Jag orkar inte mer...

[Krusan]

Mitt liv är ett helvete med bråk och skrik om toaletten med dottern. Hon är 8 år och kissar på sig natt som dag. Vi har prövat allt, dagliga belöningar, natt larm som väcker henne när underbyxan blir blöt. Tidigare i år gav vi upp och nu tar hon en medicin innan läggdags, en annan medicin med frukost och middag. Det hjälpte ett tag men nu är det samma sak igen. Jag mår rent utsagt skitdåligt av detta för det har nu hållt på i 4 år, man kan aldrig gå någonstans utan minst 2 ombyten och man måste veta vart alla offentliga toaletter finns om det blir kris. Hela livet kretsar runt toalett problemen... Mannen och jag bråkar om detta då enligt honom är det inte hela världen, hon växer ur det, det finns värre saker att oroa sig för etc. Mannen menar på att jag måste lära mig at slappna av och inte tjata på dottern om toletten men det spelar ingen roll då hon ignorerar signalerna från blåsan och förtrycker dem tills det är försent och även om hon går till toletten så tömmer hon inte blåsan ordentligt. Försöker att inte säga något till henne när man ser hennes ansikte skrynkla ihop sig av att förtrycka kiss signalen då det är roligare att leka, titta på TV etc. Frågar man eller påminner om vad är det kroppen vill så blir svaret självklart Nej jag behöver inte gå bara för att rusa till toaletten 10min senare med blöta underbyxor. Hon är nu 8 år och är medveten om vad hon gör
Mannen och jag har till och med gått på familjerådgivning för att kunna reda ut våra problem eller enligt mannen mitt sätt att hantera dottern, blöta byxor, skoluniformer, lakan, min påstådda tankar om hur andra människor tycker, skuld för att dottern gick i dagis 4 dagar i veckan sedan hon var 1 år etc.

Är det någon där ute som har en solskenshistoria eller råd?

Jag orkar inte längre....
// Krusan

 

[MiaMia]

Jag undrar varför hon inte har blöja (alt. annat skydd beroende på vad som behövs) istället för att hon ska gå och ständigt kissa ner sig ett par gånger varje dag.
Så det i vart fall går att leva lite normalt både för henne och er.
Och för att pausa från all stress och frustration om ni hållit på så här oavbrutet i fyra år nu.

Är saken ordentligt medicinskt utredd?
Delar vården din uppfattning att hon gör det medvetet och med vilje?

 

[bettysmatte]

Mitt liv är ett helvete med bråk och skrik om toaletten med dottern. Hon är 8 år och kissar på sig natt som dag. Vi har prövat allt, dagliga belöningar, natt larm som väcker henne när underbyxan blir blöt. Tidigare i år gav vi upp och nu tar hon en medicin innan läggdags, en annan medicin med frukost och middag. Det hjälpte ett tag men nu är det samma sak igen. Jag mår rent utsagt skitdåligt av detta för det har nu hållt på i 4 år, man kan aldrig gå någonstans utan minst 2 ombyten och man måste veta vart alla offentliga toaletter finns om det blir kris. Hela livet kretsar runt toalett problemen... Mannen och jag bråkar om detta då enligt honom är det inte hela världen, hon växer ur det, det finns värre saker att oroa sig för etc. Mannen menar på att jag måste lära mig at slappna av och inte tjata på dottern om toletten men det spelar ingen roll då hon ignorerar signalerna från blåsan och förtrycker dem tills det är försent och även om hon går till toletten så tömmer hon inte blåsan ordentligt. Försöker att inte säga något till henne när man ser hennes ansikte skrynkla ihop sig av att förtrycka kiss signalen då det är roligare att leka, titta på TV etc. Frågar man eller påminner om vad är det kroppen vill så blir svaret självklart Nej jag behöver inte gå bara för att rusa till toaletten 10min senare med blöta underbyxor. Hon är nu 8 år och är medveten om vad hon gör
Mannen och jag har till och med gått på familjerådgivning för att kunna reda ut våra problem eller enligt mannen mitt sätt att hantera dottern, blöta byxor, skoluniformer, lakan, min påstådda tankar om hur andra människor tycker, skuld för att dottern gick i dagis 4 dagar i veckan sedan hon var 1 år etc.

Är det någon där ute som har en solskenshistoria eller råd?

