Kakelugnskärlek

I min stuga finns två gamla kakelugnar.
Och oj vad jag känner mig privilegierad!
Jag har aldrig bott tillsammans med nån kakelugn tidigare, utan haft öppna spisar, insatser och kaminer. Alla har varit mer eller mindre tjuriga, men dessa kakelugnar - det är som att de är gjorda för att eldas i! Maken till lätteldade pjäser har jag aldrig varit med om. De är ständigt hungriga på att få brinna och nästan hoppar av lycka när jag matar dem med vedträn.

När jag har tänt upp en brasa blir jag alltid sittandes framför kakelugnen ett tag. Då sprider det sig en enorm njutning och tillfredsställelse genom kroppen. Jag gillar egentligen inte eld, har alltid tyckt att det har varit lite obehagligt med levande ljus och eldar och allt som brinner. Men dessa kakelugnar kan jag inte låta bli att njuta av. Jag försvinner in i lågornas dans för en stund, och känner värmen långsamt spridas genom kroppen - en speciell värme som jag inte riktigt kan jämföra med någon annan.
En gång skapades en eldvirvel under ett vedträ, och själva eldslågan snurrade runt i en spiral. Jag drunknade in i spiralen, och plötsligt framför mina ögon uppenbarade sig en ros. En eldros. Det kändes nästan overkligt.
(helt oredigerad bild)

Det är dock två sinsemellan rätt olika kakelugnar jag har i huset. Den på bottenvåningen är en rektangulär ornamenterad bastant pjäs, som är mycket väluppfostrad och artig. Om den kakelugnen skulle vara en människa skulle jag kunna tänka mig att den är en vänlig och välvillig adels- eller borgarperson från något lite finare hem. Den brinner lite mer behärskat och är väldigt duktig på att hålla och lagra värmen, men jag behöver respektera dens önskan om att inte stoppa in alldeles för stora vedträn och att inte stänga luckorna alldeles för tidigt efter tändning, för då orkar hon inte riktigt och det har faktiskt hänt att hon nån gång har slocknat eller lämnat kvar nån halvbränd stock när jag har misskött mig.

Kakelugnen i sovrummet på övervåningen är mer en punkrockare. Det är en mindre pjäs, rund och utan några krusiduller. Den är smått galen! Den brinner så luckorna skakar och jag kan nästan stoppa in vilka feta vedträn som helst utan att det blir några problem - allt bara försvinner med ett glufs. (Tänk kakmonstret! ) Den brinner nästan som en svetslåga (jag misstänker att luckorna behöver justeras). Det går fort att elda upp en brasa, men den håller ändå värmen rätt bra. Inte riktigt lika bra som den stora bastanta saken på bottenvåningen, men det är inte så konstigt då den ju har mindre massa att lagra värme i.

Att starta en brasa innan jag går och lägger mig om kvällen, och sedan krypa ner i sängen och höra eldens susande, knäppande och pipande och se ljuset som smiter ut från luckornas springor dansa på väggarna är en njutning jag inte tidigare har fått uppleva. Känna hur den speciella värmen sprider sig i rummet och värmer upp mig som inifrån.

Kan man vara kär i en kakelugn? Eller jag kanske snarare är kär i att få förmånen att använda kakelugnar?
Det är i alla fall mycket bättre än jag kunde föreställa mig!

 

[dobbis]

Jag är nybliven kakelugnsägare och har inte eldat i min än,men efter din fina berättelse så ska jag prova o se vad min dam är för personlighet

 

[Lillgrådis]

Kan man vara kär i en kakelugn? Eller jag kanske snarare är kär i att få förmånen att använda kakelugnar?
Det är i alla fall mycket bättre än jag kunde föreställa mig!

Självklart kan man vara kär i en kakelugn, jag är kär i en kakelugn som jag bara träffat en gång! Och som inte ens är min utan @athena_arabians så den är även ganska avlägsen. Men den är liksom bara så vacker i proportioner och form och lystern i kakeln så den kunde jag sitta och bara stirra på som prydnad utan att det ens behövde eldas i den.

