Ifrågasätter

Jag har en sömnlös natt igen. Den här gången får jag nog skylla mig själv då jag tog en tupplur under sen eftermiddag/kväll för att jag var så galet trött.

Så jag grubblar. Och ifrågasätter. Jag ifrågasätter mina åsikter, hela min världsbild, mina värderingar, mina livsval, min identitet. Ja, hela jävla livet. Det som är jag.

Jag lever i den här civilisationen. Med mobiltelefoner, datorer, köphysteri, den som har mest vinner, karriärer, teknisk utveckling o.s.v.

Men jag passar inte in i allt det där. Allt är inte av ondo, men rätt mycket är det. Jag vill ha ett enklare liv, med fötterna i myllan. Men hur skapar man det när man är själv? Det är ju inte praktiskt möjligt. Och enkelt liv, vad är det? Skulle det vara enklare att t.ex. leva med naturfolk någonstans?

Så vad gör jag? Flyttar in till stan, skaffar mig en fin utbildning, gör karriär så jag kan tjäna fett med pengar? Tanken får mig spyfärdig faktiskt. Det var så klart ett extremexempel men vid vilken nivå kan jag sluta känna mig spyfärdig? Jag vet inte. Hur mycket kan jag ändra på mig för att passa in?

 

[kolblakkur]

Har du övervägt att flytta till en ekoby?

 

[bettysmatte]

Vi är ju alla del av ett modernt samhälle, med väl fungerande sjukvård, utbildning, kommunikationer, osv. Det känns lite konstigt att aktivt vilja ta avstånd från det, men samtidigt vilja ha tillgång till det? Den ekvationen får jag inte riktigt ihop.

 

[Lovisaleonora]

Har du övervägt att flytta till en ekoby?

Vilken fantastisk idé! Få hjälp med det tunga, vara del av en gemenskap, men ändå ha sitt eget. Och framförallt: dela en vision om framtiden.

 

[Rain]

Har du övervägt att flytta till en ekoby?

Finns det i Sverige?

 

[kolblakkur]

Finns det i Sverige?

Absolut, finns flertalet.

 

[Lovisaleonora]

Finns det i Sverige?

Flera st, och det annonseras efter intresserade som vill vara med att skapa fler. Toarp utanför Malmö är väl ett av de mer omskrivna tror jag.

 

[Rain]

Absolut, finns flertalet.

Flera st, och det annonseras efter intresserade som vill vara med att skapa fler. Toarp utanför Malmö är väl ett av de mer omskrivna tror jag.

Hade ingen aning, vad intressant! Älskar mijlö, ekologiskt och natur. Tror dock det personligen hade känts svårt att flytta långt hemifrån (från vänner, familj och släkt) men skitkul att det finns! Kul med framtida möjligheter.

 

[Magiana]

Har du övervägt att flytta till en ekoby?

Nej. Är inte det som att bo lite "mitt i smeten" med massor av grannar som man på något sätt måste ha med att göra vare sig man vill eller ej? Jag behöver massor med eget utrymme där jag kan agera helt efter eget huvud.

Sen har jag inte koll på om man äger sitt boende på ett sådant ställe. För mig är ägandet jätteviktigt.

 

[Cheeserica]

Så jag grubblar. Och ifrågasätter. Jag ifrågasätter mina åsikter, hela min världsbild, mina värderingar, mina livsval, min identitet. Ja, hela jävla livet. Det som är jag.

Jag lever i den här civilisationen. Med mobiltelefoner, datorer, köphysteri, den som har mest vinner, karriärer, teknisk utveckling o.s.v.

Men jag passar inte in i allt det där. Allt är inte av ondo, men rätt mycket är det. Jag vill ha ett enklare liv, med fötterna i myllan. Men hur skapar man det när man är själv? Det är ju inte praktiskt möjligt. Och enkelt liv, vad är det? Skulle det vara enklare att t.ex. leva med naturfolk någonstans?

Så vad gör jag? Flyttar in till stan, skaffar mig en fin utbildning, gör karriär så jag kan tjäna fett med pengar? Tanken får mig spyfärdig faktiskt. Det var så klart ett extremexempel men vid vilken nivå kan jag sluta känna mig spyfärdig? Jag vet inte. Hur mycket kan jag ändra på mig för att passa in?

