KUB (utbruten från Höstföräldrar 2025)

[MML]

Hur tänker ni kring KUB?

Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga, men ändå) jag pratat med som är eller nyligen varit gravida har sett det som en självklarhet. Jag vet dock inte om jag vill, så bollar gärna tankar med er andra här också (utöver med mannen).

Jag kommer ju i vilket fall att få göra fler ultraljud eftersom det är två där inne, så ev. tillväxtrubbning lär väl inte gå obemärkt förbi. Jag vet inte vad vi annat kan få veta av KUB, som påverkar vårt val. Men, är det helt knasigt att säga tack men nej tack? Särskilt som jag är "gammal"?

 

[strawberrysylt]

Hur tänker ni kring KUB?

Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga, men ändå) jag pratat med som är eller nyligen varit gravida har sett det som en självklarhet. Jag vet dock inte om jag vill, så bollar gärna tankar med er andra här också (utöver med mannen).

Jag kommer ju i vilket fall att få göra fler ultraljud eftersom det är två där inne, så ev. tillväxtrubbning lär väl inte gå obemärkt förbi. Jag vet inte vad vi annat kan få veta av KUB, som påverkar vårt val. Men, är det helt knasigt att säga tack men nej tack? Särskilt som jag är "gammal"?

Nu hör jag inte till just den här tråden, men till sommar -25, så nästan samma ju.
För min och mannens del var det som du skriver en självklarhet att göra kub.
Vi tänkte att det är väl jättebra att kunna vara förberedd på om barnet/barnen kommer att ha extra behov.
Särskilt som risken ökar lite med mammans ålder (jag är 38, det var väl inget jag tänkte jättemycket på dock gällande kub).
Förklara gärna hur du tänker, jag menar inte alls att ifrågasätta, men vore intressant att höra andra tankar.

 

[karamelldrottningen]

Hur tänker ni kring KUB?

Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga, men ändå) jag pratat med som är eller nyligen varit gravida har sett det som en självklarhet. Jag vet dock inte om jag vill, så bollar gärna tankar med er andra här också (utöver med mannen).

Jag kommer ju i vilket fall att få göra fler ultraljud eftersom det är två där inne, så ev. tillväxtrubbning lär väl inte gå obemärkt förbi. Jag vet inte vad vi annat kan få veta av KUB, som påverkar vårt val. Men, är det helt knasigt att säga tack men nej tack? Särskilt som jag är "gammal"?

Självklart göra KUB. Skulle inte föda ett barn med hög risk för fel.
Hade gärna gjort fler tester men måste då bekosta själv.

 

[julgrisen]

Hur tänker ni kring KUB?

Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga, men ändå) jag pratat med som är eller nyligen varit gravida har sett det som en självklarhet. Jag vet dock inte om jag vill, så bollar gärna tankar med er andra här också (utöver med mannen).

Jag kommer ju i vilket fall att få göra fler ultraljud eftersom det är två där inne, så ev. tillväxtrubbning lär väl inte gå obemärkt förbi. Jag vet inte vad vi annat kan få veta av KUB, som påverkar vårt val. Men, är det helt knasigt att säga tack men nej tack? Särskilt som jag är "gammal"?

Hoppar in trots att jag ej tillhör tråden . Det är ju svårt med kub eftersom man inte får några säkra svar utan bara sannolikhet, men vi tänkte som @strawberrysylt att vi gärna ville kunna förbereda oss på om det skulle vara ökad risk för någon av kromosomavvikelserna. Sen var det nog lite viktigare för min sambo eftersom han har en syster med väldigt stora funktionsnedsättningar och har med sig hur mycket det påverkat hans familj osv, han hade en högre oro än vad jag hade just kring detta.

 

[MML]

Nu hör jag inte till just den här tråden, men till sommar -25, så nästan samma ju.
För min och mannens del var det som du skriver en självklarhet att göra kub.
Vi tänkte att det är väl jättebra att kunna vara förberedd på om barnet/barnen kommer att ha extra behov.
Särskilt som risken ökar lite med mammans ålder (jag är 38, det var väl inget jag tänkte jättemycket på dock gällande kub).
Förklara gärna hur du tänker, jag menar inte alls att ifrågasätta, men vore intressant att höra andra tankar.

Det är bara bra att du undrar, då "tvingas" jag fundera lite mer själv i vad de här tankarna bottnar i! Jag har inte funderat så mycket själv över att inte göra KUB förrän jag nu kom på mig själv med att vara ganska osäker på hur jag känner.