Jag är förvisso glad också för mina murstockar och rejäla skorstenar med f n en egen murspis att använda, både för mysfaktor och pga stigande elpriser. Men drömmen, som kanske förverkligas någon gång, är en kakelugn och en vedspis för att täcka upp alla möjliga krislägen på ett mer komplett sätt. (samt bara för att få sitta och glo på en snygg kakelugn med utsökta proportioner)

 

[vemsomhelst123]

I min stuga finns två gamla kakelugnar.
Och oj vad jag känner mig privilegierad!
Jag har aldrig bott tillsammans med nån kakelugn tidigare, utan haft öppna spisar, insatser och kaminer. Alla har varit mer eller mindre tjuriga, men dessa kakelugnar - det är som att de är gjorda för att eldas i! Maken till lätteldade pjäser har jag aldrig varit med om. De är ständigt hungriga på att få brinna och nästan hoppar av lycka när jag matar dem med vedträn.

När jag har tänt upp en brasa blir jag alltid sittandes framför kakelugnen ett tag. Då sprider det sig en enorm njutning och tillfredsställelse genom kroppen. Jag gillar egentligen inte eld, har alltid tyckt att det har varit lite obehagligt med levande ljus och eldar och allt som brinner. Men dessa kakelugnar kan jag inte låta bli att njuta av. Jag försvinner in i lågornas dans för en stund, och känner värmen långsamt spridas genom kroppen - en speciell värme som jag inte riktigt kan jämföra med någon annan.
En gång skapades en eldvirvel under ett vedträ, och själva eldslågan snurrade runt i en spiral. Jag drunknade in i spiralen, och plötsligt framför mina ögon uppenbarade sig en ros. En eldros. Det kändes nästan overkligt.
(helt oredigerad bild)

Det är dock två sinsemellan rätt olika kakelugnar jag har i huset. Den på bottenvåningen är en rektangulär ornamenterad bastant pjäs, som är mycket väluppfostrad och artig. Om den kakelugnen skulle vara en människa skulle jag kunna tänka mig att den är en vänlig och välvillig adels- eller borgarperson från något lite finare hem. Den brinner lite mer behärskat och är väldigt duktig på att hålla och lagra värmen, men jag behöver respektera dens önskan om att inte stoppa in alldeles för stora vedträn och att inte stänga luckorna alldeles för tidigt efter tändning, för då orkar hon inte riktigt och det har faktiskt hänt att hon nån gång har slocknat eller lämnat kvar nån halvbränd stock när jag har misskött mig.

Kakelugnen i sovrummet på övervåningen är mer en punkrockare. Det är en mindre pjäs, rund och utan några krusiduller. Den är smått galen! Den brinner så luckorna skakar och jag kan nästan stoppa in vilka feta vedträn som helst utan att det blir några problem - allt bara försvinner med ett glufs. (Tänk kakmonstret! ) Den brinner nästan som en svetslåga (jag misstänker att luckorna behöver justeras). Det går fort att elda upp en brasa, men den håller ändå värmen rätt bra. Inte riktigt lika bra som den stora bastanta saken på bottenvåningen, men det är inte så konstigt då den ju har mindre massa att lagra värme i.

Att starta en brasa innan jag går och lägger mig om kvällen, och sedan krypa ner i sängen och höra eldens susande, knäppande och pipande och se ljuset som smiter ut från luckornas springor dansa på väggarna är en njutning jag inte tidigare har fått uppleva. Känna hur den speciella värmen sprider sig i rummet och värmer upp mig som inifrån.

Kan man vara kär i en kakelugn? Eller jag kanske snarare är kär i att få förmånen att använda kakelugnar?
Det är i alla fall mycket bättre än jag kunde föreställa mig!

Haha, klart man kan. Jag har ingen kakelugn men en öppen spis och kan helt relatera. Sen är det ju nåt med att skapa sin egen värme som jag tror är rätt tillfredsställande för oss människor. Jag mår aldrig så bra som när jag kommer till stugan en senhöst, eldar så man kan vara därinne utan mössa och underställ (kakelugn och vedspis) och sen plockar svamp och lagar på vedspisen (ja det finns el och vanlig spis)..

 

[cassiopeja]

Jag är nybliven kakelugnsägare och har inte eldat i min än,men efter din fina berättelse så ska jag prova o se vad min dam är för personlighet

Vad spännande! Hoppas att det blir en trevlig bekantskap!

