Less på min hästsituation

[Kirie]

Jag har en 20plussare som senaste året har haft otur med sjukdomar. Vet har kommit ut massor med gånger och hästen har stått på klinik en vecka. Sjukdomen är autoimmun och kommer i skov så jag kan inte göra så mycket mer än att medicinera förebyggande och hoppas på det bästa. Det är dessutom väldigt smärtsamt för hästen. Utöver detta har även PPID diagnosticerats.

Min plan var ju att hästen skulle bli gammal hos mig och att vi skulle mysa ihop. Det gör mig inget att vi inte kan träna som förut, jag mullar gärna i skogen. Under friska perioder är häst glad, pigg, ser fräsch ut och skulle säkert kunna ha flera år kvar.

Jag tjänar ok med pengar men det känns surt att veta att det bara är en tidsfråga innan det blir ytterligare massa veterinärutgifter. Bara medicineringen kostar 850/mån. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att köpa en frisk häst istället och då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten. Jag skulle ha råd med två om båda var friska men jag vågar inte köpa en till nu när det när som helst kan komma en jätteräkning.

Hästen är min finaste vän som jag älskar men jag börjar bli less. Jag vet inte vad jag ska göra.

 

[nejlica]

Jag har en 20plussare som senaste året har haft otur med sjukdomar. Vet har kommit ut massor med gånger och hästen har stått på klinik en vecka. Sjukdomen är autoimmun och kommer i skov så jag kan inte göra så mycket mer än att medicinera förebyggande och hoppas på det bästa. Det är dessutom väldigt smärtsamt för hästen. Utöver detta har även PPID diagnosticerats.

Min plan var ju att hästen skulle bli gammal hos mig och att vi skulle mysa ihop. Det gör mig inget att vi inte kan träna som förut, jag mullar gärna i skogen. Under friska perioder är häst glad, pigg, ser fräsch ut och skulle säkert kunna ha flera år kvar.

Jag tjänar ok med pengar men det känns surt att veta att det bara är en tidsfråga innan det blir ytterligare massa veterinärutgifter. Bara medicineringen kostar 850/mån. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att köpa en frisk häst istället och då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten. Jag skulle ha råd med två om båda var friska men jag vågar inte köpa en till nu när det när som helst kan komma en jätteräkning.

Hästen är min finaste vän som jag älskar men jag börjar bli less. Jag vet inte vad jag ska göra.

Med det fetmarkerade i åtanke hade jag nog skaffat en andra häst (om du vill ha en såklart!), haft kvar gamlingen så länge han är frisk och glad och blir det så att han hamnar i ytterligare ett skov tagit bort honom då. Det känns schystast mot hästen på alla plan och krasst sett undviker du ju då ytterligare jätteräkningar också.

Men det är ju såklart mycket enklare att skriva i teorin än att faktiskt genomföra, det förstår jag ju.

 

[Alexandra_W]

Vad är det för autoimmunt? (Bara nyfiken, jag tänkte direkt på en sak och blev nyfiken om det var det. Påverkar inte svaret i övrigt).

Jag skulle ge hästen den sista gåva man kan ge dem - att låta dem sluta med flaggan i topp och innan gnistan är borta. Varken PPIDn eller det autoimmuna kommer bli bättre. Risken är att det blir sämre. Hästen är gammal. Jag skulle låta den slippa ett skov till av det autoimmuna.

Kan den gå på gräs trots PPIDn? I så fall en sista sommar, ta bort endera i höst eller vid nästa försämring om den kommer tidigare. Då kan du kanske ha en påläggskalv samtidigt under sommaren, men slippa risken att inte ha råd om.

Men jag skulle utefter det sammantagna du skriver faktiskt tacka gamlingen för trogen tjänst. Men man måste nå dit mentalt med. Det dåliga samvetet kommer man nog aldrig ifrån, men processen i övrigt. Jag tror att du kommit en bit på väg dock, med tanke på den här tråden. Det är nog mer få lufta och få stöd mer än en fråga egentligen väl?

 

[Korven]

Jag skulle med stor sorg i hjärtat ta bort innan det bara blir sämre.

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle börja fundera på att ta bort.
Du skriver att det är smärtsamt för hästen. Dessutom ko mer den aldrig bli bra så som jag tolkar det.
Då skulle jag tänka att den förtjänar att somna.
Men det är inte lätta beslut att ta.