Jag tror att min osäkerhet beror på flera saker. Dels att det är två - och dilemmat som skulle uppstå om den ena visade sig ha ökad sannolikhet för någon mycket allvarlig kromosomavvikelse, och den andra inte har det. Jag vet inte hur vi skulle kunna ta ställning till något alls i ett sådant läge!

Och så tänker jag att KUB ju bara visar en liten del av allt som kan vara fel hos fostret. Jag tror inte att jag skulle bli lugnare av ett besked att allt ser bra ut på KUB, däremot skulle jag förstås bli mer orolig än vad jag ändå är, om det visade på ökad sannolikhet för något.

Det sista jag kommer att tänka på så här på rak arm är väl det mest kontroversiella, och grundar sig i min tro/min livsåskådning. Inför den här graviditeten valde jag att "lämna över" alla beslut på Gud. Jag har litat på min magkänsla att det som är menat att ske, det sker. Med den tryggheten blev jag gravid på första försöket, och fick veta att det inte bara är en liten jellybean, utan två, som vi hoppas ska komma till oss i höst. Jag känner på något sätt att jag inte vill "peta i" den planen, hur än den ser ut. Jag vill hålla kvar vid att det som är menat att hända kommer att hända, och att det finns någon slags mening i vad som än sker.

Självklart tänker jag inte lita på den känslan bortom alla gränser! Men just KUB känns, för mig, lite tveksamt, på något sätt.

 

[PathOfClovers]

Det är bara bra att du undrar, då "tvingas" jag fundera lite mer själv i vad de här tankarna bottnar i! Jag har inte funderat så mycket själv över att inte göra KUB förrän jag nu kom på mig själv med att vara ganska osäker på hur jag känner.

Jag tror att min osäkerhet beror på flera saker. Dels att det är två - och dilemmat som skulle uppstå om den ena visade sig ha ökad sannolikhet för någon mycket allvarlig kromosomavvikelse, och den andra inte har det. Jag vet inte hur vi skulle kunna ta ställning till något alls i ett sådant läge!

Och så tänker jag att KUB ju bara visar en liten del av allt som kan vara fel hos fostret. Jag tror inte att jag skulle bli lugnare av ett besked att allt ser bra ut på KUB, däremot skulle jag förstås bli mer orolig än vad jag ändå är, om det visade på ökad sannolikhet för något.

Det sista jag kommer att tänka på så här på rak arm är väl det mest kontroversiella, och grundar sig i min tro/min livsåskådning. Inför den här graviditeten valde jag att "lämna över" alla beslut på Gud. Jag har litat på min magkänsla att det som är menat att ske, det sker. Med den tryggheten blev jag gravid på första försöket, och fick veta att det inte bara är en liten jellybean, utan två, som vi hoppas ska komma till oss i höst. Jag känner på något sätt att jag inte vill "peta i" den planen, hur än den ser ut. Jag vill hålla kvar vid att det som är menat att hända kommer att hända, och att det finns någon slags mening i vad som än sker.

Självklart tänker jag inte lita på den känslan bortom alla gränser! Men just KUB känns, för mig, lite tveksamt, på något sätt.

Tillhör ju inte heller tråden, men håller med om tankarna kring att KUB ändå bara ger en sannolikhet. Jag hade betalat för NIPT, vilket vi gjorde med dottern trots bra resultat på KUB.

 

[Sleepan]

Tillhör ju inte heller tråden, men håller med om tankarna kring att KUB ändå bara ger en sannolikhet. Jag hade betalat för NIPT, vilket vi gjorde med dottern trots bra resultat på KUB.

Går inte med tvillingar mig veterligen

 

[MML]

Går inte med tvillingar mig veterligen

Jag har förstått det som att det går, men att resultatet inte är lika säkert som när det "bara" är ett foster.

 

[starcraft]

Det är bara bra att du undrar, då "tvingas" jag fundera lite mer själv i vad de här tankarna bottnar i! Jag har inte funderat så mycket själv över att inte göra KUB förrän jag nu kom på mig själv med att vara ganska osäker på hur jag känner.

Jag tror att min osäkerhet beror på flera saker. Dels att det är två - och dilemmat som skulle uppstå om den ena visade sig ha ökad sannolikhet för någon mycket allvarlig kromosomavvikelse, och den andra inte har det. Jag vet inte hur vi skulle kunna ta ställning till något alls i ett sådant läge!

Och så tänker jag att KUB ju bara visar en liten del av allt som kan vara fel hos fostret. Jag tror inte att jag skulle bli lugnare av ett besked att allt ser bra ut på KUB, däremot skulle jag förstås bli mer orolig än vad jag ändå är, om det visade på ökad sannolikhet för något.

