i lika länge. Jag ringde veterinären på morgonen, men de tyckte vi skulle avvakta och vänta på att kortisonet skulle göra sitt. Jag fick förklarat för mig att krampanfallen inte var farliga för hunden, bara obehagliga för oss att se. Vi höll telefonkontakt under dagen då jag skulle ringa och rapportera hur dagen förlöpte. Vovven fick ett krampanfall till mitt på dagen som släppte efter cirka 30 sek. Efter det krampanfallen var vovven hur pigg som helst. Vi fick dock en tid för utredning den 26/10.
Vid utredningsbesöket så togs det en metastasröntgen, men den visade inga metastaser. Hjärta, lungor etc är helt ua. Även denna veterinär menar på att det är en pågående process i näsa/svalg som gör att hon haft de besvär hon har plus krampanfallen - som är en form av epileptiska anfall. Vovven har också tappat väldigt mycket i vikt, vi har reagerat på att hon ätit dåligt den senaste veckorna, men jag fick en chock när hon vägde. Hon hade gått ner från 30 kg till 25 kg - vilket också gjort att hon är väldigt omusklad, även på huvudet. Veternärna menar på att muskelförlusten i ansikte och på huvud är pga den pågående processen.
Eftersom min hund är 11 år och det är rätt gammal för en schäfer så är det högst troligt att det är en pågående process i näsa-svalg och en elakartad sådan.
Men det jag är konfunderad över är detta: Vi har träffat 3 olika veterinärer och INGEN av dem har titta hunden i näsan. När vi kom hem efter senaste besöket så tyckte jag fasen vad täppt hon var och när jag kollade närmare så var vänster näsborre helt igensatt av hårt klutt av slem och torkad blod. När jag fick bort detta blev det genast mycket lättare för henne att andas. Hon är dessutom väldigt svullen precis inne i vänster näsborre - polyp?
Jag anser inte att man ska göra tusen undersökningar, det är en gammal vovve - men borde man inte utesluta något så enkelt som hur hon ser ut i nosen?
/Lizzie
