Kan fobier växa bort?

[Mirre]

Jag reflekterade över en sak när dottern skrek över en spindel och en insekt på studsmattan. Jag var likadan när jag var liten fast 10 gånger värre. Hade det varit jag som liten som såg en spindel så hade jag fått fullständig panik och gjort allt för att komma därifrån omedelbart. Hejvilt skrikandes så hela byn hade hört mig.
Dottern skrek lite och fortsatte sedan hoppa som ingenting.

Men jag måste ju haft en riktig fobi för kryp och spindlar. Hade tex en harkrank landat på mig som liten så hade jag väl dött på fläcken i ren panik. Nu brukar jag bara ta dem i händerna och släppa ut dem. Med åren så har det mattats av, framförallt efter att ha flyttat hit där det ofta är mycket spindlar. Men det jag funderar på är om fobier kan växa bort av sig självt?

 

[Sel]

Jag reflekterade över en sak när dottern skrek över en spindel och en insekt på studsmattan. Jag var likadan när jag var liten fast 10 gånger värre. Hade det varit jag som liten som såg en spindel så hade jag fått fullständig panik och gjort allt för att komma därifrån omedelbart. Hejvilt skrikandes så hela byn hade hört mig.
Dottern skrek lite och fortsatte sedan hoppa som ingenting.

Men jag måste ju haft en riktig fobi för kryp och spindlar. Hade tex en harkrank landat på mig som liten så hade jag väl dött på fläcken i ren panik. Nu brukar jag bara ta dem i händerna och släppa ut dem. Med åren så har det mattats av, framförallt efter att ha flyttat hit där det ofta är mycket spindlar. Men det jag funderar på är om fobier kan växa bort av sig självt?

Det tror jag faktiskt, särskilt barnfobier. Jag har tidigare nämnt min brorsdotter som plötsligt från ingenstans blev livrädd för alla flygfän.
Jag tror hon var runt två eller tre.
Vi kallade allt för en myra (hon gillar myror och grodor. ) och då lugnade hon sig, och ungefär ett år senare var det inga bekymmer längre.
Jag tänker även på averisoner mot viss mat som är väldigt dramatisk men som verkar gå över med ålder, kanske kunskap och exposure.

 

[monster1]

Jag reflekterade över en sak när dottern skrek över en spindel och en insekt på studsmattan. Jag var likadan när jag var liten fast 10 gånger värre. Hade det varit jag som liten som såg en spindel så hade jag fått fullständig panik och gjort allt för att komma därifrån omedelbart. Hejvilt skrikandes så hela byn hade hört mig.
Dottern skrek lite och fortsatte sedan hoppa som ingenting.

Men jag måste ju haft en riktig fobi för kryp och spindlar. Hade tex en harkrank landat på mig som liten så hade jag väl dött på fläcken i ren panik. Nu brukar jag bara ta dem i händerna och släppa ut dem. Med åren så har det mattats av, framförallt efter att ha flyttat hit där det ofta är mycket spindlar. Men det jag funderar på är om fobier kan växa bort av sig självt?

Ja är det korta svaret. Om fobierna inte underhålls så kan de försvinna av sig själva när man växer upp.

 

[Authorsandraselling]

Jag reflekterade över en sak när dottern skrek över en spindel och en insekt på studsmattan. Jag var likadan när jag var liten fast 10 gånger värre. Hade det varit jag som liten som såg en spindel så hade jag fått fullständig panik och gjort allt för att komma därifrån omedelbart. Hejvilt skrikandes så hela byn hade hört mig.
Dottern skrek lite och fortsatte sedan hoppa som ingenting.

Men jag måste ju haft en riktig fobi för kryp och spindlar. Hade tex en harkrank landat på mig som liten så hade jag väl dött på fläcken i ren panik. Nu brukar jag bara ta dem i händerna och släppa ut dem. Med åren så har det mattats av, framförallt efter att ha flyttat hit där det ofta är mycket spindlar. Men det jag funderar på är om fobier kan växa bort av sig självt?

Jag tror det kan mildras
Och hjärnan vänjer sig typ
Hur rädd 40 år senare orkar man bli i stallet när en ser en spindel

 

[Görel]

Det tror jag absolut. Man mognar och får fler perspektiv på saker. Man får en annan relation till det som tidigare gav en panik.

 

[MissFideli]

Ja. Jag har mindre antal fobier nu som äldre. Däremot är det fortfarande väldigt olika från dag till dag.

 

[__sofia__]

Det är dock inte säkert att de växer bort - både min mamma och min farmor har starka fobier (spindlar respektive ormar) som de aldrig blivit av med eller minskats särskilt mycket. Jag tror att båda förstärktes i ung ålder från specifika situationer (i mammas fall någon som lade en stor låtsasspindel på henne när hon sov för att "hjälpa henne" bli av med fobierna, om jag minns rätt, och i farmors fall från att ha traskat rakt in i ett stort område med sågspån när hon var barn där det var fullt med ormar och ormungar). Mamma är fortfarande så att hon inte kan se på spindlar i en bok (insektsboken vi hade hemma när jag växte upp hade spindelsidorna utdragna eller spindlarna övertäckta), och farmor kan inte se ormar på t.ex. TV.

 

[warg]

Det är dock inte säkert att de växer bort - både min mamma och min farmor har starka fobier (spindlar respektive ormar) som de aldrig blivit av med eller minskats särskilt mycket. Jag tror att båda förstärktes i ung ålder från specifika situationer (i mammas fall någon som lade en stor låtsasspindel på henne när hon sov för att "hjälpa henne" bli av med fobierna, om jag minns rätt, och i farmors fall från att ha traskat rakt in i ett stort område med sågspån när hon var barn där det var fullt med ormar och ormungar). Mamma är fortfarande så att hon inte kan se på spindlar i en bok (insektsboken vi hade hemma när jag växte upp hade spindelsidorna utdragna eller spindlarna övertäckta), och farmor kan inte se ormar på t.ex. TV.

Precis, det finns verkligen inga garantier för att fobier växer bort. Det är inte ens alla fobier som är behandlingsbara med t ex KBT. Det finns ofta en bild av att fobier är hyfsat lättbehandlade, och det kan de vara men i de fall där de inte är det finns risk att det blir tokigt istället.