Igår lyssnade jag på en inspelning från terapin. Passade på att göra det medans jag städade och diskade i köket. När jag väl var klar med det satte jag mig framför datorn men då fick jag stänga av. Kan helt enkelt inte sitta ner och lyssna, måste hålla mig sysselsatt under tiden annars blir stressen för hög. Jag klarade i alla fall av att lyssna på hela händelsen. Heja mig! Bra jobbat till mig 
Så idag ringde min terapeut och jag berättade att jag lyssnat. Hon blev jätte glad. Nästa vecka har vi sista terapin innan jul. Sen får jag lite ledigt från den ända till den 9e januari. Kommer kännas märkligt.
Igår pratade jag lite med pappa. Vi hörs mest på Facebook. Ringer varandra via messenger. Vi pratade lite om min bror när min pappa säger att jag borde sänka stridsyxan dvs inte vara så långsint. Så jag påtalade väl att nej, jag är inte arg eller vill föra någon slags krigsförklaring mot min bror men om jag bara fick prata med min bror om det och kanske får ett förlåt eller någon slags förklaring för det som hänt så kanske jag i framtiden kan släppa det. Men rädslan kommer nog alltid finnas kvar och den får vara där. Jag ska inte behöva gå runt med skuldkänslor över att jag inte vill ha någon fysisk kontakt med honom. Det räcker att prata via messenger just nu. Jag får tillräckligt med ångest över att hantera terapin och det som hänt.
Nog om det. I morgon ska jag och mannen på konsert. Barnet ska sova hos mormor. Så på lördag kommer jag troligtvis vara trött och bakis, men jag kommer nog ha roligt i morgon. Ska bli skönt att komma iväg.
Så idag ringde min terapeut och jag berättade att jag lyssnat. Hon blev jätte glad. Nästa vecka har vi sista terapin innan jul. Sen får jag lite ledigt från den ända till den 9e januari. Kommer kännas märkligt.
Igår pratade jag lite med pappa. Vi hörs mest på Facebook. Ringer varandra via messenger. Vi pratade lite om min bror när min pappa säger att jag borde sänka stridsyxan
dvs inte vara så långsint. Så jag påtalade väl att nej, jag är inte arg eller vill föra någon slags krigsförklaring mot min bror men om jag bara fick prata med min bror om det och kanske får ett förlåt eller någon slags förklaring för det som hänt så kanske jag i framtiden kan släppa det. Men rädslan kommer nog alltid finnas kvar och den får vara där. Jag ska inte behöva gå runt med skuldkänslor över att jag inte vill ha någon fysisk kontakt med honom. Det räcker att prata via messenger just nu. Jag får tillräckligt med ångest över att hantera terapin och det som hänt.Nog om det. I morgon ska jag och mannen på konsert. Barnet ska sova hos mormor. Så på lördag kommer jag troligtvis vara trött och bakis, men jag kommer nog ha roligt i morgon. Ska bli skönt att komma iväg.