Jag orkar inte längre....
// Krusan

Hur reagerar du/ni när hon HAR kissat på sig? Det som verkar funka rätt bra med barn som jag har stött på på jobbet och som också ignorerar signaler, pga att det t.ex är roligare att leka, är att man låter dem själv gå och leta fram sina extrakläder, ta av de blöta kläderna och lägga dem i en påse, osv. Det vill säga, ta hand om att fixa sig torr och ren igen själv. Såklart inte med de yngsta barnen, men när de börjar bli lite större verkar detta funka bra. Helt utan drama, skuld, bråk och sura miner.
På sätt och vis håller jag också med din man, tror jag. OM nu dottern är ordentligt utredd, och det inte finns något fysiskt fel, så lär hon ju växa ur problemet. OM det nu bara är så att hon ignorerar att gå och kissa för att det tar tid från annat som är roligare, så kommer hon ju knappast att fortsätta med detta som tonåring....

 

[Krusan]

Enligt alla medicinska utredningar så menar de på att hon har "enuresis" och att det är inte ovanligt bland barn även dagtid. Natt kissieriet klarar jag av bättre eftersom jag vet att det är väldigt vanligt och att de växer ur det så småningom. Det är dagtid jag inte klarar av det eftersom man kan se hur hon ignorerar kroppens signaler. Vi, doktorn, psykologen har förklarat hur många gånger som helst att man ska lysssna på kroppen men det går inte in då leka, läsa, titta på tv är roligare än att gå på toaletten. Så när hon väl går så tömmer ju hon inte blåsan ordentligt efter som den är så konfunderad av signalerna.
Ibland vid upphämtning från skolan så luktar hon kiss på långt håll men verkar inte bry sig. Jag oroar mig för att hon ska få problem i framtiden med urinblåsan. Samtidigt så lastlägger jag mig själv, gjorde jag fel under toatränings tiden etc.

Blöja tvärvägrar hon eftersom hon går i andra klass.

 

[bettysmatte]

Enligt alla medicinska utredningar så menar de på att hon har "enuresis" och att det är inte ovanligt bland barn även dagtid. Natt kissieriet klarar jag av bättre eftersom jag vet att det är väldigt vanligt och att de växer ur det så småningom. Det är dagtid jag inte klarar av det eftersom man kan se hur hon ignorerar kroppens signaler. Vi, doktorn, psykologen har förklarat hur många gånger som helst att man ska lysssna på kroppen men det går inte in då leka, läsa, titta på tv är roligare än att gå på toaletten. Så när hon väl går så tömmer ju hon inte blåsan ordentligt efter som den är så konfunderad av signalerna.
Ibland vid upphämtning från skolan så luktar hon kiss på långt håll men verkar inte bry sig. Jag oroar mig för att hon ska få problem i framtiden med urinblåsan. Samtidigt så lastlägger jag mig själv, gjorde jag fel under toatränings tiden etc.

Blöja tvärvägrar hon eftersom hon går i andra klass.

Hjälper de inte henne i skolan alls? Ledsamt om de låter henne gå runt nedkissad...

 

[Badger]

Mitt liv är ett helvete med bråk och skrik om toaletten med dottern. Hon är 8 år och kissar på sig natt som dag. Vi har prövat allt, dagliga belöningar, natt larm som väcker henne när underbyxan blir blöt. Tidigare i år gav vi upp och nu tar hon en medicin innan läggdags, en annan medicin med frukost och middag. Det hjälpte ett tag men nu är det samma sak igen. Jag mår rent utsagt skitdåligt av detta för det har nu hållt på i 4 år, man kan aldrig gå någonstans utan minst 2 ombyten och man måste veta vart alla offentliga toaletter finns om det blir kris. Hela livet kretsar runt toalett problemen... Mannen och jag bråkar om detta då enligt honom är det inte hela världen, hon växer ur det, det finns värre saker att oroa sig för etc. Mannen menar på att jag måste lära mig at slappna av och inte tjata på dottern om toletten men det spelar ingen roll då hon ignorerar signalerna från blåsan och förtrycker dem tills det är försent och även om hon går till toletten så tömmer hon inte blåsan ordentligt. Försöker att inte säga något till henne när man ser hennes ansikte skrynkla ihop sig av att förtrycka kiss signalen då det är roligare att leka, titta på TV etc. Frågar man eller påminner om vad är det kroppen vill så blir svaret självklart Nej jag behöver inte gå bara för att rusa till toaletten 10min senare med blöta underbyxor. Hon är nu 8 år och är medveten om vad hon gör
Mannen och jag har till och med gått på familjerådgivning för att kunna reda ut våra problem eller enligt mannen mitt sätt att hantera dottern, blöta byxor, skoluniformer, lakan, min påstådda tankar om hur andra människor tycker, skuld för att dottern gick i dagis 4 dagar i veckan sedan hon var 1 år etc.

