Ekblomma
Trådstartare
Hej! Jag har ett stort problem som stör husefriden - katter som slåss.
här kommer en liten bakrund:
Vi har 3 honkatter som har levt tillsammans här hemma i 6 år.
två av dem är gamla damer på 15 år som har bott ihop i 12 år, och sen så har vi en liten dam på 6 år som jag hittade i en buske på stan när hon var liten kattunge. Allt funkar bra mellan dessa och dom är innekatter, trots att vi bor på landet (huset ligger alldeles precis brevid stora vägen så vill inte släppa ut dem... allt för många kissar har fallit offer för trafiken där..) Dom är kastrerade alla tre.
Förra sommaren började en okastrerad hemlös hankatt att stryka runt här på gården. smal och ovårdad, max ett år gammal men väldigt gullig med människor. Troligen någon som slängt ut honom på landet då han blev könsmogen och började skrika... det är min teori iaf.
Vi matade honom och han stannade kvar på gården tills i oktober då han försvann. trodde då att han hade blivit påkörd eller liknande, men så dök han upp här hemma igen i januari! Smalare än någonsin och alldeles uppsvullen på buken, som ett litet afrikanskt barn.
Eftersom det var svinkallt ute så fick han flytta in i huset, bokade veterinärtid och kastrerade honom. vad ska man göra... kunde ju inte lämna honom där ute. De första veckorna sov han mest. Honkatterna var väl inte överförtjusta men det funkade.
När han sedan hade piggat på sig lite började han ge sig på dem. de två äldsta honkatterna satte honom på plats ganska på en gång, men inte lilla 6åringen... och det är där problemet ligger.
Problem:
det började med att han en dag hoppade på lilla honkatten och bet henne i tassen ganska så rejält. hon fick en infektion och vi fick åka till veterinären. Sen dess är hon LIVRÄDD för honom. Han smyger på henne så fort han får chansen, och så flyger han på henne. Och när man önskar att hon skulle stå upp för sig själv och klippa till honom så kryper hon istället ihop till en liten boll.. morrar och fräser så fort hon ser honom. Hon vågar knappt gå ner och äta och har börjat kissa i sängen. Helt uppenbart för mig är ju att hon inte mår bra...
Hankatten är väldigt stor och otroligt stark. Han vill busa mest hela tiden och ibland känns det som att han tror att min lilla honkatt är en råtta eller liknande...
Han har fått äta upp sig ordentligt nu och är riktigt fin, men trots att våren är på väg så vill han inte gå ut. det var tanken från början, att han skulle få komma in och pigga på sig och sen gå ut igen och bli stallkatt, alternativt om jag kunde hitta någon som vill adoptera honom, men det är lättare sagt än gjort.
Jag förstår inte varför han agerar som han gör, och varför hon inte vågar säga ifrån. Kan man göra något för att lösa situationen? Eller måste jag omplacera honom? Jag köpte en "feromonspray" på djuraffären som skulle lugna oroliga katter, men vettesjutton om det fungerade...
Det känns som att man försökte göra en god gärning genom att ta in honom och ge honom ett bättre liv men så blir det bara pannkaka av allting eftersom lilla katten inte tål honom...
Är det någon som vet om man kan göra något? eller har han bestämt sig för att hon är hans leksak? Jag kan inte så mycket om kattpsykologi...
ber om ursäkt om jag skrivit på ett "flummigt" sätt eller glömt detaljer. Jag är inte så duktig på att författa...
Mvh, M
här kommer en liten bakrund:
Vi har 3 honkatter som har levt tillsammans här hemma i 6 år.
två av dem är gamla damer på 15 år som har bott ihop i 12 år, och sen så har vi en liten dam på 6 år som jag hittade i en buske på stan när hon var liten kattunge. Allt funkar bra mellan dessa och dom är innekatter, trots att vi bor på landet (huset ligger alldeles precis brevid stora vägen så vill inte släppa ut dem... allt för många kissar har fallit offer för trafiken där..) Dom är kastrerade alla tre.
Förra sommaren började en okastrerad hemlös hankatt att stryka runt här på gården. smal och ovårdad, max ett år gammal men väldigt gullig med människor. Troligen någon som slängt ut honom på landet då han blev könsmogen och började skrika... det är min teori iaf.
Vi matade honom och han stannade kvar på gården tills i oktober då han försvann. trodde då att han hade blivit påkörd eller liknande, men så dök han upp här hemma igen i januari! Smalare än någonsin och alldeles uppsvullen på buken, som ett litet afrikanskt barn.
Eftersom det var svinkallt ute så fick han flytta in i huset, bokade veterinärtid och kastrerade honom. vad ska man göra... kunde ju inte lämna honom där ute. De första veckorna sov han mest. Honkatterna var väl inte överförtjusta men det funkade.
När han sedan hade piggat på sig lite började han ge sig på dem. de två äldsta honkatterna satte honom på plats ganska på en gång, men inte lilla 6åringen... och det är där problemet ligger.
Problem:
det började med att han en dag hoppade på lilla honkatten och bet henne i tassen ganska så rejält. hon fick en infektion och vi fick åka till veterinären. Sen dess är hon LIVRÄDD för honom. Han smyger på henne så fort han får chansen, och så flyger han på henne. Och när man önskar att hon skulle stå upp för sig själv och klippa till honom så kryper hon istället ihop till en liten boll.. morrar och fräser så fort hon ser honom. Hon vågar knappt gå ner och äta och har börjat kissa i sängen. Helt uppenbart för mig är ju att hon inte mår bra...
Hankatten är väldigt stor och otroligt stark. Han vill busa mest hela tiden och ibland känns det som att han tror att min lilla honkatt är en råtta eller liknande...
Han har fått äta upp sig ordentligt nu och är riktigt fin, men trots att våren är på väg så vill han inte gå ut. det var tanken från början, att han skulle få komma in och pigga på sig och sen gå ut igen och bli stallkatt, alternativt om jag kunde hitta någon som vill adoptera honom, men det är lättare sagt än gjort.
Jag förstår inte varför han agerar som han gör, och varför hon inte vågar säga ifrån. Kan man göra något för att lösa situationen? Eller måste jag omplacera honom? Jag köpte en "feromonspray" på djuraffären som skulle lugna oroliga katter, men vettesjutton om det fungerade...
Det känns som att man försökte göra en god gärning genom att ta in honom och ge honom ett bättre liv men så blir det bara pannkaka av allting eftersom lilla katten inte tål honom...
Är det någon som vet om man kan göra något? eller har han bestämt sig för att hon är hans leksak? Jag kan inte så mycket om kattpsykologi...
ber om ursäkt om jag skrivit på ett "flummigt" sätt eller glömt detaljer. Jag är inte så duktig på att författa...
Mvh, M