Jag vill backa tiden

Jag vill ha tillbaka mitt liv som det var före utmattningen. Då hade jag energi, ambitioner och drömmar. Då hade jag ett liv som jag levde. Nu existerar jag bara.

 

[Albatross]

Rätta mig gärna om jag har fel men tar det inte lång tid att komma tillbaka efter en utmattning? Jag hörde någon säga en gång att man bör räkna med att återhämtningen tar lika lång tid som tiden som man var sjuk.

 

[Wille]

Rätta mig gärna om jag har fel men tar det inte lång tid att komma tillbaka efter en utmattning? Jag hörde någon säga en gång att man bör räkna med att återhämtningen tar lika lång tid som tiden som man var sjuk.

Det påstås det. Jag vet dock inte när min utmattning började. Jag märkte den inte ens när jag satt hos läkaren och läkaren utsatte mig för ett test som visade att jag inte var med i matchen. Hade det inte varit för det testet hade jag inte trott på diagnosen. Men det är den efterföljande depressionen som är värst. Det är den jag märker varje dag. Allt som tidigare var roligt tar emot.

 

[DarkInNight]

Ja fy fan, det är rent ut sagt ett helvete det där ...

Jag fick min första väggsmäll med depression 2012, sen kom en ny smäll 2019, depressionen kom lite efter, troligen 2020.

Det går att bli bättre, jag jobbar heltid, utåt sett ser jag nog skapligt "frisk" ut. Jag har ständiga up's and down's och det är en utmaning att hantera och välja hur min begränsade energi och kapacitet ska fördelas, men zoomar jag ut så ser jag att i det stora hela blir jag bättre för varje år.

För mig har det handlat mycket om acceptans, förstå vad som utlöste det, att inte ge upp.
Och att tro på mig själv, vilket inte det lättaste med en depression som sitter på axeln och viskar illvilja dagarna i ända. Man får försöka se bortom det.

Jag var borta från Buke ett tag och när jag kom tillbaka så syntes det skillnad på dina inlägg.
Svårt att förklara, men du kändes positivare ?


Har du något i din existens som du trivs med?
Menar inte som ett ifrågasättande, utan försöker lyfta de bra sakerna du har i din närhet. Som katterna t.ex

 

[Wille]

Ja fy fan, det är rent ut sagt ett helvete det där ...

Jag fick min första väggsmäll med depression 2012, sen kom en ny smäll 2019, depressionen kom lite efter, troligen 2020.

Det går att bli bättre, jag jobbar heltid, utåt sett ser jag nog skapligt "frisk" ut. Jag har ständiga up's and down's och det är en utmaning att hantera och välja hur min begränsade energi och kapacitet ska fördelas, men zoomar jag ut så ser jag att i det stora hela blir jag bättre för varje år.

För mig har det handlat mycket om acceptans, förstå vad som utlöste det, att inte ge upp.
Och att tro på mig själv, vilket inte det lättaste med en depression som sitter på axeln och viskar illvilja dagarna i ända. Man får försöka se bortom det.

Jag var borta från Buke ett tag och när jag kom tillbaka så syntes det skillnad på dina inlägg.
Svårt att förklara, men du kändes positivare ?


Har du något i din existens som du trivs med?
Menar inte som ett ifrågasättande, utan försöker lyfta de bra sakerna du har i din närhet. Som katterna t.ex

Jag tycker om mitt hus väldigt mycket. Och katterna. Och så ligger odlingen mig varmt om hjärtat. Haken är bara att viljan är större än orken. I höstas började jag med att gräva bort en spireabuske. Jag högg loss en bit av rötterna och gick sen och la mig i hängmattan för att vila. Sen grävde/högg jag bort ytterligare rötter och så vilade jag igen. Så det går långsamt.

 

[DarkInNight]

Jag tycker om mitt hus väldigt mycket. Och katterna. Och så ligger odlingen mig varmt om hjärtat. Haken är bara att viljan är större än orken. I höstas började jag med att gräva bort en spireabuske. Jag högg loss en bit av rötterna och gick sen och la mig i hängmattan för att vila. Sen grävde/högg jag bort ytterligare rötter och så vilade jag igen. Så det går långsamt.

Ser du?

 

[Kirre]

En vän till mig som också lider av kraftig depression, utbrändhet osv säger också att den vill tillbaks till den den var före allt det. Jag undrar lite varför? Det är ju den personen och det sättet att leva och vara som en gång gjorde att man hamnade i den situationen man är i nu. Den personen gjorde ju er sjuka.

Självklart förstår jag att man önskar komma tillbaks dit utan att sen få samma resultat. Frågan är hur stor den sannolikheten är, om det ens är möjligt. Mtp återfallsfrekvensen så är det inte så lätt.
Det krävs enormt jobb med sin självmedvetenhet för att INTE hamna där igen och bara just att få den insikten gör att man håller sig ifrån att bli samma person igen och det skulle jag kalla personlighetsutveckling.

