Vår häst har en envis liten hälta lokaliserad till höger framhov som visar sig som en "nickning" framförallt vid longering i höger varv. Hältan är knappt en halv grad på mjukt och något tydligare, typ 1/2 grad på hårt underlag. Han är en häst med helt rena ben (inga gallor, svullnader eller annat) och han är alltid iskall i såväl ben som hovar. Hältan uppkom första veckan i september.
I normalfallet rör han sig fantastiskt med schwung och stora rörelser så även om hältan är liiiiten är den definitivt ett tydligt tecken på att han har ont och inget som kan accepteras för att han är 14 år (som många försöker säga till mig...).
Ponnyn rids väldigt varierat i alla discipliner och mycket ute i skog och mark. Långa skrittpass inleder och avslutar all träning. Han hoppas aldrig högt utan går LB även om han har betydligt mer kapacitet.
Bakgrundsfakta:
När vi kom tillbaka till vardagsstallet efter en sommar på landet var ponnyn i fantastisk form. Han var välmusklad, pigg och i god kondition. Väl hemma i mitten av augusti släpptes han ut i hage med nya kompisar och här gick det snett. Första dagarna var vi på plats och bevakade och det såg okej ut. Ungefär en vecka senare fick han otroligt mycket stryk. Han blev totalt misshandlad och utfryst ur "flocken". Stallägaren och andra hade helt missat vad som hänt men när jag väl blev inringd hade vi en häst med fyra "telefonstolpar" till ben och stora, köttiga bitsår över hals, rygg och länd. Täcket var sönderslitet så även om vi inte vet exakt vad som hänt så stod det klart att det var inte bara lite bus och lek valacker emellan.
Ponnyn var också väldigt låg mentalt under ett par veckor. Svullnaden i benen gav med sig på några dagar och han kändes lite ynklig och stel men inte halt efter att detta hade hänt. Vi tog honom ändå till klinik (välkänd stor hästklinik) efter ett par veckor, dels för att checka att han faktiskt var okej för att börja rida igen och dels för att han var lite "deppig". På kliniken konstaterades att han var lite stel över ryggen men ingen hälta, inte ens i böjprov. Han sattes på Metacam för att få lite smärtlindring och förebygga inflammationer.
Ett par veckor efter olyckan skoddes ponnyn om. Vår fantastiska hovslagare hade tyvärr blivit allvarligt sjuk så vi var tvungna att byta. Vi var väldigt noga (trodde vi) och överlyckliga över att få den hovslagare som de professionella hästmänniskorna i stallet anlitade. Han skodde ponnyn och det såg bra ut men efter någon vecka var han halt på höger fram (under pågående Metacambehandling). Vi åkte tillbaka till kliniken som återigen böjde och då var ponnyn halt på båda fram i böjprov och på höger fram utan provokation. Vid bedövning av hov/hovled släcktes hältan. Röntgenbilder togs UA och när skorna plockades av nämndes det att han kanske var lite trångskodd men inget alarmerande. Sedan följde veckor av promenader etc enligt veterinärens schema och när ponnyn inte blev bättre av vila behandlades hovleden där man vid ett återbesök hittade en minimal galla. Hältan var extremt svår att förklara eftersom hans ben var så fina, AT var gott och alla kliniska tester var så bra men ponnyn var liiiiiite halt.
Inför omskoning 6-7 veckor senare pratade jag med veterinär om huruvida jag borde byta hovslagare pga att ponnyn varit trångskodd men hon tyckte att det borde räcka med att påtala det och att det hon hade sett var inom "normalspannet". Dessutom var både hon och jag av åsikten att hovslagare oftast är absolut duktigast på hovar själva och att de har en plan med sitt arbete. Hon stod upp för kåren och hade respekt för hovslagarens expertis.
Efter den nya skoningen blöder sedan ponnyn i just höger fram!!!!!! Panik. Jag pratar direkt med hovslagaren som säger att han inte har någon aning om varför det blöder. Han vill inte plocka av skon utan säger att jag ska avvakta, något som även annan hovslagare och veterinär håller med om. Vi avvaktar. Ponnyn fortsätter vara halt. Jag pratar med hovslagaren igen efter ett dygn som plötsligt ändrar sin historia och säger sig veta att han råkat ta lite mycket på sulan men att vi absolut inte ska ta av skorna. Ponnyn fortsätter att vara halt. Det blir dålig stämning i stallet. Hovslagaren hyllas generellt och min magkänsla säger att detta är illa. Hovslagaren tycker fortfarande inte att skon ska av. Det går tre dygn. Stallägaren tar ut hästen på eget bevåg och kollar hälta och bestämmer att ponnyn inte är halt. Han meddelar hovslagaren att denne kan pusta ut och att vi är sjåpiga. Ponnyn är halt så jag bollar med en väninna som är veterinär och hennes granne som är hovslagare. Jag packar ihop hästen och åker iväg många mil till någon jag har förtroende för och plockar av skon. Magkänslan var rätt. Ponnyn var rejält sömstucken, framförallt i höger fram men även runt om. Totalt 12 (!!!!!!!) sömstick förutom att han var trångskodd. Helt otroligt och jag ältar detta om och om igen. Vad hände?