Det sista jag kommer att tänka på så här på rak arm är väl det mest kontroversiella, och grundar sig i min tro/min livsåskådning. Inför den här graviditeten valde jag att "lämna över" alla beslut på Gud. Jag har litat på min magkänsla att det som är menat att ske, det sker. Med den tryggheten blev jag gravid på första försöket, och fick veta att det inte bara är en liten jellybean, utan två, som vi hoppas ska komma till oss i höst. Jag känner på något sätt att jag inte vill "peta i" den planen, hur än den ser ut. Jag vill hålla kvar vid att det som är menat att hända kommer att hända, och att det finns någon slags mening i vad som än sker.

Självklart tänker jag inte lita på den känslan bortom alla gränser! Men just KUB känns, för mig, lite tveksamt, på något sätt.

Tillhör inte tråden och gjorde kub mest för att det kändes som man skulle? Om jag blir gravid igen kommer jag högst troligt inte göra kub för det säger så himla lite egentligen när jag sen väl läste på.

 

[PathOfClovers]

Går inte med tvillingar mig veterligen

Jo det går, därför måste man ha gjort ultraljud innan för att kunna kryssa i hur många foster där är!

 

[Imogen]

Jag tänker att man innan man bestämmer sig gör kub ska fundera på vad man skulle göra med ett sämre resultat, och väga in det i beslutet om KUB. Utan att det finns något rätt och fel.

Tex: man vet att man vid rekommenderad sannolikhet kommer att gå vidare även till fvp eller mkp (där det finns missfallsrisk), och vid trosomi göra abort. Ja då finns ju ingen anledning att inte göra KUB.

Eller om man vet att man kommer att behålla barnet oavsett trisomi, kommer inte göra vidare diagnostik men vill vara så förberedd som möjligt. Då ger ju kub en fingervisning och mer info.

Och så finns ju många situationer där emellan, där det inte behöver vara lika lätt.

Vi gjorde KUB med barn 2 och 3. Med andra barnet fick vi en risk som var precis över där man rekommenderades att gå vidare med mer diagnostik. Det var ju inte ett jättelugnande besked… Där och då efter mycket funderande insåg vi att vi inte hade gjort abort oavsett. Och ångrade lite vi att vi satt oss i situationen med kub. (Barnet föddes frisk sen.)

 

[MML]

Jag tänker att man innan man bestämmer sig gör kub ska fundera på vad man skulle göra med ett sämre resultat, och väga in det i beslutet om KUB. Utan att det finns något rätt och fel.

Tex: man vet att man vid rekommenderad sannolikhet kommer att gå vidare även till fvp eller mkp (där det finns missfallsrisk), och vid trosomi göra abort. Ja då finns ju ingen anledning att inte göra KUB.

Eller om man vet att man kommer att behålla barnet oavsett trisomi, kommer inte göra vidare diagnostik men vill vara så förberedd som möjligt. Då ger ju kub en fingervisning och mer info.

Och så finns ju många situationer där emellan, där det inte behöver vara lika lätt.

Vi gjorde KUB med barn 2 och 3. Med andra barnet fick vi en risk som var precis över där man rekommenderades att gå vidare med mer diagnostik. Det var ju inte ett jättelugnande besked… Där och då efter mycket funderande insåg vi att vi inte hade gjort abort oavsett. Och ångrade lite vi att vi satt oss i situationen med kub. (Barnet föddes frisk sen.)

Jag tycker att det här är så svårt! Om KUB visar höjd sannolikhet, får man veta vilken trisomi det är risk för, eller krävs fvp/mkp för att få veta det?

För oss kan jag bara tänka att ens att diskutera abort enbart skulle bli aktuellt om det visade sig att båda två hade en mycket hög risk för trisomi 13/18. Jag är långt i från säker på om vi skulle välja abort ens då.

Jag tror att det känns mest rätt för mig/oss att avstå KUB.

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker att det här är så svårt! Om KUB visar höjd sannolikhet, får man veta vilken trisomi det är risk för, eller krävs fvp/mkp för att få veta det?

För oss kan jag bara tänka att ens att diskutera abort enbart skulle bli aktuellt om det visade sig att båda två hade en mycket hög risk för trisomi 13/18. Jag är långt i från säker på om vi skulle välja abort ens då.

Jag tror att det känns mest rätt för mig/oss att avstå KUB.

Om det är så du känner är det väl bara att inte ta KUB?
Det är ju inget måste utan tänkt som en hjälp till beslut.

