Inte som alla andra....

[EmmaW]

För 2,5 år sen hämtade jag hem 2 kattungar ca 6 veckor gamla, ur en snödriva i en snöstorm hos en kvinna på landet. Dom fick inte komma in då hon var allergisk trots att mamma katt var hennes men endast utekatt.
En hane och en hona var det, redan när jag hämtade dom fick jag det förklarat att lilla honan gillade inte människor, hon gillade inte beröring och var hopplös så det var nog bäst att hon sprang till skogs och dog . Båda följde så klart med hem och hanen var hur tam som helst och fick vid 12 veckor ett nytt hem där han trivs jättebra. Honan är dock en annan historia...

Hon är inte som alla andra katter, jag har haft vilda katter förr som blivit tama osv men hon vill inte och därför har hon blivit kvar hos mig . Fortfarande kan hon ha svårt att jag går förbi henne om hon ligger på golvet, jag ska helst inte ta i henne men kan i nödfall om jag får in henne i köket och stänger dörren, då kan jag göra nödvändiga grejer som att avmaska och så men rätt som det är exploderar hon om det tar för lång tid och flyger upp i luften för att bli kvitt mig . Jag får leka med henne och ibland klappa på svansen/rumpan om ligger i soffan och hon går förbi nedanför men oftast inte. Hon reagerar positivt när man pratar med henne, hon är med här hemma till viss del men hänger helst med dom andra katterna eller ligger och sover under soffan. När hon kastrerades konstaterade veterinärerna att hon nog inte riktigt är som hon ska med sitt explosiva sätt (syrebrist vid födseln?) men kunde inte se att hon mår dåligt av det heller så länge hon får vara i fred som hon önskar och jag står ut.
Men hon kissar.....i perioder och enbart i sängen eller golvet i badrummet, men drar sig inte heller för att sätta sig på mig och kissa när jag sover! Det går i perioder, låd-situationen är väldigt känslig men med tillräckligt många och stora lådor med rätt sort sand och tät städning så går det oftast bra, men det är dyrt Och ibland blir jag lite trött på hela grejen, hon får fin mat och lever lyxigt värre, får sitt space utan krav om kel och gos och jag får i mellanåt en obehaglig överraskning i sängen som tack för inget.
Jag älskar katten, ingen tvekan om det men det börjar kännas jobbigt, jag kommer flytta till landet snart men ser inte på nåt vis att jag skulle kunna göra henne till utekatt utan att hon skulle sticka i ren panik .
Och mina andra katter vill jag ska kunna gå ute och ja ni vet ha dörren öppen och så hemma utan att behöva oroa mig för att hon ska dra.
Vi har testat feeliway, zylkene och hon är inte stressad så länge jag i princip låtsas som om hon inte finns och bara pratar lite grann med henne.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden, kanske bara skriva av mig lite, men jag skulle uppskatta att höra om nåt liknande där alla pusselbitarna fallit på plats och saker och ting löst sig för jag vet inte ärligt talat om jag vill ha det så här i kanske 18 år framöver

 

[Aliche]

Har du något kattstall eller liknande i närheten där dom tar hand om vilda/hemlösa katter? Dom har ofta väldigt mycket erfarenhet av den typen av katter och har massor med bra tips och stöttning att komma med

 

[EmmaW]

Har du något kattstall eller liknande i närheten där dom tar hand om vilda/hemlösa katter? Dom har ofta väldigt mycket erfarenhet av den typen av katter och har massor med bra tips och stöttning att komma med

Det är inte aktuellt att sätta henne på ett hem, jag har som sagt haft vilda katter förr bl.a. Varit jourhem osv för vildkatter. Jag har testat allt, det handlar väl mest igentligen om att hon inte är riktigt normal och att jag nog kanske kommit till en gräns för vad jag känner är okej längre antar jag. Samtidigt händer det ju ibland framsteg men dom är små och få....

 

[mandalaki]

Katthemmen är ju överfulla, jag har svårt att tro att de skulle ta emot och försöka placera ut en katt som kommer in för att den kissar bredvid lådan.

Om du tror att hon skulle komma på drift som utekatt så är ju inte utelivet lösningen.

Jag kan tycka att du nog skulle kunna avliva. Hon mår ju inte bra, hon visar med pinkandet att hon inte är trygg. Det låter ju dessutom som om hon kanske har en hjärnskada eftersom hon beter sig udda - eller så är det frånvaron av mamma under första socialiseringstiden.

