Megs
Trådstartare
Besökte vårt lokala katthem (”rescue centre”) i lördags för att se om jag på något sätt kunde hjälpa till och helt plötsligt har jag skrivit på för att bli fostermamma och har nu en misse hemma tillfälligt för ”rehab”.
Missen är en liten söt svart-vit hona på ca 8-10 månader. Hon levde först som innekatt och var en glad och social kattunge.
På något sätt började barnen i familjen bli elaka mot henne och efter ett tag blev hon utslängd då hon sa ifrån mot barnen, hon hittades senare av någon efter att ett gäng ungar
varit riktigt elaka mot henne, slagit och jagat henne samt bussat en hund på henne. Tydligen ska detta ha pågått ett tag innan någon fick fatt på kattstackarn och lämnat henne till räddningscentret.
Kattan är ganska tunn, inte farligt smal men lite för tunn, och har ett (vet.behandlat) sår på ena sidan efter hunden som var på henne. Hon är kollad av vet, såret är på g att läkas och hon har blivit kastrerad, avmaskad avlusad etc.
Hon har farit så illa att hon inte litar på folk alls, de på katthemmet kallade henne för ”Jekyll and Hyde” då hon ena stunden var gosig men sen helt plötsligt går till full attack och därmed är det svårt att hitta nytt hem till henne just nu.
Nu är hon som sagt på ”rehab” hos mig.
Hon bor i stor hundkennelbur (för opålitlig/farlig att ha lös och enl råd av katthemmet som också försett oss med denna bur) med låda, litet hus, filt, mat, vatten osv hos sig. Det frästes och viftades med tassar genom gallret bara vi människor gick förbi henne. Vi ignorerade henne och störde bara vid matdags. Låter henne vänja sig med hur vi rör oss i huset och så men låter henne vara annars. Halva buren har vi täckt med en filt för att hon ska få det lite mer privat och bara ha en bursida att vaka över s.a.s.
Det är planerat att hon ska bli utekatt på heltid så att hon inte behöver ha folk för mycket inpå sig men just nu är det för kallt för henne.
Vi var tvungna ha handske på bara för att sticka in handen för att byta matskålen o lådan, eller tja, de första dagarna hade vi det för då hon attackerade för fullt.
Nu har hon varit hos oss i 5 dagar och nu vi kan för det mesta sticka in handen vi skålbyte utan att riskera någons liv nu och vi har blivit så pass bra vänner att hon bara fräser på oss.
Hon funkar ganska ok med andra katter verkar det som, mina egna har varit framme och hälsat vi buren och visst frästes det lite första timmen hemma men nu nosar de på varandra sen går vidare och min lilla kattunge stack in tassen till elakingen men hon sniffade bara och brydde sig inte efter det och en gång verkade det t.o.m som att de lekte lite tillsammans genom gallret med fransarna på filten.
Vi funderar på att släppa ut henne i varsdagsrummet ihop med EN av våra katter en stund i helgen (under uppsikt såklart), vad tror ni om det?
Andra tips också tack om hur vi ska få stackaren att bli en trevlig katt igen?
Missen är en liten söt svart-vit hona på ca 8-10 månader. Hon levde först som innekatt och var en glad och social kattunge.
På något sätt började barnen i familjen bli elaka mot henne och efter ett tag blev hon utslängd då hon sa ifrån mot barnen, hon hittades senare av någon efter att ett gäng ungar
varit riktigt elaka mot henne, slagit och jagat henne samt bussat en hund på henne. Tydligen ska detta ha pågått ett tag innan någon fick fatt på kattstackarn och lämnat henne till räddningscentret.Kattan är ganska tunn, inte farligt smal men lite för tunn, och har ett (vet.behandlat) sår på ena sidan efter hunden som var på henne. Hon är kollad av vet, såret är på g att läkas och hon har blivit kastrerad, avmaskad avlusad etc.
Hon har farit så illa att hon inte litar på folk alls, de på katthemmet kallade henne för ”Jekyll and Hyde” då hon ena stunden var gosig men sen helt plötsligt går till full attack och därmed är det svårt att hitta nytt hem till henne just nu.
Nu är hon som sagt på ”rehab” hos mig.
Hon bor i stor hundkennelbur (för opålitlig/farlig att ha lös och enl råd av katthemmet som också försett oss med denna bur) med låda, litet hus, filt, mat, vatten osv hos sig. Det frästes och viftades med tassar genom gallret bara vi människor gick förbi henne. Vi ignorerade henne och störde bara vid matdags. Låter henne vänja sig med hur vi rör oss i huset och så men låter henne vara annars. Halva buren har vi täckt med en filt för att hon ska få det lite mer privat och bara ha en bursida att vaka över s.a.s.
Det är planerat att hon ska bli utekatt på heltid så att hon inte behöver ha folk för mycket inpå sig men just nu är det för kallt för henne.
Vi var tvungna ha handske på bara för att sticka in handen för att byta matskålen o lådan, eller tja, de första dagarna hade vi det för då hon attackerade för fullt.
Nu har hon varit hos oss i 5 dagar och nu vi kan för det mesta sticka in handen vi skålbyte utan att riskera någons liv nu och vi har blivit så pass bra vänner att hon bara fräser på oss.
Hon funkar ganska ok med andra katter verkar det som, mina egna har varit framme och hälsat vi buren och visst frästes det lite första timmen hemma men nu nosar de på varandra sen går vidare och min lilla kattunge stack in tassen till elakingen men hon sniffade bara och brydde sig inte efter det och en gång verkade det t.o.m som att de lekte lite tillsammans genom gallret med fransarna på filten.
Vi funderar på att släppa ut henne i varsdagsrummet ihop med EN av våra katter en stund i helgen (under uppsikt såklart), vad tror ni om det?
Andra tips också tack om hur vi ska få stackaren att bli en trevlig katt igen?
