Konsten att träffa man med barn..

[Åska]

Efter mitt sista förhållande så svor jag en högtidlig ed att jag ALDRIG mer skulle träffa en kille och om jag gjorde det så skulle det enbart vara en lös förbindelse, sådetså!

Sen hittade jag en underbar kille... med ett barn på snart 3 år.

Jag tycker verkligen mycket om denna kille och skall träffa hans son nu i helgen. Har ni några bra tips på hur man skall bete sig? Jag har en plan som innefattar att vara mig själv, inte förvänta mig något och bara dyka upp och fika till att börja med (jag vill inte att han skall möta mig för första gången vid frukostbordet om jag säger så..). Men vad kan/gör/gillar barn i den åldern? Jag är så nervös så att hela fredagskvällen kommer tillbringas med att sitta hemma, panikpimpla vin och hyperventilera. Jag som inte kan något om barn, hjälp mig!!

Åska//..som på allvar trodde att man fick med en bäbismanuall med sig hem från BB...

 

[Snurrfian]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

En treåring tycker ofta om uppmärksamhet och är ofta väldigt frågvisa. Ställ frågot direkt till barnet om namn, ålder osv. Och svara så ärligt som möjligt på barnets frågor. Våran tre åring vill väldigt gärna ta över samtalet och älskar när det är någon av våra kompisar som tar sig tid att prata med henne och följer med och tittar på hennes rum osv. Men det ska vara på hennes initativ annars får det vara...

Var normalt helt enkelt!

 

[Magdalena]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

Håller med Snurrfian i stort. Vid 3 års ålder blir många tidigare tuffa ungar lite småblyga. Det går över rätt snabbt bara man avvaktar lite.

 

[Åska]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

Tack för era svar! Nu känns det lite bättre...

Jag får försöka ta det som det kommer bara fast jag är nervös!

Undrar om det är någon bra ide att försöka vara normal, mitt normaltillstånd kan ju skrämma vuxna människor.. :smirk:

 

[MissX]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

3-åringar är ärliga, naturliga, spontanta och utan förutfattade meningar. En trygg 3-åring är underbart frågvis!

Var dig själv, skratta och busa utan att överdriva (och spar pussandet på pappan tills barnet har somnat).

Det blir säkert toppenbra!

 

[Åska]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

Jag hoppas att det blir bra!

Angående pussandet så tänkte vi (pappan och jag) börja med att köra med versionen att vi är kompisar och köra med det tills vi är riktigt säkra på varandra.

Huh! Nu känns det som att det lika bra att vi träffas så jag slipper fundera mer på det! Jag blir snart gråhårig!!

 

[Åska]

Sv: Konsten att träffa man med barn..

Måste bara få skvallra lite....

Första "träffen" gick jättebra och det var inte alls så farligt som jag trodde, snarare tvärtom!

Nu har jag provat på det i varje fall så nästa gång så är jag nog mindre nervös (=hysterisk ). Tror jag börja få en anning om vad alla menar när de pratar om barn och ser så där lyckliga ut..