Sv: Känsliga hästar samt fokus
Avlastningssits kan göras på lite olika vis, men poängen är att antingen lättar rumpan lite ur sadeln (rider man barbacka kan man t ex fördela vikten över låren och spänna in rumpan lite) eller så svankar man lite mer för att "låta" hästens bäcken peka lite mer framåt om hästen inte är så stark än (finns kanske lite olika tolkningar också).
Nu på sistone iaf har jag börjat utnyttja stigbyglarna, att man lägger lite vikt i stigbyglarna så det känns som att man står upp (fast det behöver inte vara något synligt mellanrum till sadeln, bara att man lyfter sin rumpa själv för att ge utrymme för hästryggen), filosofin är att om hästen är redo så kommer den själv upp med ryggen till rumpan och till slut sitter man där ändå!
Antingen kan man avlasta mer eller mindre hela tiden tills man uppnår ovanstående (grön eller halvgrön häst) eller så gör man det strategiskt lite då och då när man ser behov/nytta av det, ex. om man ska samla lite mer för att tänja på gränsen till vad hästen orkar. Brukar också kunna tänka att man höjer sitt tonus (sträcker upp sig, spänner magen) i ungefär samma syfte - att avlasta när man ändå vill att hästen ska hålla igång. Om man t ex rider en travövning som blir jobbig och hästen ligger på gränsen energimässigt till att bryta av till skritt.
Fördelen jämfört med lättridning är att dels upplever jag lättridning som svårare att fortfarande styra med sitsen i (att det GÅR tvivlar jag inte på! ) och dels är det svårt att hålla kvar balanspunkten i samma läge när man lyfter sig upp-ner. Vi rider ju mycket med hjälp av att bara flytta tyngpunkten lite, och ändras tyngdpunkten hela tiden blir det en för luddig signal, sitsen ändras ju också hela tiden, iaf från hästens synvinkel.
Är man så skicklig i lättridningen att man kan hålla kvar balanspunkten så tror jag inte det spelar någon roll. Fast det är såklart svårt att använda lättridningen när man ska samla..
Avlastningssits kan göras på lite olika vis, men poängen är att antingen lättar rumpan lite ur sadeln (rider man barbacka kan man t ex fördela vikten över låren och spänna in rumpan lite) eller så svankar man lite mer för att "låta" hästens bäcken peka lite mer framåt om hästen inte är så stark än (finns kanske lite olika tolkningar också).
Nu på sistone iaf har jag börjat utnyttja stigbyglarna, att man lägger lite vikt i stigbyglarna så det känns som att man står upp (fast det behöver inte vara något synligt mellanrum till sadeln, bara att man lyfter sin rumpa själv för att ge utrymme för hästryggen), filosofin är att om hästen är redo så kommer den själv upp med ryggen till rumpan och till slut sitter man där ändå!
Antingen kan man avlasta mer eller mindre hela tiden tills man uppnår ovanstående (grön eller halvgrön häst) eller så gör man det strategiskt lite då och då när man ser behov/nytta av det, ex. om man ska samla lite mer för att tänja på gränsen till vad hästen orkar. Brukar också kunna tänka att man höjer sitt tonus (sträcker upp sig, spänner magen) i ungefär samma syfte - att avlasta när man ändå vill att hästen ska hålla igång. Om man t ex rider en travövning som blir jobbig och hästen ligger på gränsen energimässigt till att bryta av till skritt.
Fördelen jämfört med lättridning är att dels upplever jag lättridning som svårare att fortfarande styra med sitsen i (att det GÅR tvivlar jag inte på! ) och dels är det svårt att hålla kvar balanspunkten i samma läge när man lyfter sig upp-ner. Vi rider ju mycket med hjälp av att bara flytta tyngpunkten lite, och ändras tyngdpunkten hela tiden blir det en för luddig signal, sitsen ändras ju också hela tiden, iaf från hästens synvinkel.
Är man så skicklig i lättridningen att man kan hålla kvar balanspunkten så tror jag inte det spelar någon roll. Fast det är såklart svårt att använda lättridningen när man ska samla..