Det är helt ok att sörja att man inte kan vara det man önskar samtidigt så finns det ju enormt många områden i livet som är sådana och det gör en ju deprimerad bara det om man ska gå runt och tänka på allt man INTE kan. För faktum är att har man blivit utbränd/utmattad så har man faktiskt levt livet på ett sätt man egentligen inte kan. (Inte alltid helt självförvållat nämner jag för alla de som har omänskliga arbetsgivare)

Och ja, been there done that och jag önskar också jag hade mer energi, kunde hålla de där tretton bollarna i luften på jobbet samtidigt, träna och tävla min häst, allt som jag kunde före min utbrändhet. Jag sover dock hellre hela nätterna, är trevlig mot vänner och kollegor och är snäll mot mig själv och nöjd med det jag gör, smått eller litet.

 

[Wille]

En vän till mig som också lider av kraftig depression, utbrändhet osv säger också att den vill tillbaks till den den var före allt det. Jag undrar lite varför? Det är ju den personen och det sättet att leva och vara som en gång gjorde att man hamnade i den situationen man är i nu. Den personen gjorde ju er sjuka.

Självklart förstår jag att man önskar komma tillbaks dit utan att sen få samma resultat. Frågan är hur stor den sannolikheten är, om det ens är möjligt. Mtp återfallsfrekvensen så är det inte så lätt.
Det krävs enormt jobb med sin självmedvetenhet för att INTE hamna där igen och bara just att få den insikten gör att man håller sig ifrån att bli samma person igen och det skulle jag kalla personlighetsutveckling.

Det är helt ok att sörja att man inte kan vara det man önskar samtidigt så finns det ju enormt många områden i livet som är sådana och det gör en ju deprimerad bara det om man ska gå runt och tänka på allt man INTE kan. För faktum är att har man blivit utbränd/utmattad så har man faktiskt levt livet på ett sätt man egentligen inte kan. (Inte alltid helt självförvållat nämner jag för alla de som har omänskliga arbetsgivare)

Och ja, been there done that och jag önskar också jag hade mer energi, kunde hålla de där tretton bollarna i luften på jobbet samtidigt, träna och tävla min häst, allt som jag kunde före min utbrändhet. Jag sover dock hellre hela nätterna, är trevlig mot vänner och kollegor och är snäll mot mig själv och nöjd med det jag gör, smått eller litet.

Jag skulle vilja kunna göra lite roliga saker som kunde ge mig lite glädje. Jag har en kompis som kraschade rejält och hon lever ett aktivt liv idag. Det gör inte jag. Jag gläds inte riktigt åt saker som jag brukade glädja mig åt förut. Även om jag gläds åt mitt hus, mina katter och min trädgård så är det ändå som en grå filt över alltihop. Jag skulle vilja känna entusiasm över att t.ex. gå och plantera en växt. Det gör jag på sätt och vis, men samtidigt känns det också så tungt.

 

[Enya]

En vän till mig som också lider av kraftig depression, utbrändhet osv säger också att den vill tillbaks till den den var före allt det. Jag undrar lite varför? Det är ju den personen och det sättet att leva och vara som en gång gjorde att man hamnade i den situationen man är i nu. Den personen gjorde ju er sjuka.

Självklart förstår jag att man önskar komma tillbaks dit utan att sen få samma resultat. Frågan är hur stor den sannolikheten är, om det ens är möjligt. Mtp återfallsfrekvensen så är det inte så lätt.
Det krävs enormt jobb med sin självmedvetenhet för att INTE hamna där igen och bara just att få den insikten gör att man håller sig ifrån att bli samma person igen och det skulle jag kalla personlighetsutveckling.

Det är helt ok att sörja att man inte kan vara det man önskar samtidigt så finns det ju enormt många områden i livet som är sådana och det gör en ju deprimerad bara det om man ska gå runt och tänka på allt man INTE kan. För faktum är att har man blivit utbränd/utmattad så har man faktiskt levt livet på ett sätt man egentligen inte kan. (Inte alltid helt självförvållat nämner jag för alla de som har omänskliga arbetsgivare)

Och ja, been there done that och jag önskar också jag hade mer energi, kunde hålla de där tretton bollarna i luften på jobbet samtidigt, träna och tävla min häst, allt som jag kunde före min utbrändhet. Jag sover dock hellre hela nätterna, är trevlig mot vänner och kollegor och är snäll mot mig själv och nöjd med det jag gör, smått eller litet.

Jag förstår hur du tänker!
Det där med acceptansen tycker jag är det svåra. Jag vill klara av saker och jag försöker och försöker och pressar mig och så når jag bristningsgränsen- och inser att nu gick det inte igen, nu är jag där, dit jag inte får hamna. Och varför gjorde jag det?! Jag är ju inte dum på något vis, jag bara vill klara av lika mycket som alla andra liksom.

Vi är nog många som inte bara behöver arbeta med pressen från arbetsgivare utan pressen vi sätter på oss själv! Inte helt lätt att vara sin egen fiende har jag märkt!