 

[Kirie]

Vad är det för autoimmunt? (Bara nyfiken, jag tänkte direkt på en sak och blev nyfiken om det var det. Påverkar inte svaret i övrigt).

Jag skulle ge hästen den sista gåva man kan ge dem - att låta dem sluta med flaggan i topp och innan gnistan är borta. Varken PPIDn eller det autoimmuna kommer bli bättre. Risken är att det blir sämre. Hästen är gammal. Jag skulle låta den slippa ett skov till av det autoimmuna.

Kan den gå på gräs trots PPIDn? I så fall en sista sommar, ta bort endera i höst eller vid nästa försämring om den kommer tidigare. Då kan du kanske ha en påläggskalv samtidigt under sommaren, men slippa risken att inte ha råd om.

Men jag skulle utefter det sammantagna du skriver faktiskt tacka gamlingen för trogen tjänst. Men man måste nå dit mentalt med. Det dåliga samvetet kommer man nog aldrig ifrån, men processen i övrigt. Jag tror att du kommit en bit på väg dock, med tanke på den här tråden. Det är nog mer få lufta och få stöd mer än en fråga egentligen väl?

Hästen har immunmedierad hornhinneinflammation tillsammans med kronisk inflammation i bakre ögonkammaren.

Ja hon kan utan problem gå på gräs.

 

[stjarnfrugt]

Det låter verkligen inte som att din häst mår bra. En häst döljer mkt smärta, vilket i mina ögon betyder att när vi ser den har hästen redan upplevt den ett tag. Jag har haft en häst med ögonskada och det är oerhört smärtsamt för dem, man vet ju bara själv hur smärtkänslig man är i ögonen. Med tanke på ålder och övrig sjukdomsbild hade jag nog övervägt att ta bort hästen, vad är det du väntar dig ska hända om du har kvar den? Med hälsotillståndet alltså. Det lär tyvärr inte bli bättre som du beskriver det. Det känns mer som en väntan på ständig försämring, och det är väl inte det avslutet man vill att den ska få?

 

[lil-sis]

Jag skulle våndas, gråta, avliva och sen känna en stor sorg och lättnad.

Och sen leta efter en ny hjärtevän. Eller troligen redan på en gång, jag vill gärna ha den nya i stallet redan när det är planerat.

 

[videnlis]

Jag är lite i samma situation.
Min häst är yngre, 17 Och säkert feldiagnostiserad. Måste börja med att få rätt diagnos.
Något fattas hon, ibland e hon bättre ibland sämre.
Hon kan inte ridas fullt ut, utan man får fara till stallet med hjärtat i halsgropen och kolla dagsskicket.
Har funderat mej sönder och samman men blir inte klok. Hon är mej enormt kär, men är det ändå värt alla pengar, dyr hobby, att bara våndas och rida lite lunk.
Nu igår var hon bättre än på länge. Så nu har jag hoppet uppe en tid åtminstone.
Lycka till med din häst. Hur du än tänker göra.

 

[Miljon]

Jag hade gråtit, tagit ett tungt beslut att låta hästen vandra vidare, gråtit ännu mer en lång period, och sedan letat efter en ny vän och kommit igen.
Det är tungt och tufft, absolut, men en så pass gammal häst hade jag låtit somna. Då mår den inte dåligt längre, och rent krasst, vad vinner du eller hästen på att den ska gå kvar, få dyra mediciner och när som helst bli sämre?
Så hade jag tänkt iallafall.

 

[Mimmimamma]

Jag vet inte vad du har för relation till din gamling. Jag har själv en 23 åring som tidvis varit lite knackig. Jag har haft henne i 18 år och vi har en tight relation. Jag har även två yngre hästar som är utlånade på foder men vid de tidpunkter jag haft någon av dem jämsides tanten har jag märkt att de tagit mycket uppmärksamhet i anspråk. Det har lett till att gammeltanten har verkat bli deppig. Jag märker tydligt att hon mår bäst när det bara är hon och jag. Har du en liknande relation med din häst är det möjligt att en ny häst i era liv gör att din gamla känner sig åsidosatt och mår sämre psykiskt. Något som inte får en positiv inverkan på hästens andra hälsoproblem.

