läkare och bedside manner

[mino]

Jag har en superfantastisk gynekolog som är en charmig plirgubbe och som gör att man blir på gott humör. Men de andra tre läkarna jag har träffat under min graviditet är smått sociala katastrofer. Det verkar som om många läkare tycker att man som patient är irrellevant, att man inte bör informeras och helst inte fråga nåt. Detta utspelade sig idag när jag var på ultraljud (allt framför med en mycket överlägsen ton):

jag: kan hon ha flyttat sig lite neråt det trycker en del på bäckenbotten nu tycker jag
läk: jamen det är ju mycket tyngd där inne nu, det förstår du nog om du tänker efter (!!!)

jag: det är lite svårt att se (om bilderna)
Läk: nu drar vi ju bara igenom det här snabbt för att kolla allt, det är inte för att visa upp (nähä, så att jag ska förstå något av den här undersökningen och uppleva den positivt är helt oviktigt?)

läk: är det första barnet eller?
jag: ja
läk: ja då är det ju lite spännande (sagt ungefär som att ja det är väl därför du frågar så mycket, sen undrar man lite om det inte är spännande med ultraljud vid barn nr 2, 3 etc, har en stark känsla av att jag kommer att tycka det)

jag: hur stor är hon?
läk: hon ser helt normal ut...ja hon är visst rätt tjock om magen (detta INTE sagt med ett charmigt och vänligt tonfall utan lätt anklagande så att man inte begriper vad hon menar, har jag övergött min ofödda bebis eller vad??)

jag: kan du kolla vad det är för kön, förra gången sa de att det var en tjej kan du se om det stämmer?
läk: sa dom det så stämmer det, sånt ska man inte gå och tänka på (letar lite )...ja det är en tjej...fortfarande.

Varför är det så här? Har jag stött på rötägg eller tränas läkare inte alls i att bemöta patienterna med respekt och förståelse? Tror vissa att de måste ha ett överläge för att bli betrodda eller vad? Vilka tror läkarna av den typen egentligen att de är?

 

[Luff]

Sv: läkare och bedside manner

Jamen Liiiiillllaaaa du - det förstår du väl att du inte får störa den viktiga herr doktorn i hans yrkesutövande.

Hur var det nu.
Jo läkaryrket är väldigt bra - om det inte vore för patienterna - dom tar sån tid.

 

[CillaW]

Sv: läkare och bedside manner

Usch ja, dessa eviga störningsmoment...

 

[mino]

Sv: läkare och bedside manner

i det här fallet var det fru doktor...

men principiellt tycker jag det är märkligt att personal inom vården aldrig utvärderas. Får läkare nånsin höra om de beter sig osympatiskt mot patienter? Ingår patientbemötande i diskussionen när det gäller läkare, tex medarbetarsamtal o liknande? En annan sak jag har varit med om flera gånger i vården (inte bara av läkare) är att man kör igång undersökningen utan att tala om vad man ska göra. Värst var en sjuksyrra som bara "sträck fram armen" utan att meddela om hon skulle ta sänka, blodprov, blodtryck eller vad. I de flesta andra yrken skulle man inte bli långlivad med en sån nonchalans inför de människor man möter. Vad är det i vården som gör att detta skulle vara okej? Lever man på gamla meriter där läkare och sjukvården var nån sorts auktoriteter man skulle bocka och tacka inför?

 

[mandalaki]

Sv: läkare och bedside manner

Hur ska bemötandet kunna utvärderas om den som blir bemött inte säger ifrån?

Jag känner sällan igen mig när jag läser skildringar från vården här. Fast mig skulle det nog aldrig hända att jag kände mig så överkörd. Jag FRÅGAR. Det har garanterat aldrig tagits ett enda prov på mig utan att jag rett ut varför det tas. Det har hänt att jag fått nån syrlig kommentar av en doktor för att jag frågat så mycket - men skitsamma, huvudsaken är att jag får veta.

Visst, läkare och annan vårdpersonal ska förstå att man som patient kan känna sig utsatt och rädd för att fråga. Att vara utelämnad till experter på nåt man själv inte alls kan är jobbigt. Men vårdpersonalen har också en skyldighet att förklara så att man förstår - därför ska man inte ge sig med sina frågor förrän man får en vettig förklaring. Läkare är inga gudar, det är bara att tjata på dem. De är heller inga änglar som gör att man alltid känner sig bekväm med dem - men huvudsaken är att de behandlar en rätt rent medicinskt.

