- Svar: 20
- Visningar: 2 417
På fikarasten på jobbet idag så var det några som pratade om kontaktlösa bankkort, efter en reklamannons i tidningen om den ökade risken att bli skimmad och att man bör köpa på sig ett ”skyddskort” för X hundralappar, som fungerar som en störsändare och som man då skulle ha bland sina kontokort för att skydda sig.
Först och främst – vem bad om dessa kontaktlösa bankkort? Jag har själv blivit påtvingad ett kontaktlöst kontokort som utbyteskort av min bank. Det är inget jag har bett om, och enligt bankens information så går det varken att stänga av eller ta bort den funktionen. Enligt diskussionen runt fikabordet så var det någon som påstod att även om man nu skulle kunna stänga av sitt kort för trådlösa transaktioner, så stänger man inte av att kortinformationen kan läsas av med en avläsare, så någon som går förbi mig skulle alltså ändå kunna sno mitt kreditkortsnummer rakt av.
Vi funderade på om det är handeln som har tagit initiativet till detta. Att det skulle gå snabbare att betala med kort på det här sättet. Men jag har varit med om många kortterminaler där jag bara stoppar in mitt kort och inte behöver ange kod för köp under 200 kr, vilket ju också går fort, så varför trådlös ”blippteknik”? Vad skulle det underlätta? Ingen av oss runt bordet i alla fall ville ha funktionen, speciellt inte när den innebär ytterligare krångel för att behöva skydda sig mot skimming.
Någon halade då fram sin plånbok och visade att den hade lagt lite aluminiumfolie runt sitt kort. Vi andra var skeptiska. Är inte det bara en myt att det skulle funka för att skydda kortet? Varför skulle det säljas störsändarkort för flera hundralappar om det nu funkar med vanlig folie? Någon började prata om att folien i så fall behövde vara jordad, men förvirringen runt bordet var stor.
I tidningens reklamannons stod något i stil med att ”bedragare kan bara med en enkel mobilapp läsa av ditt kort”, och jag tänkte då att ”kan dom så kan väl jag?!”, så jag letade fram och hittade faktiskt en app som sades kunna läsa av kreditkortsinformation. Nu växte spänningen runt bordet. En modig frivillig lämnade över sitt kontaktlösa kreditkort till mig, och se på tusan men visst funkade det – ”blipp!” så hade min mobiltelefon läst av kortnummer, utgivare och annan info, men även senaste transaktioner! Spännande! Personen som lånat ut sitt kort tyckte att det var ett jättesmidigt sätt att kolla upp senaste transaktioner på – ”mycket snabbare än att logga in på banken ju!”
Nästa steg var att personen med aluminiumfolien lånade ut sin slitna aluminiumfolielapp. Vi la folien runt kreditkortet och ta mig sjutton men då kunde faktiskt inte min mobiltelefon läsa av kortet längre! Det verkade alltså som det funkar som skydd. Men en sak som jag reagerade över var att vi var tvungna att håla kreditkortet i ”rätt” läge dikt an mot mobiltelefonens baksida för att den överhuvudtaget skulle läsa kortet. Så om man ska ge sig in på skimming måste man nog ha bättre utrustning än en gammal Samsungnalle gissar jag... Och med en bättre avläsare kanske aluminiumfolien inte ger fullgott skydd? Hmmm, det tål att funderas på. Eller möjligtvis googlas. Men slutsatsen runt bordet blev i slutändan att vi helt enkelt får börja gå i foliehattar allihopa!
(sen var kaffet slut)
Först och främst – vem bad om dessa kontaktlösa bankkort? Jag har själv blivit påtvingad ett kontaktlöst kontokort som utbyteskort av min bank. Det är inget jag har bett om, och enligt bankens information så går det varken att stänga av eller ta bort den funktionen. Enligt diskussionen runt fikabordet så var det någon som påstod att även om man nu skulle kunna stänga av sitt kort för trådlösa transaktioner, så stänger man inte av att kortinformationen kan läsas av med en avläsare, så någon som går förbi mig skulle alltså ändå kunna sno mitt kreditkortsnummer rakt av.
Vi funderade på om det är handeln som har tagit initiativet till detta. Att det skulle gå snabbare att betala med kort på det här sättet. Men jag har varit med om många kortterminaler där jag bara stoppar in mitt kort och inte behöver ange kod för köp under 200 kr, vilket ju också går fort, så varför trådlös ”blippteknik”? Vad skulle det underlätta? Ingen av oss runt bordet i alla fall ville ha funktionen, speciellt inte när den innebär ytterligare krångel för att behöva skydda sig mot skimming.
Någon halade då fram sin plånbok och visade att den hade lagt lite aluminiumfolie runt sitt kort. Vi andra var skeptiska. Är inte det bara en myt att det skulle funka för att skydda kortet? Varför skulle det säljas störsändarkort för flera hundralappar om det nu funkar med vanlig folie? Någon började prata om att folien i så fall behövde vara jordad, men förvirringen runt bordet var stor.
I tidningens reklamannons stod något i stil med att ”bedragare kan bara med en enkel mobilapp läsa av ditt kort”, och jag tänkte då att ”kan dom så kan väl jag?!”, så jag letade fram och hittade faktiskt en app som sades kunna läsa av kreditkortsinformation. Nu växte spänningen runt bordet. En modig frivillig lämnade över sitt kontaktlösa kreditkort till mig, och se på tusan men visst funkade det – ”blipp!” så hade min mobiltelefon läst av kortnummer, utgivare och annan info, men även senaste transaktioner! Spännande! Personen som lånat ut sitt kort tyckte att det var ett jättesmidigt sätt att kolla upp senaste transaktioner på – ”mycket snabbare än att logga in på banken ju!”
Nästa steg var att personen med aluminiumfolien lånade ut sin slitna aluminiumfolielapp. Vi la folien runt kreditkortet och ta mig sjutton men då kunde faktiskt inte min mobiltelefon läsa av kortet längre! Det verkade alltså som det funkar som skydd. Men en sak som jag reagerade över var att vi var tvungna att håla kreditkortet i ”rätt” läge dikt an mot mobiltelefonens baksida för att den överhuvudtaget skulle läsa kortet. Så om man ska ge sig in på skimming måste man nog ha bättre utrustning än en gammal Samsungnalle gissar jag...
Och med en bättre avläsare kanske aluminiumfolien inte ger fullgott skydd? Hmmm, det tål att funderas på. Eller möjligtvis googlas. Men slutsatsen runt bordet blev i slutändan att vi helt enkelt får börja gå i foliehattar allihopa! (sen var kaffet slut)