Ponnyn stod på rehab med jodbad etc i tre dygn. Sedan skoddes han om med sulor. Allt blev bra och hältan var borta som genom ett trollslag. Han började försiktigt sättas igång och allt var fint i nästan 3 veckor. Då fick han en akut hovböld vilket inte var helt oväntat. I samråd med "min" klinik blev rekommendationen att åka till Ultuna där de har all expertis. Ponnyn hade en djupt liggande hovböld som man lyckades dränera och han blev kvar i Uppsala i 10 dagar i början av november.
Han har sedan skotts av superhovslagare på Ultuna sedan dess. Ponnyn sattes igång och var ohalt från mitten av november till strax efter årsskiftet. Sedan har hältan i högerhoven (fram) börjat visa sig igen. På nytt klinikbesök är man förbryllad. Han är inte alls halt i böjprov rakt ut men väl på volt, speciellt på hårt underlag. När hoven bedövas bort släcker han. Tillbaka på ruta 1. Fan!
Vad kan det vara som gått snett? Hovslagaren hävdar att han absolut inte råkat sticka honom överhuvudtaget vilket gör att jag inte får någon ledtråd till vad det skulle kunna vara.
Fakta kvarstår. Ponnyn är superfräsch med rörelser utöver det vanliga i augusti. Sedan inträffar två trauman. (1): Han får stryk i hagen och (2): Han blir illa skodd (kanske vid två tillfällen i rad). Efter hagolyckan går han ensam i paddock och han har aldrig hunnits sättas igång fullt med någon tuff ridning eller krav så det är väldigt osannolikt att hans hälta skulle komma av något annat än just olyckan eller skoningarna. Han har alltid fått professionell vård men nu känns det ganska tröstlöst både för oss och veterinärerna, såväl på "hemmaklimiken" som på Ultuna där han var så sent som förra veckan.
Nästa undersökning som väntar är nu MR.
Jag skulle gärna bara vilja få lite nya infallsvinklar att plocka med mig. Jag hoppas verkligen att han blir bra men misströstar såklart en del nu. Det som talar för att prognosen inte är helt hopplös är tydligen att han faktiskt varit ohalt under perioder. Allvarligare skador brukar inte vara bra emellanåt. Håller tummarna. Han är såklart världes finaste
.
Tips? Idéer? Erfarenheter?
I normalfallet rör han sig fantastiskt med schwung och stora rörelser så även om hältan är liiiiten är den definitivt ett tydligt tecken på att han har ont och inget som kan accepteras för att han är 14 år (som många försöker säga till mig...).
Ponnyn rids väldigt varierat i alla discipliner och mycket ute i skog och mark. Långa skrittpass inleder och avslutar all träning. Han hoppas aldrig högt utan går LB även om han har betydligt mer kapacitet.
Bakgrundsfakta:
När vi kom tillbaka till vardagsstallet efter en sommar på landet var ponnyn i fantastisk form. Han var välmusklad, pigg och i god kondition. Väl hemma i mitten av augusti släpptes han ut i hage med nya kompisar och här gick det snett. Första dagarna var vi på plats och bevakade och det såg okej ut. Ungefär en vecka senare fick han otroligt mycket stryk. Han blev totalt misshandlad och utfryst ur "flocken". Stallägaren och andra hade helt missat vad som hänt men när jag väl blev inringd hade vi en häst med fyra "telefonstolpar" till ben och stora, köttiga bitsår över hals, rygg och länd. Täcket var sönderslitet så även om vi inte vet exakt vad som hänt så stod det klart att det var inte bara lite bus och lek valacker emellan.
Ponnyn var också väldigt låg mentalt under ett par veckor. Svullnaden i benen gav med sig på några dagar och han kändes lite ynklig och stel men inte halt efter att detta hade hänt. Vi tog honom ändå till klinik (välkänd stor hästklinik) efter ett par veckor, dels för att checka att han faktiskt var okej för att börja rida igen och dels för att han var lite "deppig". På kliniken konstaterades att han var lite stel över ryggen men ingen hälta, inte ens i böjprov. Han sattes på Metacam för att få lite smärtlindring och förebygga inflammationer.
