KRÖNIKA: Vad hade vi väntat oss?

Nina Lodin har arbetat som beridare utomlands under många år. I dag är hon åter i Sverige, läser till equipat, håller träningar och rider en del hästar åt hästägare. Hon tycker inte att de avskyvärda bilderna från Helgstrand är förvånande. Hon menar att det är mer vanligt än vad vi tror och att det kommer att fortgå så länge pengarna styr och efterfrågan finns.

 

[ufot]

En av de bästa, och viktigaste, krönikan jag läst på länge.

Tror verkligen att detta är en av orsakerna till varför det som händer hos Helgstrand (och andra) verkligen händer.

Det är pengarna som är roten till (nästan) allt ont.

Vem vill inte ha en välriden, snäll häst? Vem har egentligen råd att betala vad detta verkligen kostar?

Det är mycket lättare att sätta på ett skarpare bett, gramantyglar osv. och ”lära” hästen att den måste lyda den hårda handen.

Inte konstigt att många får problem med sina fina, dyra, nyinköpta hästar.

Det råder en enorm brist på snälla, välutbildade hästar, utan flashiga rörelser, som är snälla att rida ut på och som en glad amatör kan ha roligt med.

Om jag någonsin tar upp ridningen igen är det just en sådan häst jag vill ha, välutbildade, markbundna rörelser, snäll, trafiksäker, lagom stor och som föredrar skogen framför ridbanan.