C
Calles_matte
Håller för närvarande på att leta medryttare till min häst eftersom jag skall ha barn till vintern och inte kommer kunna rida honom själv så länge till. Pållen har en gedigen skadehistoria och har både pålagringar i lederna och en sena som inte är 100% bra efter en kraftig senskada för ett par år sedan. Trots detta så har vi kämpat på i många år med konvalecenser och igångsättningar och nu i våras började det kännas som att allt äntligen var på rätt spår igen. Vi började rida lite smått för tränare och min häst har varit väldigt positiv och harmonisk. Och så änder detta....
I måndags så hade jag en tjej ute i stallet som provred. En kanonbra tjej som min häst verkade fastna för med en gång. Det var bara det att han inte såg riktigt fräsch ut i traven när hon red. Med tanke på alla tidigare skador så lät jag en veterinär kika på honom i tisdags och hon böjde honom i alla fyra benen och var väl först inne på att det kanske var senskadan som spökade. Sen böjde hon honom "lågt" dvs kotan och han blev tvärhalt. Ingen tvekan om vart problemet satt.
Eftersom det var kontroll på "hemmaplan" så bestämde vi att veterinären skulle ta en koll på min hästs gamla röntgenplåtar och journaler (han har en hel del...) innan vi bestämde om jag borde åka in till klinik och få honom sprutad eller om vi i första hand skulle satsa på finadyne och vila i ett par veckor. Hon skulle återkomma med sin syn på den saken idag.
Till saken hör att min häst är väldigt besvärlig att lasta så att åka in till klinik är ingenting man gör "bara sådär". Sist vi var tvungna att transportera honom så tog det 3 timmar att få på honom på transporten och han slängde sig rakt över mig en gång. Jag är ju som sagt gravid i 7:e månaden och att utsätta sig för risken det innebär att lasta en sådan häst just nu känns inte alls bra.
Sen är ju den stora frågan egentligen om det är värt att ge sig in i ytterligare en behandlings/konvalecens och igångsättningsomgång över huvudtaget. De flesta som känner min hästs skadehistoria skulle nog säga nej. Själv har jag dock lite svårt att ens tänka tanken på att ge upp. Min häst betyder enormt mycket för mig och som sagt, den sista tiden har han varit väldigt harmonisk och trevlig. Träningen har gått väldigt bra och det känns bara så fel att ge upp NU. Samtidigt är det ju det att jag är gravid. Hur 17 skall jag klara av att ha en skadad häst samtidigt som jag själv vaggar omkring som en förvuxen anka? Eller sedan, när jag har en nyfödd bebis att ta hand om? Att hitta någon som vill hjälpa till att ta hand om en skadad häst är mer eller mindre omöjligt, för att inte tala om vad det kostar. Pengar man inte har när man skall vara föräldraledig....
Varför måste detta hända nu??? Har inte vi haft nog otur redan???
I måndags så hade jag en tjej ute i stallet som provred. En kanonbra tjej som min häst verkade fastna för med en gång. Det var bara det att han inte såg riktigt fräsch ut i traven när hon red. Med tanke på alla tidigare skador så lät jag en veterinär kika på honom i tisdags och hon böjde honom i alla fyra benen och var väl först inne på att det kanske var senskadan som spökade. Sen böjde hon honom "lågt" dvs kotan och han blev tvärhalt. Ingen tvekan om vart problemet satt.
Till saken hör att min häst är väldigt besvärlig att lasta så att åka in till klinik är ingenting man gör "bara sådär". Sist vi var tvungna att transportera honom så tog det 3 timmar att få på honom på transporten och han slängde sig rakt över mig en gång. Jag är ju som sagt gravid i 7:e månaden och att utsätta sig för risken det innebär att lasta en sådan häst just nu känns inte alls bra.
Sen är ju den stora frågan egentligen om det är värt att ge sig in i ytterligare en behandlings/konvalecens och igångsättningsomgång över huvudtaget. De flesta som känner min hästs skadehistoria skulle nog säga nej. Själv har jag dock lite svårt att ens tänka tanken på att ge upp. Min häst betyder enormt mycket för mig och som sagt, den sista tiden har han varit väldigt harmonisk och trevlig. Träningen har gått väldigt bra och det känns bara så fel att ge upp NU. Samtidigt är det ju det att jag är gravid. Hur 17 skall jag klara av att ha en skadad häst samtidigt som jag själv vaggar omkring som en förvuxen anka? Eller sedan, när jag har en nyfödd bebis att ta hand om? Att hitta någon som vill hjälpa till att ta hand om en skadad häst är mer eller mindre omöjligt, för att inte tala om vad det kostar. Pengar man inte har när man skall vara föräldraledig....
Varför måste detta hända nu??? Har inte vi haft nog otur redan???