 

[tott]

Jag är nybliven kakelugnsägare och har inte eldat i min än,men efter din fina berättelse så ska jag prova o se vad min dam är för personlighet

Att elda i kakelugn är lite speciellt. Läs gärna detta innan http://alltomkakelugnar.se/elda-och-varda-din-kakelugn/elda-smart/

 

[dobbis]

Att elda i kakelugn är lite speciellt. Läs gärna detta innan http://alltomkakelugnar.se/elda-och-varda-din-kakelugn/elda-smart/

Jag vet, utsatte både murare o sotare för 3e graden när dom var här, då jag sen tidigare bara var van vid vedspis o kaminer.

 

[gammalek]

I min stuga finns två gamla kakelugnar.
Och oj vad jag känner mig privilegierad!
Jag har aldrig bott tillsammans med nån kakelugn tidigare, utan haft öppna spisar, insatser och kaminer. Alla har varit mer eller mindre tjuriga, men dessa kakelugnar - det är som att de är gjorda för att eldas i! Maken till lätteldade pjäser har jag aldrig varit med om. De är ständigt hungriga på att få brinna och nästan hoppar av lycka när jag matar dem med vedträn.

När jag har tänt upp en brasa blir jag alltid sittandes framför kakelugnen ett tag. Då sprider det sig en enorm njutning och tillfredsställelse genom kroppen. Jag gillar egentligen inte eld, har alltid tyckt att det har varit lite obehagligt med levande ljus och eldar och allt som brinner. Men dessa kakelugnar kan jag inte låta bli att njuta av. Jag försvinner in i lågornas dans för en stund, och känner värmen långsamt spridas genom kroppen - en speciell värme som jag inte riktigt kan jämföra med någon annan.
En gång skapades en eldvirvel under ett vedträ, och själva eldslågan snurrade runt i en spiral. Jag drunknade in i spiralen, och plötsligt framför mina ögon uppenbarade sig en ros. En eldros. Det kändes nästan overkligt.
(helt oredigerad bild)

Det är dock två sinsemellan rätt olika kakelugnar jag har i huset. Den på bottenvåningen är en rektangulär ornamenterad bastant pjäs, som är mycket väluppfostrad och artig. Om den kakelugnen skulle vara en människa skulle jag kunna tänka mig att den är en vänlig och välvillig adels- eller borgarperson från något lite finare hem. Den brinner lite mer behärskat och är väldigt duktig på att hålla och lagra värmen, men jag behöver respektera dens önskan om att inte stoppa in alldeles för stora vedträn och att inte stänga luckorna alldeles för tidigt efter tändning, för då orkar hon inte riktigt och det har faktiskt hänt att hon nån gång har slocknat eller lämnat kvar nån halvbränd stock när jag har misskött mig.

Kakelugnen i sovrummet på övervåningen är mer en punkrockare. Det är en mindre pjäs, rund och utan några krusiduller. Den är smått galen! Den brinner så luckorna skakar och jag kan nästan stoppa in vilka feta vedträn som helst utan att det blir några problem - allt bara försvinner med ett glufs. (Tänk kakmonstret! ) Den brinner nästan som en svetslåga (jag misstänker att luckorna behöver justeras). Det går fort att elda upp en brasa, men den håller ändå värmen rätt bra. Inte riktigt lika bra som den stora bastanta saken på bottenvåningen, men det är inte så konstigt då den ju har mindre massa att lagra värme i.

Att starta en brasa innan jag går och lägger mig om kvällen, och sedan krypa ner i sängen och höra eldens susande, knäppande och pipande och se ljuset som smiter ut från luckornas springor dansa på väggarna är en njutning jag inte tidigare har fått uppleva. Känna hur den speciella värmen sprider sig i rummet och värmer upp mig som inifrån.

Kan man vara kär i en kakelugn? Eller jag kanske snarare är kär i att få förmånen att använda kakelugnar?
Det är i alla fall mycket bättre än jag kunde föreställa mig!

Jag älskade min kakelugn som jag hade i min förrförra bostad. Så vacker, så ståtlig och gav värme både fysisk och psykisk.

Det är något alldeles speciellt med värmen från kakelugnar. Den värmer både utsida och insida. Som en gammal rökbastu. Skiljer sig milsvida från en vanlig bastu, t o m en vedeldad dito.

Jag skulle verkligen vilja ha en kakelugn i mitt nuvarande hus, men kostnaden...

Ja, och så skulle jag vilja ha en bastu också, eller två egentligen. En vanlig vedeldad för vardagsbruk och en rökbastu för när man har gott om tid och vill/behöver fira alldeles särskilt.