och behöver någon att prata med men jag vet inte vem som ska lyssna. Jag orkar inte ens prata med lillsyrran för jag vill inte belasta henne med mina problem.
Min sommar har gått åt helvete. Jag ville verkligen iväg med husvagnen och efter en sjuhelsikes massa stress blev det av. Det blev i sällskap med sambon för det fanns verkligen ingen annan som kunde åka med och som hade dragbil. Kosta vad det kosta vill, tänkte jag, för jag SKA iväg.
Vi blev såklart osams och i Ängelholm lämnade sambon mig för att ta tåget hem. Fint. Jag som tidigare inte vågat mig längre hemifrån än ca 3-4 mil, befann mig plötsligt helt ensam över 60 mil hemifrån. Det var bara att hantera. Hjärtat fick banka bäst det ville, det var bara att ta det lugnt och andas. Jag vände husvagnen och började köra hemåt. Det gick ju ingen nöd på mig förutom att jag var skiträdd. På vägen stannade jag, tankade bilen och fyllde på med vatten. Sedan fortsatte jag. När jag kommit till Örkelljunga, nästan 3 mil från Ängelholm, ringde sambon. Det gick inga tåg den kvällen och han bad mig hämta honom. När jag sa att jag var 3 mil därifrån och på väg hem så undrade han hur jag kunde göra så mot honom. VA? Vänta nu. Det var faktiskt han som gick. Sen att jag varit sur och tyckt att han kunde gå ur bilen är liksom ändå inte samma sak som att faktiskt överge någon.
Så följden blev att efter den händelsen så åkte vi raka spåret hem nästa morgon (jo, jag hämtade faktiskt gubben på kvällen). 15 timmar senare var vi hemma.
Det känns som om alla broar bränts. Alla vägar ut är kantade med bränd mark och taggbuskar. Himlen är mörk. Jag ser ingen ljus framtid.
Jag vet inte om jag kan bosätta mig i husvagnen heller. Centralvärmen funkar inte i dagsläget och jag vet inte om jag orkar/kan fixa det. Med ett externt element på golvet kan man nätt och jämnt sova där på vintern. Jag har gjort det när det varit -25 ute men det var ett gränsfall. Om jag ska kunna bo där på heltid måste centralvärmen funka på både el och gas, så att man både klarar ett strömavbrott och kan hålla en högre temperatur dagtid.
Jag har 10 dagar kvar på semester, känner mig helt slut och så förtvivlat ledsen. Det känns t.o.m. jobbigare än när hunden gick bort. Jag vill bara bort härifrån. Jag vill inte se Stockholm mer.
Min sommar har gått åt helvete. Jag ville verkligen iväg med husvagnen och efter en sjuhelsikes massa stress blev det av. Det blev i sällskap med sambon för det fanns verkligen ingen annan som kunde åka med och som hade dragbil. Kosta vad det kosta vill, tänkte jag, för jag SKA iväg.
Vi blev såklart osams och i Ängelholm lämnade sambon mig för att ta tåget hem. Fint. Jag som tidigare inte vågat mig längre hemifrån än ca 3-4 mil, befann mig plötsligt helt ensam över 60 mil hemifrån. Det var bara att hantera. Hjärtat fick banka bäst det ville, det var bara att ta det lugnt och andas. Jag vände husvagnen och började köra hemåt. Det gick ju ingen nöd på mig förutom att jag var skiträdd. På vägen stannade jag, tankade bilen och fyllde på med vatten. Sedan fortsatte jag. När jag kommit till Örkelljunga, nästan 3 mil från Ängelholm, ringde sambon. Det gick inga tåg den kvällen och han bad mig hämta honom. När jag sa att jag var 3 mil därifrån och på väg hem så undrade han hur jag kunde göra så mot honom. VA? Vänta nu. Det var faktiskt han som gick. Sen att jag varit sur och tyckt att han kunde gå ur bilen är liksom ändå inte samma sak som att faktiskt överge någon.
Så följden blev att efter den händelsen så åkte vi raka spåret hem nästa morgon (jo, jag hämtade faktiskt gubben på kvällen). 15 timmar senare var vi hemma.
Det känns som om alla broar bränts. Alla vägar ut är kantade med bränd mark och taggbuskar. Himlen är mörk. Jag ser ingen ljus framtid.
Jag vet inte om jag kan bosätta mig i husvagnen heller. Centralvärmen funkar inte i dagsläget och jag vet inte om jag orkar/kan fixa det. Med ett externt element på golvet kan man nätt och jämnt sova där på vintern. Jag har gjort det när det varit -25 ute men det var ett gränsfall. Om jag ska kunna bo där på heltid måste centralvärmen funka på både el och gas, så att man både klarar ett strömavbrott och kan hålla en högre temperatur dagtid.
Jag har 10 dagar kvar på semester, känner mig helt slut och så förtvivlat ledsen. Det känns t.o.m. jobbigare än när hunden gick bort. Jag vill bara bort härifrån. Jag vill inte se Stockholm mer.
