K
Korpilompolo
En lång historia. Ett för mig besvärligt problem.
När jag gick på gymnasiet (häst, inriktning trav) för en sisådär 8 år sen, leasade jag en fantastisk häst. Exelle. Ett varmblod som inte var av denna värld. Otroligt klok och vacker, en sagohäst. Jag fick ha henne i skolstallet mot att våran magister fick låna hästen i utbildningssyfte och hon trivdes jätte bra med detta, och eleverna trivdes verkligen bra med henne också. Så till hennes enda "fel", hon dög inte till tävling. Hon hade en gammal skada på ena framfoten som gjorde det besvärligt för henne med traven så jag och ägaren bestämde tillslut att det ända rätta var att sälja henne till en ridtjej. Hon trivdes jättebra under sadel och jag hade många gånger med henne på skolans ridlektioner och ridskolechefen var mäkta imponerad av hennes vilja att samarbeta. Men som sagt. Jag skulle ha en tävlingshäst... Jag var inte ens med när tjejen hämtade hästen... Det var sorgligt..
Några år senare slutade jag med travet och tittade inte åt en häst överhuvudtaget, jag var less då jag jobbade med kräken 28 timmar om dygnet 9 dagar i veckan.. Lessheten sinade snart då min sambos mor har hästar och jag var där och luktade på dom ibland och så småning om började rida hennes gamla märr. Så plötsligt förra våren bestämde jag mig för att nu jäklar var det dags, jag ville ha en egen häst. Sagt och gjort. Jag hittade i sensomras ett litet fint varmblodssto, åkte till värmland och hämtade hem Lillan. Jag älskar hästen mest av allt och jag vill intala mig själv att hon kommer å bli perfekt.. För mig är hon ju det.. Eller..?? Hon är snäll, men hon är så explosiv, alltid ärlig och gör allt för att vara mig till lags, hoppar som en gudinna, men jag börjar tro att hon är för stark och lite för nervig för mig.. Jag vet inte mycket om hennes bakgrund men hon har troligtvis bara använts för tävling och den instinkten lever kvar, jag kan inte begära för mycket av henne då hon inte vet annat. Jag ger henne all tid hon behöver och vi kör på i hennes takt. Mycket markträning blir det.
Jag har många gånger ångrat att jag inte behöll Exelle för hon skulle varit perfekt nu och jag är säker på att vi kunde kommit långt inom hobbyridning. Det pratas varmt om hästen mellan mig och mina vänner som också minns henne som den fantastiska häst hon va. I onsdags började jag diskutera med sambon och kom helt sonika in på den gamla hästen och lite fina minnen, i torsdags satt jag och snurrade på nätet ock HUGG I HJÄRTAT DÄR ÄR Exelle UTE PÅ ANNONS
De begär mer för henne än vad hon är värd för en vanlig hästmänniska, jag skulle ge minst 10 ggr mer om jag hade råd. Men, jag har ju en häst och jag har inte råd att hålla en till. Jag kan ju inte bara slänga bort det jag och Lillan byggt upp för att det dyker upp en annons på en annan häst.. Min sagohäst.
Jag sitter och skäms för att jag ens tänker på att jag vill ha en annan häst än underbara vackra Lillan som bara är lite missförstådd. Men Exelle är ju inte vilken häst som helst.. Kan nån ge mig en spark i röven och tala om för mig att livet går vidare.. Sitta här å lipa, det finns de som har riktiga problem..
När jag gick på gymnasiet (häst, inriktning trav) för en sisådär 8 år sen, leasade jag en fantastisk häst. Exelle. Ett varmblod som inte var av denna värld. Otroligt klok och vacker, en sagohäst. Jag fick ha henne i skolstallet mot att våran magister fick låna hästen i utbildningssyfte och hon trivdes jätte bra med detta, och eleverna trivdes verkligen bra med henne också. Så till hennes enda "fel", hon dög inte till tävling. Hon hade en gammal skada på ena framfoten som gjorde det besvärligt för henne med traven så jag och ägaren bestämde tillslut att det ända rätta var att sälja henne till en ridtjej. Hon trivdes jättebra under sadel och jag hade många gånger med henne på skolans ridlektioner och ridskolechefen var mäkta imponerad av hennes vilja att samarbeta. Men som sagt. Jag skulle ha en tävlingshäst... Jag var inte ens med när tjejen hämtade hästen... Det var sorgligt..
Några år senare slutade jag med travet och tittade inte åt en häst överhuvudtaget, jag var less då jag jobbade med kräken 28 timmar om dygnet 9 dagar i veckan.. Lessheten sinade snart då min sambos mor har hästar och jag var där och luktade på dom ibland och så småning om började rida hennes gamla märr. Så plötsligt förra våren bestämde jag mig för att nu jäklar var det dags, jag ville ha en egen häst. Sagt och gjort. Jag hittade i sensomras ett litet fint varmblodssto, åkte till värmland och hämtade hem Lillan. Jag älskar hästen mest av allt och jag vill intala mig själv att hon kommer å bli perfekt.. För mig är hon ju det.. Eller..?? Hon är snäll, men hon är så explosiv, alltid ärlig och gör allt för att vara mig till lags, hoppar som en gudinna, men jag börjar tro att hon är för stark och lite för nervig för mig.. Jag vet inte mycket om hennes bakgrund men hon har troligtvis bara använts för tävling och den instinkten lever kvar, jag kan inte begära för mycket av henne då hon inte vet annat. Jag ger henne all tid hon behöver och vi kör på i hennes takt. Mycket markträning blir det.
Jag har många gånger ångrat att jag inte behöll Exelle för hon skulle varit perfekt nu och jag är säker på att vi kunde kommit långt inom hobbyridning. Det pratas varmt om hästen mellan mig och mina vänner som också minns henne som den fantastiska häst hon va. I onsdags började jag diskutera med sambon och kom helt sonika in på den gamla hästen och lite fina minnen, i torsdags satt jag och snurrade på nätet ock HUGG I HJÄRTAT DÄR ÄR Exelle UTE PÅ ANNONS
De begär mer för henne än vad hon är värd för en vanlig hästmänniska, jag skulle ge minst 10 ggr mer om jag hade råd. Men, jag har ju en häst och jag har inte råd att hålla en till. Jag kan ju inte bara slänga bort det jag och Lillan byggt upp för att det dyker upp en annons på en annan häst.. Min sagohäst.
Jag sitter och skäms för att jag ens tänker på att jag vill ha en annan häst än underbara vackra Lillan som bara är lite missförstådd. Men Exelle är ju inte vilken häst som helst.. Kan nån ge mig en spark i röven och tala om för mig att livet går vidare.. Sitta här å lipa, det finns de som har riktiga problem..