Min äldre bror föder upp Kleine Munstlender.
För tillfället har han två tikar.
Jag tycker att de är små
, fjäskiga och håriga!
Men det är ju min personliga åsikt!
Han jobbar aktivt med sina hundar, då är det jakt och spår vad jag vet. Med en fast hand så har han inte haft något problem att få dem att vara hans skuggor och eviga trotjänare.
Som sagt, aktiva hundar. Kräver mycket. Är väldigt energiska även när de jobbas.
Annars trevliga och glada. Öppna, sociala.
Viss reservation mot tikar hos just dessa flickor. Ingen agressivitet dock.
Dessa tikar har en förmåga att vara ögontjänare, små skator som ätit allt från frysta bullar till smörpaket... Det är nog inget rastypiskt, men ändå. De är ju viga och har lätt för att ta för sig om de skulle vilja.
En gamal vän till mig har en hane. Han används inte som jakt hund. Och vad jag vet så hade hon problem att ha hon lös i skogen. (Vilket inte min bror haft problem med, beror säker lite på föraren...) Hennes hund hade för mycket intresse för vilt och hade inga problem med att spåra upp henne om hon stack åt andra hållet.
Hon hade ett jäkla skå med att tillfredställa den hunden.
Brorsan skulle aldrig sälja till icke jägare, mycket för att det kan bli för jobbigt, men också för att bevara rasen på sikt.