 

[Queen]

Jag gjorde det för att om det visade sig att fostret hade trisomi 13 eller 18 så skulle jag vilja ta bort innan det går för långt. Men risk för trisomi 21 ville jag inte göra någon mer åtgärd, då ville jag behålla. Och då för att jag redan hade fått flera missfall och är självstående så att föda ett barn som bara har möjlighet att leva några år och stor del av dessa på sjukhus kändes väldigt skrämmande. Men jag tror det är bra att ha en ide innan om vad man vill göra med resultatet.

 

[Imogen]

Jag tycker att det här är så svårt! Om KUB visar höjd sannolikhet, får man veta vilken trisomi det är risk för, eller krävs fvp/mkp för att få veta det?

För oss kan jag bara tänka att ens att diskutera abort enbart skulle bli aktuellt om det visade sig att båda två hade en mycket hög risk för trisomi 13/18. Jag är långt i från säker på om vi skulle välja abort ens då.

Jag tror att det känns mest rätt för mig/oss att avstå KUB.

Ja du får tre olika resultat på kub, ett för varje trisomi. Med 13/18 har jag förstått det som att barnen också har andra ”fel”, som då också ofta syns på rul. Men det är ju mycket senare.

Med tvillingar förstår jag att det blir komplext på ett annat sätt. Sannolikheten att båda skulle ha 13 eller 18 måste ju vara så gott som obefintlig. Och sannolikheten att de då skulle överleva graviditeten måste ju vara ännu lägre. De absolut flesta enlingsgraviditeterna slutar ju missfall och de flesta som föds lever max en månad.

 

[Sleepan]

Jag har förstått det som att det går, men att resultatet inte är lika säkert som när det "bara" är ett foster.

Jo det går, därför måste man ha gjort ultraljud innan för att kunna kryssa i hur många foster där är!

Åh vad bra! Hade för mig jag läst det men uppenbarligen inte

 

[Scata]

Vi gjorde KUB, enbart för att eventuellt behöva vara "förberedda" om det skulle visa avvikande mönster.
För oss var det en ickefråga gällande behålla eller ej, utan helt enkelt en mental förberedelse.

Jag tror man måste landa in i varför man vill göra KUB. Vad är det man själv vill/behöver svar på. Det finns så många sätt att tänka runt barn och graviditet

P.s samtidigt så gjordes en mätning på hur gammal min kropp var för att klara en graviditet (inte min faktiska ålder) och det tyckte jag var intressant

 

[stjarnhimmel]

Vi gjorde KUB, enbart för att eventuellt behöva vara "förberedda" om det skulle visa avvikande mönster.
För oss var det en ickefråga gällande behålla eller ej, utan helt enkelt en mental förberedelse.

Jag tror man måste landa in i varför man vill göra KUB. Vad är det man själv vill/behöver svar på. Det finns så många sätt att tänka runt barn och graviditet

P.s samtidigt så gjordes en mätning på hur gammal min kropp var för att klara en graviditet (inte min faktiska ålder) och det tyckte jag var intressant

Mätning av ålder. Det lät intressant...
Vill du berätta hur den gjordes?

 

[Lakritspuck]

I min första graviditet fick vi sannolikhet 1 på 3 för trisomi 13 och 18. Vi gjorde mkp som konstaterade trisomi 18. När läkaren ringde och berättade det, fick jag också veta att en absolut majoritet av barnen som föds med den diagnosen avlider antingen i magen eller under sitt första levnadsår. Vi valde abort och jag är väldigt tacksam över att jag fick veta det i v 16 istället för kanske efter förlossningen för att sedan förlora barnet.

Jag har sedan fått två friska barn där vi gjorde KUB och fick 1 på 20 000 på båda trots 35 resp 38 års ålder på mig. KUB är en sannolikhet, absolut, men det kan ge en tydlig fingervisning om något är allvarligt fel och för mig var det självklart att göra det även på efterföljande graviditeter.

 

[turbofling]

Med första barnet som föddes i Sverige 2009 valde vi att göra det, mest bara för att fa ett ultraljud runt den tidpunkten men hade inte funderat sa mycket pa vad det egentligen innebar.
Resten av barnen är födda i Österrike och här har man fler ultraljud än i Sverige ända, sa vi valde att inte göra KUB/NUP, dels kostar det mycket här och jag sag inga anledningar till det. Vi resonerade sa att om barnet har nagon större "avvikelse" sa kommer det synas pa ngt av alla ultraljuden ända. Skulle vi fatt stor trisomirisk hade det inte ändrat ngt för oss heller, vi hade inte gatt vidare med tex fostervattensprov ända. Ett barn med tex Down Syndrom hade varit precis lika välkommet.

Som manga andra ocksa har skrivit tycker jag att det är viktigt att prata igenom innan hur man vill ga vidare om man far ett avvikande resultat pa KUB om man väljer att göra det.