Är det någon där ute som har en solskenshistoria eller råd?

Jag orkar inte längre....
// Krusan

Låter som en annan typ av problem, men när A haft perioder då leka varit roligare än toa, ofta någon gång på våren faktiskt. Har jag sagt att det är viktigt att han går minst en gång om dagen på förskoleklass/fritids/förskola vare sig det behövs eller inte... Tex alltid före lunchen eller alltid efter lunchen. Sedan påminner vi alltid när vi går ut, efter frukost och när vi ska åka bil och innan läggdags osv och är lite envisa med att gå -vare sig det behövs eller inte. (det behövs typ alltid) (Jag går ju själv då -vare sig det behövs eller inte iofs.). Ju oftare man gör saker desto lättare blir det ju också, vanan.

Men det är inte samma problem för han kan snarare hålla sig i timmar, han skulle säkert kunna gå hela skoldagen utan att kissa och bli typ sjuk på kuppen. Olyckor har hänt väldigt sällan, på språng mot toan, och perioder med enstaka olyckor har upphört när jag sagt att han måste gå en gång om dagen på förskolan, och diskuterat med honom vilken tid som skulle passa för det (tex då, före lunch eller efter lunch beroende på om han känner att han kan få tid då.).

Vid olycka hemma har vi gjort som @bettysmatte

 

[Badger]

Låter som en annan typ av problem, men när A haft perioder då leka varit roligare än toa, ofta någon gång på våren faktiskt. Har jag sagt att det är viktigt att han går minst en gång om dagen på förskoleklass/fritids/förskola vare sig det behövs eller inte... Tex alltid före lunchen eller alltid efter lunchen. Sedan påminner vi alltid när vi går ut, efter frukost och när vi ska åka bil och innan läggdags osv och är lite envisa med att gå -vare sig det behövs eller inte. (det behövs typ alltid) (Jag går ju själv då -vare sig det behövs eller inte iofs.). Ju oftare man gör saker desto lättare blir det ju också, vanan.

Men det är inte samma problem för han kan snarare hålla sig i timmar, han skulle säkert kunna gå hela skoldagen utan att kissa och bli typ sjuk på kuppen. Olyckor har hänt väldigt sällan, på språng mot toan, och perioder med enstaka olyckor har upphört när jag sagt att han måste gå en gång om dagen på förskolan, och diskuterat med honom vilken tid som skulle passa för det (tex då, före lunch eller efter lunch beroende på om han känner att han kan få tid då.).

Vid olycka hemma har vi gjort som @bettysmatte

Btw, kanske ska säga att vid påminnelse brukar vi inte ha gett oss förrän han faktiskt går på toa (och om han hävdat att det inte behövdes frågat efteråt om vi hade haft rätt.). Men då har ju han varit yngre och nu krävs inte så mycket tjat för att han ska gå när han påminns.

 

[Dressyrtjejen_97]

Skulle dels (i första hand) verkligen gå till botten med om det verkligen inte är något fysiskt fel. Sedan hade jag skällt ordentligt på skolan som inte gjorde mer för att hjälpa henne!

 

[Miks]

Jag har en son som ska fylla 8 år om några dagar. Han är utredd.

Han har ätit Minirin till kvällen med strikt vätskeintag efter kl 18. Även dagtid har varit jobbigt.

Vi har upplevt samma som för er dotter. Han han struntar i kroppens signaler och väntar tills han kissar på sig. Detta händer både hemma och i skolan. Vi köpte en larmklocka. En klocka som man ställer larmen flera gånger varje dag och så ska de gå och kissa när klockan ringer. Vi köpte den under jullovet och han har haft den hela vårterminen. Vi upplever att det blivit mycket bättre.

Vi har även gjort som några andra tipsat om. Låtit honom ta hand om sina kissiga och ibland bajsoga kläder själv. Just för att man inte ska tjäna tid på att hoppa över att gå och kissa. Vi ser det inte som ett straff utan mer som en konsekvens av att det kom i byxorna. Då får man städa. Ungefär som när man tappar en macka på golvet, då tar man upp den och torkar upp.

Frustrationen känner jag igen! Oron likaså! Ilska över maktlösheten. Skuldkänslor. Japp samma som dig. Kämpa på!

Mvh Miks

@Krusan

 

[Ray]

Jag har en son som ska fylla 8 år om några dagar. Han är utredd.

Han har ätit Minirin till kvällen med strikt vätskeintag efter kl 18. Även dagtid har varit jobbigt.