 

[mimmipigg]

Sv: läkare och bedside manner

Tror inte att det är någon gång man är så utelämnad och rädd som när man väntar sitt första barn. Det är första gången man inte har koll på livet, man står inför något som man inte vet vad det ska bli.
Man är definitivt kaxigare vid barn nr 2!

 

[Jane_Done]

Sv: läkare och bedside manner

Det här är superintressant! Jag upplevde när jag var gravid att jag blev så mesig att jag blev överkörd. I alla lägen. Det var liksom som om jag, min vanliga personlighet var försvunnen.

Sen kan man rent allmänt diskutera sjukvårdens attityd till en, i någon form, patient. Hur kan man i ett läge där man är totalt beroende av experten för sitt väl och ve INTE vara i ett underläge.

Tro mig, jag har fäktats med alla personalkategorier och att ifrågasätta emottas inte med vänligt intresse och framför allt inte som en horisontell diskussion.

En gång dristade jag mig till att ifrågasätta preventivmedel rent allmänt till den medelålders manliga gynekologen. Han blev personligt förbannad på mig. Det var inte alls kul att efter det lägga upp si i stolen när han skulle känna på livmodern genom min tjocka nyss gravida mage. Ajaj säger jag. Ja det är ju mycket att ta sig igenom svarar han syrligt.

 

[Mitzi]

Sv: läkare och bedside manner

Jag har nyligen varit med om en liknande situation. På vul upptäckte läkaren en tennisboll stor cysta i magen.
Naturligtvis blev jag både chockad och orolig över beskedet, så jag ställde en massa frågor. Då fick jag tillslut ett irriterat svar:
-Du ställer fler frågor än vad tusen läkare kan svara på!

Hur kul är det att få ett sådant svar? Jag blev i alla fall knäpptyste efter det. Som tur var fanns en mera mänsklig sjuksköterska att ösa frågorna över. Hon svarade så gott hon kunde och förstod min oro.

Jag fattar heller inte hur vissa inom vården är funtade. Min känsla från detta läkarbesök var att han bara så mig som en enda livmoder och inte som en människa. Skrämmande men tyvärr sant. Många läkare klarar inte av att se människan bakom sjukdomen/problemet. De saknar helhetssyn. Som tur är börjar denna aspekt av yrket att få allt större plats på utbildningarna, bla genom att studenter tas in via intervjuer.

 

[Reebok]

Sv: läkare och bedside manner

Eller bara när man ska ringa och få en tid för att man har ont i lilla musen. När jag påpekar att jag inte vill ha en manlig gynekolog så blir jag såååå besvärlig. Sen försöker de dra in praktikanter när man ligger och får diverse saker uppstoppade i musen. Några besök hos psykologen och en privatläkare senare så känns det bättre, men gyn- skräcken sitter i stenhårt.

 

[mino]

Sv: läkare och bedside manner

Mitt problem är inte att jag inte vågar fråga utan att jag inte förstår vissa läkares syn på vad som händer under undersökningen, det verkar som om jag som patient och läkaren har helt olika bild av vad som är viktigt och vem undersökningen är till för. För att hårddra det, är det för att sjukvården ska ha sitt på det torra eller att jag ska ha en bra graviditet?

Jag kan hålla med om att man nog är extra utsatt i samband med graviditet eftersom det är en så förhållandevis "normal" process och att man hela tiden blir itutad att graviditet inte är en sjukdom. Och det är ju trots allt en process som om den går fel kan få stora konsekvenser för resten av ens liv, tex om man skulle få ett handikappat barn. Jag har inte varit särskilt nervös men jag vill gärna veta vad som händer, jag vill veta allt om hur min kropp reagerar och om det är något man kan motverka eller stärka genom ett eller annat. Jag är väldigt nyfiken på processen och jag tycker att sitter det en person där med kompetens och förmåga att berätta så varför inte svara på mina frågor och inte avfärda mig? Det är för övrigt också ett svar från vården jag stör mig på "det ska du inte oroa dig för". Ställer jag en saklig fråga fattar jag inte varför jag inte kan få ett sakligt svar.

Men som sagt, jag har träffat flera jättegulliga människor så det är verkligen ingen generalisering över alla i vården.