Om jag kände att jag kommit till en gräns med henne - då hade jag nog avlivat.

 

[EmmaW]

Katthemmen är ju överfulla, jag har svårt att tro att de skulle ta emot och försöka placera ut en katt som kommer in för att den kissar bredvid lådan.
Att hon kissar bredvid lådan är ju ändå bara en del av det hela och händer ju inte hela tiden. Det stora problemet är väl att hon fortfarande efter 2,5 år inte vill veta av människor.Hon är ju med som i kväll, men ligger på tryggt avstånd under en stol i andra änden av rummet.

Om du tror att hon skulle komma på drift som utekatt så är ju inte utelivet lösningen.
Skönt att höra bara rakt av, många har föreslagit just det men hon skulle aldrig vilja komma in igen för där finns ju människor så att hon skulle försvinna är inget jag tvivlar på där.

Jag kan tycka att du nog skulle kunna avliva. Hon mår ju inte bra, hon visar med pinkandet att hon inte är trygg. Det låter ju dessutom som om hon kanske har en hjärnskada eftersom hon beter sig udda - eller så är det frånvaron av mamma under första socialiseringstiden.
Det är nog så mina tankar går med.

Om jag kände att jag kommit till en gräns med henne - då hade jag nog avlivat.
Jag älskar ju ändå kattskrället men det börjar mer och mer kännas som om hon styr mitt liv och det känns inte riktigt okej.

 

[Corax]

Katthemmen är ju överfulla, jag har svårt att tro att de skulle ta emot och försöka placera ut en katt som kommer in för att den kissar bredvid lådan.
Att hon kissar bredvid lådan är ju ändå bara en del av det hela och händer ju inte hela tiden. Det stora problemet är väl att hon fortfarande efter 2,5 år inte vill veta av människor.Hon är ju med som i kväll, men ligger på tryggt avstånd under en stol i andra änden av rummet.

Om du tror att hon skulle komma på drift som utekatt så är ju inte utelivet lösningen.
Skönt att höra bara rakt av, många har föreslagit just det men hon skulle aldrig vilja komma in igen för där finns ju människor så att hon skulle försvinna är inget jag tvivlar på där.

Jag kan tycka att du nog skulle kunna avliva. Hon mår ju inte bra, hon visar med pinkandet att hon inte är trygg. Det låter ju dessutom som om hon kanske har en hjärnskada eftersom hon beter sig udda - eller så är det frånvaron av mamma under första socialiseringstiden.
Det är nog så mina tankar går med.

Om jag kände att jag kommit till en gräns med henne - då hade jag nog avlivat.
Jag älskar ju ändå kattskrället men det börjar mer och mer kännas som om hon styr mitt liv och det känns inte riktigt okej.

Fast jag tror inte att Aliche menade att du skulle sätta henne på hem utan be dem om råd. De har som sagt mycket erfarenhet om 'vildkatter' och problemkatter.

 

[EmmaW]

Fast jag tror inte att Aliche menade att du skulle sätta henne på hem utan be dem om råd. De har som sagt mycket erfarenhet om 'vildkatter' och problemkatter.

Det där var svaret på madalakis svar till mig.
Jag har samarbetat ihop med djurhem ang vildkatter och vet vad jag gör. Hon är ju inte vild men ändå inte som alla andra .

 

[Gimlan]

För 2,5 år sen hämtade jag hem 2 kattungar ca 6 veckor gamla, ur en snödriva i en snöstorm hos en kvinna på landet. Dom fick inte komma in då hon var allergisk trots att mamma katt var hennes men endast utekatt.
En hane och en hona var det, redan när jag hämtade dom fick jag det förklarat att lilla honan gillade inte människor, hon gillade inte beröring och var hopplös så det var nog bäst att hon sprang till skogs och dog . Båda följde så klart med hem och hanen var hur tam som helst och fick vid 12 veckor ett nytt hem där han trivs jättebra. Honan är dock en annan historia...

