- Svar: 9
- Visningar: 995
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag mår inte bra.
De senaste månaderna har min ptsd varit värre än någonsin. Några kompisar (män, såklart) tyckte att de skulle skämta med mig och skicka porr till mig. De fortsatte sedan med att skämta om att skicka mer porr, och drog bara många grova sexskämt. Deras beteende fick ett förträngt minne att komma tillbaka. Ett minne som min hjärna skyddade mig från, något jag inte var menad att komma ihåg. Nu kan jag inte glömma. Det är svårt för mig att somna, jag får bara en massa flashbacks och panikattacker. Jag är så trött på att gråta så jag försöker distrahera mig med annat för att undvika att känslorna bubblar upp till ytan.
Konfronterade en av killarna och det ledde till ett stort bråk, och han pratar inte längre med mig. Hans flickvän blev också arg på mig, men hon och jag pratade ut om det och är nu åtminstone neutrala. Dessa två har jag varit vän med i fyra år, och trots att de har betett sig illa saknar jag dem. Vi var väldigt nära och nu är vi ingenting längre. Resten av killarna har jag inte känt lika länge, men de tog det bättre när jag pratade med dem och de flesta av dem bad om ursäkt.
Känner mig otroligt ensam just nu. Vissa tycker att jag överreagerar över skämt. De vet dock inte hur triggande det var för mig, bara att det gjorde mig upprörd. Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget... Vill väl egentligen bara ha stöd, få prata av mig lite.
De senaste månaderna har min ptsd varit värre än någonsin. Några kompisar (män, såklart) tyckte att de skulle skämta med mig och skicka porr till mig. De fortsatte sedan med att skämta om att skicka mer porr, och drog bara många grova sexskämt. Deras beteende fick ett förträngt minne att komma tillbaka. Ett minne som min hjärna skyddade mig från, något jag inte var menad att komma ihåg. Nu kan jag inte glömma. Det är svårt för mig att somna, jag får bara en massa flashbacks och panikattacker. Jag är så trött på att gråta så jag försöker distrahera mig med annat för att undvika att känslorna bubblar upp till ytan.
Konfronterade en av killarna och det ledde till ett stort bråk, och han pratar inte längre med mig. Hans flickvän blev också arg på mig, men hon och jag pratade ut om det och är nu åtminstone neutrala. Dessa två har jag varit vän med i fyra år, och trots att de har betett sig illa saknar jag dem. Vi var väldigt nära och nu är vi ingenting längre. Resten av killarna har jag inte känt lika länge, men de tog det bättre när jag pratade med dem och de flesta av dem bad om ursäkt.
Känner mig otroligt ensam just nu. Vissa tycker att jag överreagerar över skämt. De vet dock inte hur triggande det var för mig, bara att det gjorde mig upprörd. Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget... Vill väl egentligen bara ha stöd, få prata av mig lite.