Låta båda katterna somna in?

[Katt202000]

Katt nr 1, 16år, överviktig och äter njurfoder sedan många år tillbaka då proverna visade på början till njursvikt. Har haft bra värden med fodret. Har nu fått forl och måste operera bort en tand. Äter inte sedan 4 veckor tillbaka. Veterinären tror inte att det beror på tanden utan snarare att hon kanske mår illa pga förvärrad njursvikt. Inför en operation ska därför blodprov tas först för att se om hon klarar en operation. Katten är pigg och verkar må bra bortsett från att hon inte vill äta.

Hade ni låtit katten genomgå utredning och operation vid hennes ålder? Är det själviskt att utsätta henne för allt det? Hon är dessutom skygg för andra människor, vilket gör att det blir en extra stressande situation för henne.

Katt nr 2: 17 år och dement. Visar sig mest genom att katten skriker på nätterna och ibland morrar om man kommer för nära ett gömställe han utsett för dagen. Drar sig senaste tiden undan från alla andra människor än mig, även min sambo. Spenderar därför större delen av tiden gömd under sängen när sambon är hemma. Är i bra fysiskt skick. Behålla ett tag till eller låta somna in?

 

[cirkus]

Jag hade låtit dom somna in.
Tuffa utredningar på äldre katter känns för mig mest som utförsbacke. Det blir en tid av ångest och oro och slutet är ändå att de får somna.

Jättejobbigt beslut. Usch

 

[Marvin]

Eftersom du ställer frågan har du väl på nåt sätt ändå bestämt dig?

Jag tycker absolut att du utan dåligt samvete kan låta båda missarna få vandra vidare och inte utsätta dem för mer.

Skulle också säga att en katt som drar sig undan och morrar inte mår bra, även den inte visar det på andra sätt.

Jättetungt beslut oavsett, men jag tror du är inne på rätt spår. Kram!

 

[Malibu_Stacy]

Katt nr 1, 16år, överviktig och äter njurfoder sedan många år tillbaka då proverna visade på början till njursvikt. Har haft bra värden med fodret. Har nu fått forl och måste operera bort en tand. Äter inte sedan 4 veckor tillbaka. Veterinären tror inte att det beror på tanden utan snarare att hon kanske mår illa pga förvärrad njursvikt. Inför en operation ska därför blodprov tas först för att se om hon klarar en operation. Katten är pigg och verkar må bra bortsett från att hon inte vill äta.

Hade ni låtit katten genomgå utredning och operation vid hennes ålder? Är det själviskt att utsätta henne för allt det? Hon är dessutom skygg för andra människor, vilket gör att det blir en extra stressande situation för henne.

Katt nr 2: 17 år och dement. Visar sig mest genom att katten skriker på nätterna och ibland morrar om man kommer för nära ett gömställe han utsett för dagen. Drar sig senaste tiden undan från alla andra människor än mig, även min sambo. Spenderar därför större delen av tiden gömd under sängen när sambon är hemma. Är i bra fysiskt skick. Behålla ett tag till eller låta somna in?

Båda katter visar tydlig att de inte mår bra. Det i kombination med deras höga ålder och underliggande sjukdom skulle betyda avlivning för mig.

 

[kolblakkur]

Jag hade utan tvekan låtit dem somna in

 

[mackan]

Katt nr 1, 16år, överviktig och äter njurfoder sedan många år tillbaka då proverna visade på början till njursvikt. Har haft bra värden med fodret. Har nu fått forl och måste operera bort en tand. Äter inte sedan 4 veckor tillbaka. Veterinären tror inte att det beror på tanden utan snarare att hon kanske mår illa pga förvärrad njursvikt. Inför en operation ska därför blodprov tas först för att se om hon klarar en operation. Katten är pigg och verkar må bra bortsett från att hon inte vill äta.

Hade ni låtit katten genomgå utredning och operation vid hennes ålder? Är det själviskt att utsätta henne för allt det? Hon är dessutom skygg för andra människor, vilket gör att det blir en extra stressande situation för henne.

Katt nr 2: 17 år och dement. Visar sig mest genom att katten skriker på nätterna och ibland morrar om man kommer för nära ett gömställe han utsett för dagen. Drar sig senaste tiden undan från alla andra människor än mig, även min sambo. Spenderar därför större delen av tiden gömd under sängen när sambon är hemma. Är i bra fysiskt skick. Behålla ett tag till eller låta somna in?

Jag hade låtit kissarna få avsluta i lugn och ro. För katt nr 1 som inte äter och redan har njursvikt utan massa behandlingar som i bästa fall hjälper temporärt samt är jobbiga och stressande för katten, och som i sämsta fall inte hjälper alls, och ändå är lika jobbiga och stressande. För kisse 2 att den helt klart inte mår bra om den hela tiden går undan och gömmer sig.

Dina katter har levt ett långt liv. Jag hade låtit dem få avsluta innan de mår ännu sämre. Jag tror även en veterinär skulle hålla med dig ang detta.

 

[Zoya]

Jag hade låtit dem somna in

 

[Lingon]

Jag hade låtit dem somna in. Utan tvekan.

 

[Efwa]

Jag håller med alla andra, låt dem somna in. Med den åldern och de problemen är det bara att dra ut sorgearbetet för dig själv. Du ska gå och sörja kanske i flera månader, något år och sedan är utgången ändå detsamma.

Gör katterna en tjänst och låt dem inte komma till den plats då du inte längre kan tveka. Då har det troligen gått för långt och du kommer ha dåligt samvete.

 

[Fibusen]

Jag hade låtit dom få somna in.

Jag brukar tänka så att den dagen det är dags så kommer det vara fruktansvärt, oavsett. Det spelar ingen roll om vi får några sista månader/veckor, för när det väl är dags så gör det exakt lika ont endå.

Som när jag lät min förra hund somna in. Han hade spondylos i ländryggen som höll sig i schack med rätt träning och rehab, och att se till att ryggen alltid var varm, han visade ingenting från ryggen. Plötsligt så ändrades hans beteende, från en glad och lycklig skit, till en som mest låg i sin säng och kunde morra om vi gick för nära från en dag till en annan. In på veterinärkontroll och det visade sig att han fått nån akut starr i bägge ögon så han kunde bli helt blind på en månad, och det var smärtsamt. Detta ihop med att vi visste att spondylosen fanns.

Han fick somna in på plats, för jag ansåg att han inte kunde leva det livet han älskade längre. Springa fritt i skogen, hoppa och leka. Vi hade redan fått göra små uppoffringar iom ryggen, och han skulle inte behöva göra fler.

Det gör så ont, så ont, och gör fortfarande fast det gått så många år, men jag vet att det var helt rätt beslut, och jag vet att han fick somna med värdigheten kvar. Vi spelade fotboll hemma på gården innan vi åkte in. Han var stark, pigg och lycklig sista stunden, och det är så jag kommer fortsätta kunna minnas honom. Det känns så skönt att kunna göra det, istället för en trött, sjuk hund som varit klar med livet för längesen, bara för att jag varit självisk och ville ha några veckor till.

Vi fick 10 år tillsammans, och dom vill och kommer jag alltid kunna glädjas över.