Hon är inte som alla andra katter, jag har haft vilda katter förr som blivit tama osv men hon vill inte och därför har hon blivit kvar hos mig . Fortfarande kan hon ha svårt att jag går förbi henne om hon ligger på golvet, jag ska helst inte ta i henne men kan i nödfall om jag får in henne i köket och stänger dörren, då kan jag göra nödvändiga grejer som att avmaska och så men rätt som det är exploderar hon om det tar för lång tid och flyger upp i luften för att bli kvitt mig . Jag får leka med henne och ibland klappa på svansen/rumpan om ligger i soffan och hon går förbi nedanför men oftast inte. Hon reagerar positivt när man pratar med henne, hon är med här hemma till viss del men hänger helst med dom andra katterna eller ligger och sover under soffan. När hon kastrerades konstaterade veterinärerna att hon nog inte riktigt är som hon ska med sitt explosiva sätt (syrebrist vid födseln?) men kunde inte se att hon mår dåligt av det heller så länge hon får vara i fred som hon önskar och jag står ut.
Men hon kissar.....i perioder och enbart i sängen eller golvet i badrummet, men drar sig inte heller för att sätta sig på mig och kissa när jag sover! Det går i perioder, låd-situationen är väldigt känslig men med tillräckligt många och stora lådor med rätt sort sand och tät städning så går det oftast bra, men det är dyrt Och ibland blir jag lite trött på hela grejen, hon får fin mat och lever lyxigt värre, får sitt space utan krav om kel och gos och jag får i mellanåt en obehaglig överraskning i sängen som tack för inget.
Jag älskar katten, ingen tvekan om det men det börjar kännas jobbigt, jag kommer flytta till landet snart men ser inte på nåt vis att jag skulle kunna göra henne till utekatt utan att hon skulle sticka i ren panik .
Och mina andra katter vill jag ska kunna gå ute och ja ni vet ha dörren öppen och så hemma utan att behöva oroa mig för att hon ska dra.
Vi har testat feeliway, zylkene och hon är inte stressad så länge jag i princip låtsas som om hon inte finns och bara pratar lite grann med henne.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden, kanske bara skriva av mig lite, men jag skulle uppskatta att höra om nåt liknande där alla pusselbitarna fallit på plats och saker och ting löst sig för jag vet inte ärligt talat om jag vill ha det så här i kanske 18 år framöver

Eller så skulle hon må bättre som Utekatt.

 

[Corax]

Det där var svaret på madalakis svar till mig.
Jag har samarbetat ihop med djurhem ang vildkatter och vet vad jag gör. Hon är ju inte vild men ändå inte som alla andra .

Fast Du skrev 'det är inte aktuellt att sätta henne på ett hem'... som svar till Aliche.

 

[EmmaW]

Eller så skulle hon må bättre som Utekatt.

Hon skulle ju springa bort då , då hon inte vill vara med människor. Att släppa henne vind för våg och låta henne klara sig själv är inget alternativ få jag knappast vill göra henne till en hemlös vildkatt vilket skulle bli resultatet .

 

[Gimlan]

Hon skulle ju springa bort då , då hon inte vill vara med människor. Att släppa henne vind för våg och låta henne klara sig själv är inget alternativ få jag knappast vill göra henne till en hemlös vildkatt vilket skulle bli resultatet .

Det kan du väl knappast veta? Mat lär hon ju vara intresserad av så det kan ju hålla henne kvar? Eller bygga en störrerfastgård åt henne.

 

[EmmaW]

@Gimlan Hon har troligtvis nån form av hjärnskada som gör att hon inte är som alla andra. Mat är nödvändigt men hon svälter hellre än att riskera att träffa människor. Det beteendet har hon haft sen innan jag ens hämtade hem henne.
Bygga en rastgård som hon då ska vistas i permanent menar du? Eller en i anslutning till huset? Hon vill inte ens gå ut, så fort en dörr öppnas eller dörren till uteplatsen är öppen med nät för så är hon i andra änden av hemmet.
Att fånga in henne och bära ut henne till en rastgård är mer stressande för henne än som det är nu.

 

[Gimlan]

Men om hon inte vill gå ut vad är då problemet med att dina andra a
ska gå ut?

Tänkte att en rastgård i anslutning till huset skulle eventuellt kunna göra henne mer nöjd med tillvaron.

 

[tolksele]

Jag hade nog hellre tagit bort än riskerat att hon blev en förvildad katt. Har du försökt i 2,5 år och inte tycker att hon har ett värdigt kattliv är det inte heller konstigt om man avlivar av den saken. Bor man hos en männsika ingår ju tyvärr (i hennes fall) mänsklig kontakt och det går ju inte att göra så mycket åt..

 

[TinyWiny]

Det är en svår situation du och katten befinner er i men jag tycker att du ska sätta dig ner och skriva en för och emot lista. Mår katten egentligen bra? Verkar hon någon gång harmonisk? Verkar hon alltid vara på sin vakt? Stressad? Mår hon alltid dåligt? Om den negativa listan överväger så låt henne somna in.