 

[Dandylinn]

Jag har en 20plussare som senaste året har haft otur med sjukdomar. Vet har kommit ut massor med gånger och hästen har stått på klinik en vecka. Sjukdomen är autoimmun och kommer i skov så jag kan inte göra så mycket mer än att medicinera förebyggande och hoppas på det bästa. Det är dessutom väldigt smärtsamt för hästen. Utöver detta har även PPID diagnosticerats.

Min plan var ju att hästen skulle bli gammal hos mig och att vi skulle mysa ihop. Det gör mig inget att vi inte kan träna som förut, jag mullar gärna i skogen. Under friska perioder är häst glad, pigg, ser fräsch ut och skulle säkert kunna ha flera år kvar.

Jag tjänar ok med pengar men det känns surt att veta att det bara är en tidsfråga innan det blir ytterligare massa veterinärutgifter. Bara medicineringen kostar 850/mån. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att köpa en frisk häst istället och då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten. Jag skulle ha råd med två om båda var friska men jag vågar inte köpa en till nu när det när som helst kan komma en jätteräkning.

Hästen är min finaste vän som jag älskar men jag börjar bli less. Jag vet inte vad jag ska göra.

En gammal häst som dras med en rad sjukdomar eller att man överdrivet ofta måste ringa ut vet till hade jag låtit somna.

Dels för hästens skull för det brukar vara ett tecken på att de lever på övertid och att det inom tid kommer något större sjukdomsmässigt och blir akut som ändå gör att hästen somnar in och akuta lägen är inte direkt trevliga alls.. men också faktiskt helt ärligt ur ett lite egoistisk perspektiv.. Det blir bara jobbigt och mer smärtsamt med tiden att hålla en häst du känner att du inte kan nyttja, ständig oro varje dag.. Det blir inte kul längre och tar snabbt död på hela intresset. Känner man sig less ska man bryta.. En ung och frisk häst kan säljas alt lånas ut..samma alternativ finns ofta inte för en gammal.

För mig är det helt ok att känna att tex ekonomiskt är det inte rimligt att behandla för allt och hur mycket som helst. Häst kostar nog som det är. Så börjar man tveka på ekonomin bör man definitivt fundera på hur långt man är villig att gå för att ha den kvar.. Absolut inte känna skuld ifall man tar beslutet att bryta för troligen har man redan gjort allt man kan innan för att det ska bli bra

 

[Kirie]

Tack så mycket för alla svar. Jag har stött och blött frågan, hemma och i stallet och äntligen bestämt mig.

Just nu är pålle frisk och får dessutom inflammationshämmande medicin men nästa skov låter jag den somna. Blir det inget mer skov blir det efter sommaren.

Det känns skönt att ha bestämt sig för hur det ska bli. Jag hoppas att vi får en fin sista tid tillsammans. Tack igen.

 

[Alexandra_W]

Tack så mycket för alla svar. Jag har stött och blött frågan, hemma och i stallet och äntligen bestämt mig.

Just nu är pålle frisk och får dessutom inflammationshämmande medicin men nästa skov låter jag den somna. Blir det inget mer skov blir det efter sommaren.

Det känns skönt att ha bestämt sig för hur det ska bli. Jag hoppas att vi får en fin sista tid tillsammans. Tack igen.

Låter som ett mycket klokt beslut både för dig och hästen. Hoppas ni får en fin sista sommar!

 

[Cilva]

Jag har fått bekräftelse för att min egen magkänsla har rätt så jag kommer att låta avliva min tjugoplussare under sommaren. Det har varit knackigt (senskada förra året, konstig andning under vintern + gamla grejer) under det senaste året och jag vill absolut inte att hästen ska bli dålig-dålig innan avlivning. Så nu blir det lite lätt motion/träning/hjärngympa på sådan nivå så att hästen mentalt orkar gå i hagen övrig tid. Går det inte så blir det tidigare avlivning helt enkelt (det är ingen vilohäst om jag säger så).

Jag tycker att det känns som ett bra beslut (givetvis jobbigt och ledsamt). En gång har jag låtit det gå för långt (i mitt tycke) innan avlivning och det vill jag inte göra fler gånger. Jag har haft hästen i snart fjorton år så det kommer att bli tomt men jag har andra hästar så det blir inte helt hästtomt. I din situation @Kirie hade jag nog avlivat och köpt ny häst. Jag hade fått magsår över att fundera över om ekonomin räcker till om båda blir dåliga samtidigt, min erfarenhet är att det bara därför kommer att hända