Hellas
Trådstartare
Jag uppfattat det som att den vetenskapliga ståndpunkten i princip är att hundar inte förställer sig eller spelar teater. Min ena hund gör något som får mig att undra över detta. Under sitt liv har han haft ett flertal lindriga ögonskador. Lindriga tack och lov, men ändå. De brukar upptäckas genom att han kisar med det skadade ögat. Det händer också hyfsat ofta att han på promenad får någon liten partikel i ögat som man får sköja bort.
Nu har jag flera gånger uppmärksammat att han under promenaden, lagom till att vi börjar gå den sista sträckan mot bilen, stannar och kisar ömkligt med ögonen. Givetvis blir jag orolig och går fram till honom för att kolla ögonen. Brukar sätta ögondroppar också för att skölja bort eventuellt skräp, men han fortsätter ändå att kisa ömkligt hela vägen till bilen och under bilfärden. Eftersom jag börjar misstänka att han faktiskt fejkar säger jag, så fort hundarna har hoppat ur bilen att de ska få "pinne" (vilket i vår familj kan betyda allt från märgben till råhudsben). Då spärrar den lille rackaren upp ögonen och ser plötsligt precis ut som vanligt. Detta hände senast i dag. Nu har det gått en timme, han gnager glatt på sitt märgben och visar inte minsta tecken på något kisande fastän han i bilen såg ut som världens mest ömkliga hund. Vad är detta? Spelar han teater för att han inte vill att promenaden ska vara slut? Han är en energisk hund som i princip kan vara ute i skogen hur länge som helst.
Nu har jag flera gånger uppmärksammat att han under promenaden, lagom till att vi börjar gå den sista sträckan mot bilen, stannar och kisar ömkligt med ögonen. Givetvis blir jag orolig och går fram till honom för att kolla ögonen. Brukar sätta ögondroppar också för att skölja bort eventuellt skräp, men han fortsätter ändå att kisa ömkligt hela vägen till bilen och under bilfärden. Eftersom jag börjar misstänka att han faktiskt fejkar säger jag, så fort hundarna har hoppat ur bilen att de ska få "pinne" (vilket i vår familj kan betyda allt från märgben till råhudsben). Då spärrar den lille rackaren upp ögonen och ser plötsligt precis ut som vanligt. Detta hände senast i dag. Nu har det gått en timme, han gnager glatt på sitt märgben och visar inte minsta tecken på något kisande fastän han i bilen såg ut som världens mest ömkliga hund. Vad är detta? Spelar han teater för att han inte vill att promenaden ska vara slut? Han är en energisk hund som i princip kan vara ute i skogen hur länge som helst.