Jag har en vild katt som bor i stallet. När vi flyttade hit så var hon ca 7-8 månader och hade då inte sett en människa på iallafall minst 5 månader då huset hade stått helt tomt. Hon hade fått dåligt med/ingen mat och var gravt undernärd. De förra ägarna till vårt hus hade sagt att de skulle ta hand om katterna så jag fick ju en chock när jag kom ut i stallet samma dag som vi hade fått tillträde till huset och en fullkomligt utmärglad katt kom emot mig. Jag visste att de hade haft en katthona och hennes ganska nyfödda unge i stallet vid tiden för flytten men jag trodde ju att de hade fått nya hem då hon inte kunde ta dem med sig. Jag tog förgivet att kattungen hade dött av svält men åkte direkt till vårt gamla ställe och hämtade kattmat för att om möjligt kunna rädda honkatten. Sedan satt jag och matade katten med en tesked mat i halvtimmen resten av dagen. Jag ringde förra ägaren och frågade vad i helvete de pysslade med. Nästa dag stod det en säck med någon skitkattmat i stallet. Hade honkatten inte redan fått mat så hade hon ju vräkt i sig så att hon förmodligen hade dött i tarmvred så hur hon tänkte där förstår jag inte alls men hon brydde sig väl inte.
I vilket fall så tog det några veckor så fick jag syn på kattungen. Den var då i storlek med en 3 månaders kattunge ungefär. Hon hade alltså överlevt på något sätt men eftersom hon aldrig hade blivit socialiserad så var hon ju vild. Hon ser idag ut som en 5-6 månader gammal kattunge och väger ca 2 kg. Hon blev inte större. Det tog nästan två år innan vi lyckades fånga in henne och kastrera henne.

Nu har vi snart bott här i nio år och de senaste sex åren ungefär har hon kommit fram och pratar och åmar sig på golvet i stallet när jag kommer men jag får inte röra henne. Det tog något halvår efter kastreringen innan hon började våga lita såpass på mig att hon inte längre fick panik om vi stängde stalldörren när hon var i stallet. Numera bryr hon sig inte alls utan kan kalla dagar sitta och vänta eller komma springande när hon hör mig komma för att bli insläppt i stallet. Är det kallt en längre tid så går hon överhuvudtaget inte ut utan stannar i stallet. Annars kommer hon vanligtvis när jag ropar när jag ska gå in för kvällen de kvällar det är så kallt att jag måste stänga stalldörren.

Jag bedömer att hon trots allt lever ett bra liv. Hon slipper få ungar och hon håller sig här hemma och nere hos grannen några hundra meter bort vilket är helt okej för dem. Vi bor ca 1,5 km ifrån en stor väg och det åker bara ett tiotal bilar förbi här på ett dygn så jag anser att det är ganska säkert för katterna att få vara ute. Nu vet jag ju inte alls hur du kommer att bo när du flyttar men hade det varit liknande förutsättningar som jag har så hade jag släppt ut henne och låtit henne leva sitt eget liv. Min vilda katt hade vantrivts om hon hade tvingats vara inne men så som hon lever nu så mår hon verkligen bra och det syns lång väg att hon trivs med livet. Hon är i perfekt hull, hon har glansig fin päls och hon är social på sina villkor. Katterna har en egen box med fri tillgång på mat och vatten, en rundbal halm som de bygger bo i och en väl uppbyggd gosig bädd med en grislampa över som vi tänder när det är kallt. Då ligger alla fyra katterna i en hög och har det gott i värmen. Temperaturen i stallet går aldrig under nollan eftersom jag har en värmefläkt som går igång då och värmer upp stallet till några plusgrader men under grislampan så är det närmare 20 grader varmt så där har de det gott.

Om du inte bedömer att ni kommer ha en sådan utemiljö så att det går att ha henne ute med fri tillgång till uppvärmt utrymme med mat och vatten så hade jag nog tagit bort henne. Hon visar ju på flera sätt att hon verkligen inte mår bra. Du kommer inte att ha någon typ av källare som hon kan bo i annars eller något annat uppvärmt utrymme som ett stall eller ladugård? Jag tänker att då får hon vara ifred men du kan ändå ha en viss koll på henne. Jag tror inte att hon kommer bli lycklig förren hon får leva på sina egna villkor tyvärr och tills dess kommer hon fortsätta kissa lite varstans. Jag tror inte att hon kommer dra till skogs utan jag tror att hon kommer fortsätta hålla sig runt människorna hon känner till. Hur det än är så är hon van vid att få mat och skydd av människor och katter är inte dummare än att de förstår att människor är ganska bra att ha på det sättet.

