Ciindy
Trådstartare
Ja nu är jag här med ett problem till, denna gången Inkallningsproblem.
Nu är det unghunden som är problemet. Tidigare har inkallningen varit helt fläckfri, han har kunnat se en hare, en hund eller vad som helst och tvärvänt och kommit till mig i världens fart. Nu ropar jag och INGENTING händer!! Han springer omkring, nosar och kissar precis som att ingenting har hänt, helt och totalt total ignorerar mig. Det spelar ingen roll om jag springer iväg, tjoar, skuttar och har skitkul. Efter ett tag kommer han lunkande, inte springandes utan riktigt söligt lunkandes. I det läget berömmer jag och klappar och ger godis, eller leker lite grann.
Jag har provat att ha honom i långlina men han märker direkt när han är helt lös och när han har lina på sig. Jag har provat eller försökt att gå fram och korrigera när han står och nosar men han har insett att det blir konsekvenser när jag kommer närmare så när jag är en 5-7m ifrån honom kommer han glatt och viftar på svansen, vad gör man i det här läget? Berömmer, korrigerar eller ignorerar? Beröm blir ju fel eftersom att då är det rätt att låta mig komma jätte nära innan han ska komma. Korrigering blir ju ännu mer fel då är jag ju dö trist istället för rolig och att ignorera borde ju rimligtvis ge samma resultat som korigering, eller?
Jag har insett att jag måste ha blivit såå mycket tråkigare och vara hos sen han har blivit stor och stark (3år). Jag ger godis, visst han äter det och springer iväg igen, det är lixom inget speciellt. Har försökt leka men han blir "störd" av allt som är omkring + att han har väldigt svårt att ta för sig i lek vilket vi jobbar mycket på.
Vad gör jag för fel?
Nu är det unghunden som är problemet. Tidigare har inkallningen varit helt fläckfri, han har kunnat se en hare, en hund eller vad som helst och tvärvänt och kommit till mig i världens fart. Nu ropar jag och INGENTING händer!! Han springer omkring, nosar och kissar precis som att ingenting har hänt, helt och totalt total ignorerar mig. Det spelar ingen roll om jag springer iväg, tjoar, skuttar och har skitkul. Efter ett tag kommer han lunkande, inte springandes utan riktigt söligt lunkandes. I det läget berömmer jag och klappar och ger godis, eller leker lite grann.
Jag har provat att ha honom i långlina men han märker direkt när han är helt lös och när han har lina på sig. Jag har provat eller försökt att gå fram och korrigera när han står och nosar men han har insett att det blir konsekvenser när jag kommer närmare så när jag är en 5-7m ifrån honom kommer han glatt och viftar på svansen, vad gör man i det här läget? Berömmer, korrigerar eller ignorerar? Beröm blir ju fel eftersom att då är det rätt att låta mig komma jätte nära innan han ska komma. Korrigering blir ju ännu mer fel då är jag ju dö trist istället för rolig och att ignorera borde ju rimligtvis ge samma resultat som korigering, eller?
Jag har insett att jag måste ha blivit såå mycket tråkigare och vara hos sen han har blivit stor och stark (3år). Jag ger godis, visst han äter det och springer iväg igen, det är lixom inget speciellt. Har försökt leka men han blir "störd" av allt som är omkring + att han har väldigt svårt att ta för sig i lek vilket vi jobbar mycket på.
Vad gör jag för fel?