Precis ... Jag har traffat (och jobbat med) manga fran olika horn i varlden dar Engelskan varit modersmal. Den som talade den allra basta Engelskan kom fran Indien sa uttalet var mycket "Indiskt" med tydlig Indisk intonation och ordvalet var valdigt Indiskt och ett klart "blomster sprak" som de anvander. Men herregud vilket ordforad och formaga att uttrycka sig.

Den som talat den samsta Engelska kom fran Helensburgh i Scotland. Det fanns inte nagon som forstod henne

da ingen annan kom darifran och hon hade inte tillrackligt ordforrad for att kunna variera sig och bli forstadd.
Att vara "bra" pa ett sprak innebar att kunna gora sig forstadd och kommunicera pa spraket ... da det ju ar meningen med vilket sprak som helst.
Jag har lite svart att forsta hur Svenskar kan vara sa accepterande av Svenska dialekter men inte av olika uttal i Engelskan? Att saga att nagon med ett specifikt uttal "inte kan prata ordentligt" eller "talar dalig Engelska" ar som att havda att nagon med nagot annat an rikssvensk intonation talar dalig Svenska, oavsett hur stort ordforrad och vilken grammatisk noggrannhet personen talar med.