Lycka till med katten hur du än gör.

 

[EmmaW]

@TinyWiny
Tack för dina ord och din berättelse. Hon är harmonisk ganska ofta trots allt och det kan gå månader utan att hon kissar någonstans men skillnaden är som du beskriver att en normal katt vet att det är lönt att stanna kvar och få mat. Hon är inte sån. Hon trampar och myser när jag pratar med henne men om jag släppte ut henne skulle hon aldrig stanna kvar. Det är svårt att förklara för en normal katt skulle det , tom vilda men inte hon, det är bl.a. Sånt här som gör henne annorlunda. Jag är inte heller ensam om att ha den uppfattningen. Att chansa och sen ha på mitt samvete att hon springer till skogs och ev går en plågsam svältande död till mötes är inte heller något något jag vill utsätta varken mig eller henne för.
Jag älskar ju trots allt kattskrället

 

[Mim]

Hon skulle ju springa bort då , då hon inte vill vara med människor. Att släppa henne vind för våg och låta henne klara sig själv är inget alternativ få jag knappast vill göra henne till en hemlös vildkatt vilket skulle bli resultatet .

Tror inte alls det är säkert att hon springer bort.

Vi har en honkatt som är det skyggaste jag träffat.
Hon har gjort det klart att hon vill inte ha beröring eller annan kontakt, kommer inte in på flera dagar om vi har främmande och om hon ska komma in i huset så måste alla vara tysta och stilla för att hon överhuvudtaget ska komma över tröskeln. Men hon kommer alltid in, hon är nöjd om hon umgås med de andra djuren, hon tror nog att hunden på 45 kg är hennes son för honom sover hon hos.

Och så skygg har hon varit sen hon kom till oss som kattunge.
Ibland blir det inte så som man tror.

 

[EmmaW]

Fortfarande när jag kommer hem gömmer hon sig alltid i panik. Hon hinner inte ens se att det är jag fastän hon nog vet vid det här laget.
Fortfarande kan vi inte mötas i en dörröppning utan att hon får panik och sticker åt andra hållet. Fördelen är att hon knappast går ut så länge jag står i dörren,men är hon ute lär hon ju inte heller våga komma in och redan när vi skulle fånga henne som liten, trots att hon var utmärglad och satt i en snödriva i 20 minus och vi ställt en dörr öppen med massa mat innanför där hennes mamma och bror gått in och satt och åt för att få värme och skydd och mat ( vid infångningen) så satt hon kvar ute ensam i snödrivan trots att ingen människa fanns i närheten. Efter 2 timmar fångade vi in henne på annat sätt.
Hon följer inte logiken, inte ens på dom skygga katternas logik. Jag har en till skyggis hemma, men om han hår ut så vet jag att han kommer våga komma när jag ropar och gå förbi mig i dörren även om jag bara får ta i honom inomhus. Han vet att han får mat och värme hos mig osv.

 

[Aliche]

Jag menade inte att du skulle sätta henne i ett katthem utan ta kontakt med dom och höra vad dom tror skulle fungera bäst. Dom möter ju nya typer av beteendestörningar och katter hela tiden så bara för du samarbetat med dom tidigare så är det ju inget son säger att dom kanske inte kan ha bra tips och råd nu, kanske kan dom komma hem till dig och träff katten och sen ge tips på hur du kan hantera situationen.

Ofta blir man ju lite hemmablind så ett par objektiva ögon eller två kan ju inte skada

 

[EmmaW]

Jag menade inte att du skulle sätta henne i ett katthem utan ta kontakt med dom och höra vad dom tror skulle fungera bäst. Dom möter ju nya typer av beteendestörningar och katter hela tiden så bara för du samarbetat med dom tidigare så är det ju inget son säger att dom kanske inte kan ha bra tips och råd nu, kanske kan dom komma hem till dig och träff katten och sen ge tips på hur du kan hantera situationen.

Ofta blir man ju lite hemmablind så ett par objektiva ögon eller två kan ju inte skada

Absolut, jättebra tanke Jag var lite trött när jag läste och drog för lite för snabba slutsatser av det jag läste