Iaraphel
Trådstartare
själv fattar jag ingenting men nån kanske kan förklara mera...
var hos läkarn igår... fick diagnosen kronsik ledvärk, nån form av reumatistisk sjukdom...
han snacka om att det fanns två varianter..
en destruktiv ledvärk, då man måsste stoppa det för annars kan det sluta med rullstol och sånt... och det blir en hel del massa behandlingar men om man hittar det snabbt kan man leva med det utan att känna av det.
och en icke destruktiv ledvärk, där man har smärtor i lederna utan att det syns på prover/röntgen osv... det enda som man kan göra åt det är att knapra smärtstillande, hjälper inte det får man bara vänja sig att leva med smärtan.
Troligtvis hade jag den sistnämnda, de tog nåt prov som de skulle kolla för säkerhets skull.
Men jag har ju haft ont så länge jag kan minnas, är 17 nu... visserligen har det blivit värre men ont i lederna hade jag ju redan vid 10årsålden (och troligtvis innan det också men jag minns knappt tiden innan 10).
jag har ju tagit smärtstillande för smärtan innan, det har hittils inte hjälpt...
Så... är det bar att acceptera att jag som förut älskade att cykla och springa aldrig mer kommer att kunna göra det... 10 meter klarar jag att cykla, sen går det inte trampa mer, det går alltså inte... springa(???) benen vet inte hur man gör, går inte lyfta och flytta benen så snabbt...
Visst, det går kanske att acceptera men...
ridningen... jag som satsade allt, hoppa av skolan, köpte lovande unghäst, och avelsto, byggde fint stort stall, sprar till stor paddock, ridhus längre fram, jag som precis fått upp C till tävlingsbanorna, juniorSM väntade ju... vi skulle ju kvara, detta var ju ändå bara början...
Men jag har ju märkt... innan var det bara om jag ridit en längre tod med hoppläder, nu får jag ont jämt i knäna, efter ett hopppass eller bara att ha skrittat med hoppläder så kan jag knappt stå på benen, benen viker sig...
Detta är ju mitt liv...
Inte ska jag väl acceptera att låta detta bli värre?
Jag har ju redan försökt med tabletter, låg på gränsen till missbruk, det funka ju inte....
Och att känna hur kroppen inte orkar, orkar göra det jag lever för, viljan finns där, borde gett upp för länge sedan, det var två år sedan första gången jag ramla ihop efter en tävling för benen inte höll upp kroppen... och det blir bara värre...
var hos läkarn igår... fick diagnosen kronsik ledvärk, nån form av reumatistisk sjukdom...
han snacka om att det fanns två varianter..
en destruktiv ledvärk, då man måsste stoppa det för annars kan det sluta med rullstol och sånt... och det blir en hel del massa behandlingar men om man hittar det snabbt kan man leva med det utan att känna av det.
och en icke destruktiv ledvärk, där man har smärtor i lederna utan att det syns på prover/röntgen osv... det enda som man kan göra åt det är att knapra smärtstillande, hjälper inte det får man bara vänja sig att leva med smärtan.
Troligtvis hade jag den sistnämnda, de tog nåt prov som de skulle kolla för säkerhets skull.
Men jag har ju haft ont så länge jag kan minnas, är 17 nu... visserligen har det blivit värre men ont i lederna hade jag ju redan vid 10årsålden (och troligtvis innan det också men jag minns knappt tiden innan 10).
jag har ju tagit smärtstillande för smärtan innan, det har hittils inte hjälpt...
Så... är det bar att acceptera att jag som förut älskade att cykla och springa aldrig mer kommer att kunna göra det... 10 meter klarar jag att cykla, sen går det inte trampa mer, det går alltså inte... springa(???) benen vet inte hur man gör, går inte lyfta och flytta benen så snabbt...
Visst, det går kanske att acceptera men...
ridningen... jag som satsade allt, hoppa av skolan, köpte lovande unghäst, och avelsto, byggde fint stort stall, sprar till stor paddock, ridhus längre fram, jag som precis fått upp C till tävlingsbanorna, juniorSM väntade ju... vi skulle ju kvara, detta var ju ändå bara början...
Men jag har ju märkt... innan var det bara om jag ridit en längre tod med hoppläder, nu får jag ont jämt i knäna, efter ett hopppass eller bara att ha skrittat med hoppläder så kan jag knappt stå på benen, benen viker sig...
Detta är ju mitt liv...
Inte ska jag väl acceptera att låta detta bli värre?
Jag har ju redan försökt med tabletter, låg på gränsen till missbruk, det funka ju inte....
Och att känna hur kroppen inte orkar, orkar göra det jag lever för, viljan finns där, borde gett upp för länge sedan, det var två år sedan första gången jag ramla ihop efter en tävling för benen inte höll upp kroppen... och det blir bara värre...