Ett par veckor efter olyckan skoddes ponnyn om. Vår fantastiska hovslagare hade tyvärr blivit allvarligt sjuk så vi var tvungna att byta. Vi var väldigt noga (trodde vi) och överlyckliga över att få den hovslagare som de professionella hästmänniskorna i stallet anlitade. Han skodde ponnyn och det såg bra ut men efter någon vecka var han halt på höger fram (under pågående Metacambehandling). Vi åkte tillbaka till kliniken som återigen böjde och då var ponnyn halt på båda fram i böjprov och på höger fram utan provokation. Vid bedövning av hov/hovled släcktes hältan. Röntgenbilder togs UA och när skorna plockades av nämndes det att han kanske var lite trångskodd men inget alarmerande. Sedan följde veckor av promenader etc enligt veterinärens schema och när ponnyn inte blev bättre av vila behandlades hovleden där man vid ett återbesök hittade en minimal galla. Hältan var extremt svår att förklara eftersom hans ben var så fina, AT var gott och alla kliniska tester var så bra men ponnyn var liiiiiite halt.
Inför omskoning 6-7 veckor senare pratade jag med veterinär om huruvida jag borde byta hovslagare pga att ponnyn varit trångskodd men hon tyckte att det borde räcka med att påtala det och att det hon hade sett var inom "normalspannet". Dessutom var både hon och jag av åsikten att hovslagare oftast är absolut duktigast på hovar själva och att de har en plan med sitt arbete. Hon stod upp för kåren och hade respekt för hovslagarens expertis.
Efter den nya skoningen blöder sedan ponnyn i just höger fram!!!!!! Panik. Jag pratar direkt med hovslagaren som säger att han inte har någon aning om varför det blöder. Han vill inte plocka av skon utan säger att jag ska avvakta, något som även annan hovslagare och veterinär håller med om. Vi avvaktar. Ponnyn fortsätter vara halt. Jag pratar med hovslagaren igen efter ett dygn som plötsligt ändrar sin historia och säger sig veta att han råkat ta lite mycket på sulan men att vi absolut inte ska ta av skorna. Ponnyn fortsätter att vara halt. Det blir dålig stämning i stallet. Hovslagaren hyllas generellt och min magkänsla säger att detta är illa. Hovslagaren tycker fortfarande inte att skon ska av. Det går tre dygn. Stallägaren tar ut hästen på eget bevåg och kollar hälta och bestämmer att ponnyn inte är halt. Han meddelar hovslagaren att denne kan pusta ut och att vi är sjåpiga. Ponnyn är halt så jag bollar med en väninna som är veterinär och hennes granne som är hovslagare. Jag packar ihop hästen och åker iväg många mil till någon jag har förtroende för och plockar av skon. Magkänslan var rätt. Ponnyn var rejält sömstucken, framförallt i höger fram men även runt om. Totalt 12 (!!!!!!!) sömstick förutom att han var trångskodd. Helt otroligt och jag ältar detta om och om igen. Vad hände?
Ponnyn stod på rehab med jodbad etc i tre dygn. Sedan skoddes han om med sulor. Allt blev bra och hältan var borta som genom ett trollslag. Han började försiktigt sättas igång och allt var fint i nästan 3 veckor. Då fick han en akut hovböld vilket inte var helt oväntat. I samråd med "min" klinik blev rekommendationen att åka till Ultuna där de har all expertis. Ponnyn hade en djupt liggande hovböld som man lyckades dränera och han blev kvar i Uppsala i 10 dagar i början av november.
Han har sedan skotts av superhovslagare på Ultuna sedan dess. Ponnyn sattes igång och var ohalt från mitten av november till strax efter årsskiftet. Sedan har hältan i högerhoven (fram) börjat visa sig igen. På nytt klinikbesök är man förbryllad. Han är inte alls halt i böjprov rakt ut men väl på volt, speciellt på hårt underlag. När hoven bedövas bort släcker han. Tillbaka på ruta 1. Fan!
Vad kan det vara som gått snett? Hovslagaren hävdar att han absolut inte råkat sticka honom överhuvudtaget vilket gör att jag inte får någon ledtråd till vad det skulle kunna vara.
Fakta kvarstår. Ponnyn är superfräsch med rörelser utöver det vanliga i augusti. Sedan inträffar två trauman. (1): Han får stryk i hagen och (2): Han blir illa skodd (kanske vid två tillfällen i rad). Efter hagolyckan går han ensam i paddock och han har aldrig hunnits sättas igång fullt med någon tuff ridning eller krav så det är väldigt osannolikt att hans hälta skulle komma av något annat än just olyckan eller skoningarna. Han har alltid fått professionell vård men nu känns det ganska tröstlöst både för oss och veterinärerna, såväl på "hemmaklimiken" som på Ultuna där han var så sent som förra veckan.
Nästa undersökning som väntar är nu MR.
Jag skulle gärna bara vilja få lite nya infallsvinklar att plocka med mig. Jag hoppas verkligen att han blir bra men misströstar såklart en del nu. Det som talar för att prognosen inte är helt hopplös är tydligen att han faktiskt varit ohalt under perioder. Allvarligare skador brukar inte vara bra emellanåt. Håller tummarna. Han är såklart världes finaste
.Tips? Idéer? Erfarenheter?
