Kulturkrockar, människor och förväntningar

De människor som varit workawayers hos mig under sommaren har varit av 4 olika nationaliteter. Ibland har kulturskillnader blivit uppenbara medan det i andra fall handlat om hur individen är van att hantera en situation. Den första som var här, var en ung fransk kvinna. Jättetrevlig. Jag antar att hon var typiskt fransk. Jag vet inte om jag någonsin reflekterat över skillnaden mellan en svensk och en fransk. Hon var i alla fall den typen som var tvungen att duscha varje dag och smink och parfym sattes på även om hon bara skulle gå en sväng i grannskapet. Det finns säkert svenskar som gör så också, men hur vanligt är det? Inte så väldigt skulle jag tro, men jag vet å andra sidan inte om det är vanligt i Frankrike heller. Hon var i alla fall väldigt hjälpsam och tog initiativ efter bästa förmåga.

Nästa person som kom var från Nederländerna. Det höll på att skära sig direkt. I sin hjälpsamhetsiver tog hon initiativ och friheter som jag upplevde som att hon tog över mitt hem. Hon borde ha kommunicerat sina planer med mig först, för att jag inte skulle känna mig överkörd i mitt eget hem. Jag blev tvungen att tala om där hur jag ville ha det, för den naturliga respekten för mig och mitt hem saknades. Under en av de första dagarna hos mig skulle hon hjälpa mig med disken och tog fram en handduk för att torka disken jag precis diskat. Haken var bara att den inte var sköljd . Alltså, fy faen vad äckligt! Jag fick mer eller mindre panik, talade om att disken måste sköljas och kastade handduken i tvättkorgen. Hon hade också för vana att gå omkring och vissla och nynna hela tiden. Visslandet skar så i mina öron att jag blev tvungen att be henne sluta med det. Nynnandet sa ja inget om, så hon fortsatte med det. Men hade jag fått välja hade jag föredragit om hon varit tyst. Även om hon var en trevlig och hjälpsam person var det ganska skönt när hon åkte faktiskt.

Nästa person som kom var en ung man från Belgien. Lågmäld, hjälpsam och artig. Vi hade en del intressanta samtal. Vid ett tillfälle, jag minns inte i vilket sammanhang, nämnde jag att jag har ett hundkoppel liggandes i bilen, ifall jag någon gång skulle få syn på en lösspringande hund som behövde fångas in. Han undrade om jag skulle behålla hunden Nej, jag ska naturligtvis inte stjäla den sa jag, och insåg i samma veva att han är van vid att det finns herrelösa gatuhundar där han bor, medan hundar i Sverige i regel har en ägare. Hans egen hund gick lös hela tiden. Han sa att den skulle hålla sig inom tomtgränserna, för det skulle hunden snabbt lära sig, men det gjorde den inte till mina grannars förtret och även hans. Jag insåg att jag också borde ha haft en dörr in till mitt kontor. Mattan där har nämligen vit botten med mönster på och är dessvärre smutskänslig. Inte helt lyckat när hunden kommer in med våta tassar, även om den är liten. Jag fick spärra av med några returkassar för att slippa få in hunden på kontoret.

När han åkt var jag solokvist i några dagar. I förrgår kom det sedan en indisk ung kvinna. Den uppfattning jag fått av henne är att hon är väldigt tafatt. Hon kom på kvällen och när vi landat hemma hos mig frågade jag om hon ville ha något att äta och tänkte att hon kanske ville ha en kvällsmacka innan det var dags att sova. Det visade sig att hon inte ätit middag. Jag hade inga rester hemma hemma utan fick ställa mig och laga mat. Det var inget jag hade räknat med att behöva göra den tiden på dygnet. Färdigkokt pasta fanns redan i kylskåpet så det behövdes en sås till det. Jag bad henne skala lite gul lök. Löken hade jag odlat i min trädgård och den var fortfarande jordig. Den skalade hon över skärbrädan trots att jag tagit fram kompostbyttan. Skärbrädan blev jordig och sen skar hon löken på denna . Jag fick be henne skölja löken för jag ville inte ha jord i maten och sedan förklara för henne att det är viktigt för mig med god hygien i köket. Vid ett senare tillfälle frågade hon om det gick att dricka vattnet i kökskranen. Där blev jag varse att det inte var en självklarhet för henne med rent drickbart vatten i kranen.

Hon är snäll och trevlig, gör det hon är ombedd att göra, men saknar eget driv till att göra saker. Att plocka undan efter maten och diska är inget som verkar naturligt för henne. Inte heller att man inte ställer sina stövlar mitt i vägen eller att man stänger dörren efter sig när man går ut och "hem till sig" för natten. Hon vill ju helst använda altandörren för det är kortas väg att gå, men den går inte att stänga och låsa utifrån. Några initiativ till att laga mat har jag inte heller sett så här långt, trots att hon utlovade att hon skulle laga indisk mat. Det kommer kanske får jag hoppas. Hon är ju fortfarande obekant med det här stället. Från början hade hon bett om att få stanna 3 veckor, men jag sa två med hänvisning till att det kanske inte finns så mycket mer att göra för säsongen. En annan anledning till att jag säger två veckor till folk, är ju att jag inte vet hur de är innan de kommer, även om vi snackar på Skype i förväg. Då slipper jag dras med dem för länge. I nuläget känns det bra att jag bara sa 2 veckor till denna person. Tur att jag är hästmänniska och kan det där med att peka med hela handen. Jag talar om vad jag vill, inte vad jag inte vill. Och så får jag köra med positiv förstärkning .

Den här sommarens erfarenheter med workawayers har varit både rolig, givande, utmanande, jobbig och helt enkelt utvecklande. Jag gör gärna om det, men behöver en paus över vintern.