Min dotter flyttade hemifrån nu i somras och sedan dess är min hund inte sig själv. Han sörjer verkligen
Min sambo har under sommaren (och nu med) jobbat borta väldigt mycket och det gör ju inte heller saken bättre. Vi kan inte nämna hennes namn här hemma för han blir så glad och tror att hon kommer och när han inser att så inte är fallet så ser man verkligen hur ledsen han blir. Sist hon var hemma blev han så glad att han kissade på sig och då givetvis på henne med så det blev ju inte så bra...
Hitills så har han ätit som vanligt men nu börjar det gå nedåt med. Inte så att han matvägrar men det tar längre tid innan han äter upp sin mat, han har fri tillgång till sin giva under hela dygnet och det är enda sättet att få honom att äta alls. Att bara ha framme maten en kort stund fungerar inte för då äter han inte alls. Han bryr sig knappt om att slicka resterna efter kattens burkmat ens längre. Han som alltid varit glad i mat bryr sig helt enkelt inte längre.
Han som aldrig har brytt sig om han får vara själv en stund när jag åker och handlar vill nu prompt följa med och är inte alls sitt vanliga trygga jag.
Vad ska jag göra? Jag är hemma hela dagarna (utom några timmar när jag handlar en dag i veckan och när jag rider några gånger i veckan) eftersom jag är sjukpensionär och vi gör det vi brukar göra under dagen.
Han har börjat kissa inne ibland när jag inte är hemma och ibland på nätterna och det är väl inte så farligt om det inte vore för att han uppenbart inte mår bra.
Finns det någon hjälp att få? Jag inser ju att det får ta sin tid, att hon har flyttat är ju jättejobbigt för mej med och att då se honom så nere gör ju inte saken bättre heller.
Min sambo har under sommaren (och nu med) jobbat borta väldigt mycket och det gör ju inte heller saken bättre. Vi kan inte nämna hennes namn här hemma för han blir så glad och tror att hon kommer och när han inser att så inte är fallet så ser man verkligen hur ledsen han blir. Sist hon var hemma blev han så glad att han kissade på sig och då givetvis på henne med så det blev ju inte så bra...
Hitills så har han ätit som vanligt men nu börjar det gå nedåt med. Inte så att han matvägrar men det tar längre tid innan han äter upp sin mat, han har fri tillgång till sin giva under hela dygnet och det är enda sättet att få honom att äta alls. Att bara ha framme maten en kort stund fungerar inte för då äter han inte alls. Han bryr sig knappt om att slicka resterna efter kattens burkmat ens längre. Han som alltid varit glad i mat bryr sig helt enkelt inte längre.
Han som aldrig har brytt sig om han får vara själv en stund när jag åker och handlar vill nu prompt följa med och är inte alls sitt vanliga trygga jag.
Vad ska jag göra? Jag är hemma hela dagarna (utom några timmar när jag handlar en dag i veckan och när jag rider några gånger i veckan) eftersom jag är sjukpensionär och vi gör det vi brukar göra under dagen.
Han har börjat kissa inne ibland när jag inte är hemma och ibland på nätterna och det är väl inte så farligt om det inte vore för att han uppenbart inte mår bra.
Finns det någon hjälp att få? Jag inser ju att det får ta sin tid, att hon har flyttat är ju jättejobbigt för mej med och att då se honom så nere gör ju inte saken bättre heller.