 

[nightcrawler]

Jag skulle åxå vilja backa tiden till innan min depression. Även om jag till viss del är mej själv igen så önskar jag att jag kunde vara den där glada personen som jag var då. Nu är jag sällan glad. Upplever även att mina diagnoser blev ännu tydligare efter depressionen.
Förstår precis det du menar med grått filter över det du tycker om.

 

[Kirre]

Jag skulle vilja kunna göra lite roliga saker som kunde ge mig lite glädje. Jag har en kompis som kraschade rejält och hon lever ett aktivt liv idag. Det gör inte jag. Jag gläds inte riktigt åt saker som jag brukade glädja mig åt förut. Även om jag gläds åt mitt hus, mina katter och min trädgård så är det ändå som en grå filt över alltihop. Jag skulle vilja känna entusiasm över att t.ex. gå och plantera en växt. Det gör jag på sätt och vis, men samtidigt känns det också så tungt.

Du är ju dock, om jag uppfattat det rätt, ganska långt ifrån att vara "frisk".
Det jag sett i dina inlägg har ju ändå gått ifrån att i princip inte vilja veta av din trädgård ens till att ändå ha lite planer. Kanske inte som förr men ändock.

Jag älskade mina hoppträningar. Jag räknade ner dagarna. Att det var långt att åka och blev sena kvällar fick jag ta. Idag önskar jag att jag kunde känna samma likväl blir det sällan jag ens orkar dra fram bommar på hemmaplan. Tråkigt ja. När jag var som längst ner red jag inte alls, det fanns ingen glädje eller ork alls till det. Idag så med viss ansträngning red jag ut i skogen i solen. Något jag gjorde förr för att variera träningen, idag är det vad jag orkar. Och är glad för det. Det var jag inte då.
Vad man finner glädje i kan ändras och det kan vara bra att vid minsta lilla nästan uttala det högt för att verkliggöra känslan sas.

I det stora hela upplever jag ändå att du är på rätt väg. Låt det ta tid och var snäll mot dig själv i det du faktiskt gör.

 

[Wille]

Trots att det tar emot att odla så ger det mig ändå en glädje att se plantorna växa. Och igår upptäckte jag de första blomknopparna på chilin.

Så nu har jag petat ner ännu fler frön. Och mer ska det bli.

 

[Kilauea]

Trots att det tar emot att odla så ger det mig ändå en glädje att se plantorna växa. Och igår upptäckte jag de första blomknopparna på chilin.

Visa bifogad fil 87366

Så nu har jag petat ner ännu fler frön. Och mer ska det bli.

Wow. Jag har inte satt ett frö än och dina plantor ser ut sådär . Jag köpte såjord i helgen. Den ligger kvar i bilen. Förhoppningsvis får jag ork att så i helgen som kommer.

 

[Sel]

Trots att det tar emot att odla så ger det mig ändå en glädje att se plantorna växa. Och igår upptäckte jag de första blomknopparna på chilin.

Visa bifogad fil 87366

Så nu har jag petat ner ännu fler frön. Och mer ska det bli.

Så himla fina! Jag känner att jag är sjukt sen med sådden i år, kommer förmodligen inte att få resultat alls.

 

[fijja]

Men wow, när jag sår så blir mina så himla spensliga och tunna. Trots bra med ljus..
Så har typ givit upp och tänkte köpa plantor, men har ju lite frön, ska nog läsa på och peta ner några jag med

 

[Wille]

Så himla fina! Jag känner att jag är sjukt sen med sådden i år, kommer förmodligen inte att få resultat alls.

Du hinner. Det jag har är mest chili som behöver sås tidigt för att det ska hinna bli något, men mycket annat kan sås nu och framöver. Jag har massor av frön som inte kommit i jorden än.

 

[Sel]

Du hinner. Det jag har är mest chili som behöver sås tidigt för att det ska hinna bli något, men mycket annat kan sås nu och framöver. Jag har massor av frön som inte kommit i jorden än.

Det är just chilin jag är orolig för, det är typ det enda jag sår. Tomaterna var också sena men de hinner helt klart ändå, och i värsta fall kan jag köpa någon färdig planta av dem.

 

[Wille]

Det är just chilin jag är orolig för, det är typ det enda jag sår. Tomaterna var också sena men de hinner helt klart ändå, och i värsta fall kan jag köpa någon färdig planta av dem.

Ajdå. Men du kan ju alltid odla chilin i kruka och ta in före frosten och odla vidare inne om det inte hunnit bli något.

Jag sådde tomatfrön här om dagen och ställde ut på den inglasade verandan där det är kallt. Tänkte alltså prova hur det är att kallså tomater i år.

 

[Kilauea]

Ajdå. Men du kan ju alltid odla chilin i kruka och ta in före frosten och odla vidare inne om det inte hunnit bli något.

Jag sådde tomatfrön här om dagen och ställde ut på den inglasade verandan där det är kallt. Tänkte alltså prova hur det är att kallså tomater i år.

Gäller det paprika med? Skulle få ner frön idag men hann inte .

 

[Wille]

Gäller det paprika med? Skulle få ner frön idag men hann inte .

Ja, det gäller även paprika.