Kroppsuppfattning

[grebbis]

Jag bara måste få berätta om min söta 5-åring, som för övrigt är på bilden Jag har aldrig mött en så pillrig och joxig häst innan, om man bortser från föl förstås. Då måste jag tillägga att jag har varit med lääänge Hon ska vara med på ALLT. När det ska göras någonting, eller det händer något i hennes närhet bara måste hon känna, lukta, smaka och naturligtvis pillra. Hon är så himla nyfiken och alert och faktiskt inte osäker eller rädd för något. Jag har testat lite olika saker med henne och hon är enormt uppmärksam och tjänstvillig. Hon är extremt stabil och säker förutom i ett avseende. Det är att hon över huvud taget inte har koll på sina ben:smirk: Hon tittar sig aldrig för vart hon sätter fötterna, för hon är så koncentrerad på vad hon har ställt in siktet på. Ligger det något i hennes väg stövlar hon rakt på och istället för att lyfta på benen tycks hon tänka "ojdå...låg där något? Ja, men då går jag väl runt så jag kommer fram".:smirk: Det ter sig inte som att hon själv har några större bekymmer med detta, eftersom hon alltid tar sig fram. Dock kommer ju den dagen då hon är i tillräckligt bra kondition för att börja rida ut. Då vill jag ju gärna att hon ska se vart hon sätter fötterna så vi slipper gå omkull Jag tänkte att jag skulle få henne lite mer medveten om var hon har sig själv, men har inte så många fler roliga ideér om hur jag ska fortsätta. Kanske någon i detta forum kan tänka sig att dela med sig av lite tips?
Tyvärr har jag inte tillgång till något "ut-och-insyns skyddat" utrymme. Dessvärre började det snöa igen och möjligheten att slå ner pålarna till korallen fick än en gång läggas på framtiden.

 

[bengall]

Sv: Kroppsuppfattning

Nu vet jag inte om och hur du har tränat detta innan.

Cavalettibommar på olika höjd, avstånd och vinkel är suverän träning.
Om hästen inte är ridbar så är promenader i terrängen suveränt.

 

[Racer]

Sv: Kroppsuppfattning

Det jag kan förespråka är skogspromenader, där hon MÅSTE lära sig att sätta fötterna rätt.
Lugn, hon kommer säkert att bli säker på foten så småningom:smirk:

 

[grebbis]

Sv: Kroppsuppfattning

Jo, jag har provat.... hon är dock så forcerad och tror att hon är över när hon passerat med frambenen :smirk: Jag har testat lite annorlunda prylar nu och faktiskt med en viss framgång. Jag la ut en stor mönstrad matta i hagen. Från början var det för att se hur hon löser situationer. Jag har låtit mattan ligga kvar och härom dagen gick hon på mattan självmant. Resultatet var att hon lyfte ordentligt på alla 4 benen och gick försiktigt, undersökande. Klart godkänt, men vem 17 vill ha mattor liggandes överallt

 

[LionQueen]

Sv: Kroppsuppfattning

Hehe.. Det låter som en trevligt häst i alla fall.

 

[minimi]

Sv: Kroppsuppfattning

Det är till viss del unghästbeteende fast ganska mycket av det

Skritta ut i skogen och gå över stock och sten, hon lär sig. har haft et par liknande själv, en D-ponny som när hon var 4 bara liksom "drogs" mot allt hon såg sopm var spännande, in i trädgårdar, eller vad det nu var hon såg. Ett par fullblod från banan som var så fascinerade av allt nytt (stått på Täby sen 1½ års ålder) att de bara inte kunde låta bli att glo på ALLT. Snubblade och for eftersom det inte var så gott om rötter på Täby, misstänker jag.
Men det går över. Ibland får man försiktigt ta tag och leda ner nosen mot backen för att visa " hallå, se var du sätter fötterna" det kan faktiskt hjälpa.
Det är trevliga alerta hästar som blir så "trollbundna" av omgivningen utan att vara rädda, bara fascinerade som barn. Så¨ge dej ut är hästen 5 år är det hög tid!
Följ skogsstigar och skritta så kommer den nog på att man måste kolla lite neråt också.

 

[grebbis]

Sv: Kroppsuppfattning

Tack för alla tips Jo, man blir liksom så glad i hela kroppen av detta söta sto, bara för att hon är det. Har man haft en hektisk morgon eller är på ett mullrande humör, räcker det att gå ut till tjejerna så blir man så positiv och harmonisk Jag fick hem den stora vimsan i Januari, efter att hon haft det "mindra bra". Det är så kul att se, att man som människa faktiskt kan göra skillnad, bara genom kärlek, hantering, tålamod och rejäl mat.
När hon får komma ut i "stora hagen" bär hon sig åt som ett riktigt ungsto.... Skuttar upp i luften på alla fyra, reser sig sakta i sin hela längd, slår glädjesparkar och piper av bus. Jag tror denna hästen är lite lyckligare nu än innan Hon är extremt duktig och alert för nya lärdomar, men dessvärre kan det inte bli några skogsritter......bor i Skåne *s* Funderar dock på att lasta in henne och köra ut till brorsans fårfarm. Där finns lite skog och förmodligen en och annan rot.....