Vi har upplevt samma som för er dotter. Han han struntar i kroppens signaler och väntar tills han kissar på sig. Detta händer både hemma och i skolan. Vi köpte en larmklocka. En klocka som man ställer larmen flera gånger varje dag och så ska de gå och kissa när klockan ringer. Vi köpte den under jullovet och han har haft den hela vårterminen. Vi upplever att det blivit mycket bättre.

Vi har även gjort som några andra tipsat om. Låtit honom ta hand om sina kissiga och ibland bajsoga kläder själv. Just för att man inte ska tjäna tid på att hoppa över att gå och kissa. Vi ser det inte som ett straff utan mer som en konsekvens av att det kom i byxorna. Då får man städa. Ungefär som när man tappar en macka på golvet, då tar man upp den och torkar upp.

Frustrationen känner jag igen! Oron likaså! Ilska över maktlösheten. Skuldkänslor. Japp samma som dig. Kämpa på!

Mvh Miks

@Krusan

Tänker oxå att ett så pass stort barn kan byta kläder själv och inte behöva gå runt och lukta . Men vet att det är svårt på skolan.
Första tiden i skolan var det mycket olyckor dagtid här och ofta lite i byxan och lite på toa och då "ides" man inte byta om eftersom man inte tyckte det var så blött...

Rent krasst har ju lärare idag inte tid att vakta toa vanorna hos alla elever så jag kan förstå att de inte reagerar.

 

[Kattennizze]

Jag tror att en stor del av problemet är skam och skuld som du känner som förälder. Borde jag ha toatränat bättre? Vad ska andra tycka egentligen, ungen stinker ju urin? Osv osv osv. Jag tror att det blir lättare för dig om du skulle försöka strunta i vad andra tycker och tänker. Nu har dottern problem med detta, och ja, hon luktar kiss ibland. Det är inte hela världen. Jag har barn med autism, och får också arbeta stenhårt med att inte känna skam över att mitt barn beter sig märkligt. Jag tänker att avdramatisera problemet är nog rätt väg att gå liksom. Är det farligt att kissa på sig egentligen, mer än att det inte är socialt accepterat?

 

[ako]

Enligt alla medicinska utredningar så menar de på att hon har "enuresis" och att det är inte ovanligt bland barn även dagtid. Natt kissieriet klarar jag av bättre eftersom jag vet att det är väldigt vanligt och att de växer ur det så småningom. Det är dagtid jag inte klarar av det eftersom man kan se hur hon ignorerar kroppens signaler. Vi, doktorn, psykologen har förklarat hur många gånger som helst att man ska lysssna på kroppen men det går inte in då leka, läsa, titta på tv är roligare än att gå på toaletten. Så när hon väl går så tömmer ju hon inte blåsan ordentligt efter som den är så konfunderad av signalerna.
Ibland vid upphämtning från skolan så luktar hon kiss på långt håll men verkar inte bry sig. Jag oroar mig för att hon ska få problem i framtiden med urinblåsan. Samtidigt så lastlägger jag mig själv, gjorde jag fel under toatränings tiden etc.

Blöja tvärvägrar hon eftersom hon går i andra klass.

Låter ju i alla fall inte som det är rätt väg att bli arg på henne.

Jag har en kompis med barn med liknande problem. Hen har beviljats elevassistent som påminner och följer med henom på toa i skolan. Fasta toatider hela dagen oavsett om hen känner sig nödig eller ej.

 

[Lipperta]

Hur mår hon psykiskt?
Finns det stress, ångest, mobbning eller liknande?

Självklart ska du inte bli arg eller irriterad, även om du vill slita håret, det kommer inte hjälpa.

Bettysmattes råd låter ypperligt. Ta hand om det själv så lär hon sig att det tar mycket längre tid att byta kläder än att gå och kissa.

 

[trazel]

Hur fungerar det att kissa efter klockan? En åttaåring i min närhet har samma problem som du beskriver TS och den får helt enkelt kissa efter klockan, eftersom hen inte känner kroppens signaler. Ett "nej, jag är inte kissnödig" finns inte. Var 30:e minut ska det kissas under vaken tid. Efter ett par dagar är det rutin. Detta barn har själv en timer på armbandsuret som denne sköter själv. Det fungerar bra nu, men om det löser något är ju oklart.

 

[MiaMia]

Kanske en tid hur länge man ska sitta kvar på toa när man är där också? Om hon i hjärnan redan är på språng till det hon ska göra efter, eller har svårt att varva ner/slappna av, så kanske det kan hjälpa att tömma bättre? Om man ska sitta kvar, stirra på väggen och ha tråkigt i tre minuter, typ.

