S
Skierri
Jag vill bara skriva av mig lite. Att avliva min häst är inte ett val utan ett måste. De svåra valen jag ställs inför är det här. Så här går mina tankar:
Det andra känns så slafsigt. Men risken att han hinner bli rädd är minimal.
Jag vill verkligen betona att det inte handlar om huruvida jag tjänar på det rent ekonomiskt utan känslomässigt. Jag hör inte till de lyckligas skara som har egen mark, att begrava hemma skulle naturligtvis vara det enda alternativet.
Valet är svårt, mycket svårt.
- Han är ju inte preparerad med något som har livstids karens så varför inte ta vara på köttet? Kroppen tas ju tillvara på en gång och han lider ju inte av det.
- Han är van att åka transport till olika spännande ställen. Att han lastas ur vid ett slakteri det fattar inte han. Jag måste bara ordna det så att allt sker på en gång och att vi slipper vänta.
- Att lämna till destruktion. Då sker allt utanför stallet. Han avblodas utanför eller i containern sedan ligger han där med 5-10 hästar i några dagar. Hur hans kropp sedan behandlas innan bränning vill jag inte tänka på...
Det andra känns så slafsigt. Men risken att han hinner bli rädd är minimal.
Jag vill verkligen betona att det inte handlar om huruvida jag tjänar på det rent ekonomiskt utan känslomässigt. Jag hör inte till de lyckligas skara som har egen mark, att begrava hemma skulle naturligtvis vara det enda alternativet.
Valet är svårt, mycket svårt.