Tror också schema är ett bra stöd som gör att kissandet finns i planen redan innan och det inte handlar om val i stunden på samma sätt. Att placera det vid naturliga byten av aktiviteter kan vara ett alternativ till strikt klocka - typ alltid innan man sätter sig och äter, varje rast i skolan osv.

 

[Lipperta]

Om man ska sitta kvar, stirra på väggen och ha tråkigt i tre minuter, typ.

Det kan också göra toabesöken ännu tråkigare, hon vill ju inte gå redan nu för att det finns bättre saker att göra.

 

[bettysmatte]

Angående längd på toabesök så kan det funka att välja en sång som barnet tycker om och sedan gör man en vana av att den sången ska sjungas innan man lämnar toan. Då sitter man en viss tid, SAMT (förhoppningsvis) gör det lite kul samtidigt...

 

[Sar]

Med de tekniker som finns idag kanske en youtubevideo med favoritbandet eller att spela ett spel kan vara en sorts belöning som bara sker på toa?

 

[Vogue]

Mitt liv är ett helvete med bråk och skrik om toaletten med dottern. Hon är 8 år och kissar på sig natt som dag. Vi har prövat allt, dagliga belöningar, natt larm som väcker henne när underbyxan blir blöt. Tidigare i år gav vi upp och nu tar hon en medicin innan läggdags, en annan medicin med frukost och middag. Det hjälpte ett tag men nu är det samma sak igen. Jag mår rent utsagt skitdåligt av detta för det har nu hållt på i 4 år, man kan aldrig gå någonstans utan minst 2 ombyten och man måste veta vart alla offentliga toaletter finns om det blir kris. Hela livet kretsar runt toalett problemen... Mannen och jag bråkar om detta då enligt honom är det inte hela världen, hon växer ur det, det finns värre saker att oroa sig för etc. Mannen menar på att jag måste lära mig at slappna av och inte tjata på dottern om toletten men det spelar ingen roll då hon ignorerar signalerna från blåsan och förtrycker dem tills det är försent och även om hon går till toletten så tömmer hon inte blåsan ordentligt. Försöker att inte säga något till henne när man ser hennes ansikte skrynkla ihop sig av att förtrycka kiss signalen då det är roligare att leka, titta på TV etc. Frågar man eller påminner om vad är det kroppen vill så blir svaret självklart Nej jag behöver inte gå bara för att rusa till toaletten 10min senare med blöta underbyxor. Hon är nu 8 år och är medveten om vad hon gör
Mannen och jag har till och med gått på familjerådgivning för att kunna reda ut våra problem eller enligt mannen mitt sätt att hantera dottern, blöta byxor, skoluniformer, lakan, min påstådda tankar om hur andra människor tycker, skuld för att dottern gick i dagis 4 dagar i veckan sedan hon var 1 år etc.

Är det någon där ute som har en solskenshistoria eller råd?

Jag orkar inte längre....
// Krusan

Jag vet att detta är oerhört känsligt att skriva men hon är inte utsatt för något? Mobbning eller liknande men även olika typer av övergrepp har gett liknade oro i andra fall då stressade barn går tillbaka till stadiet "anala fasen" då dom vill behålla det enda dom kan kontrollera som sitt/ ha koll på i vardagen.

Är hon fysiskt utredd? Ingen diagnos liknande autism kopplat till fasen jag skriver om ovan?

Om allt är bra förövrigt så kanske ni kan börja om med träningen och ge henne stjärnor eller någon annan typ av belöning ju mindre och mindre olyckor som händer?

 

[Vogue]

Jag vet att detta är oerhört känsligt att skriva men hon är inte utsatt för något? Mobbning eller liknande men även olika typer av övergrepp har gett liknade oro i andra fall då stressade barn går tillbaka till stadiet "anala fasen" då dom vill behålla det enda dom kan kontrollera som sitt/ ha koll på i vardagen.

Är hon fysiskt utredd? Ingen diagnos liknande autism kopplat till fasen jag skriver om ovan?

Om allt är bra förövrigt så kanske ni kan börja om med träningen och ge henne stjärnor eller någon annan typ av belöning ju mindre och mindre olyckor som händer?

Är allt ovan kollat och utrett till 110% hade jag tvingat henne att ha blöja tills hon själv kommer på att det är för yngre barn och att hon är en stor tjej som
skall kunna gå på toaletten.
Vet att när vi var små skulle man klara att torka sig efter att ha bajsat vid 6 års ålder på förskolan, annars var man inte utvecklingsmässigt redo.

MEN det är en absolut sista utväg då detta kan bli helt fel och skapa oerhört mycket skam och skuld om det görs fel.