Känner igen mig i mycket av detta också. Jag har mål och drömmar, många handlar om att bo på landet, nära naturen, utan att behöva anpassa mig efter eller störas av grannar. Nu har jag inte samma visioner som du om att vara självförsörjande osv, men jag vill på något sätt leva i harmoni med naturen utan att tära. Vänner och familj är viktiga för mig, men jag är också lite av en enstöring som vägrar känna mig beroende av någon annan.

Jag tycker om mitt liv, även om jag strävar efter mina drömmar fortfarande. Men jag funderar många gånger på hur jag ska ta mig dit. Det känns som att jag är låst vid mitt jobb och att jag måste ha en inkomst. Jag har en väldigt bra utbildning och är mycket duktig på nästan allt jag tar mig för. Att släppa allt det känns både skitläskigt och omöjligt. Jag kan inte se mig själv ge upp min trygga inkomst för att göra ett "tråkigare" jobb, men det känns också som att mitt jobb är omöjligt att kombinera med att uppnå mina drömmar.

Så jag har insett att jag helt enkelt får välja, antingen hålla kvar vid jobbet och det liv jag har nu, eller bara släppa på allt och kasta mig ut i det okända. Än så länge är jag alldeles för feg och trygghetssökande för att våga släppa taget, så då får jag liksom acceptera att det är som det är. Och kanske försöka ta små små steg mot något som åtminstone är mer likt min dröm. Men ska jag uppnå drömmen måste jag verkligen satsa, och det kräver mod.

 

[Philosophia]

Jag har en sömnlös natt igen. Den här gången får jag nog skylla mig själv då jag tog en tupplur under sen eftermiddag/kväll för att jag var så galet trött.

Så jag grubblar. Och ifrågasätter. Jag ifrågasätter mina åsikter, hela min världsbild, mina värderingar, mina livsval, min identitet. Ja, hela jävla livet. Det som är jag.

Jag lever i den här civilisationen. Med mobiltelefoner, datorer, köphysteri, den som har mest vinner, karriärer, teknisk utveckling o.s.v.

Men jag passar inte in i allt det där. Allt är inte av ondo, men rätt mycket är det. Jag vill ha ett enklare liv, med fötterna i myllan. Men hur skapar man det när man är själv? Det är ju inte praktiskt möjligt. Och enkelt liv, vad är det? Skulle det vara enklare att t.ex. leva med naturfolk någonstans?

Så vad gör jag? Flyttar in till stan, skaffar mig en fin utbildning, gör karriär så jag kan tjäna fett med pengar? Tanken får mig spyfärdig faktiskt. Det var så klart ett extremexempel men vid vilken nivå kan jag sluta känna mig spyfärdig? Jag vet inte. Hur mycket kan jag ändra på mig för att passa in?

Du ska så klart inte ändra dig för att passa in. Även om jag förstår resonemanget hos de som säger att du ska ge upp och flytta till ett ställe som inte kräver så mycket av dig, så tycker jag att du ska vara väldigt försiktig med stora förändringar. Det är ju inte alls säkert att att det är huset och trädgården som är boven i dramat - utan det lika gärna kan vara tvärtom: att du inte orkar med hus och trädgård för att du mår dåligt och att det påverkar dig extra hårt just eftersom hus och trädgård ligger dig så varmt om hjärtat.

Vad jag vill säga är att du kanske inte alls behöver vända upp och ned på din tillvaro för att må bra igen. En depression, som det ju låter som du har drabbats av, behöver ju ha någon yttre orsak som t.ex. stress eller utbrändhet. Det finns folk som lever med svåra depressioner och som mår dåligt även om liv, jobb, karriär, boende är perfekta. Men mår man dåligt så känns även det som är perfekt dåligt.

 

[Philosophia]

En depression, som det ju låter som du har drabbats av, behöver ju ha någon yttre orsak som t.ex. stress eller utbrändhet.

Inser att jag har missade ett "inte".
"En depression, som det ju låter som du har drabbats av, behöver ju inte ha någon yttre orsak som t.ex. stress eller utbrändhet." Med det menar jag att lösningen inte nödvändigtvis ligger i praktiska förändringar i livet.

 

[Mabuse]

Inser att jag har missade ett "inte".
"En depression, som det ju låter som du har drabbats av, behöver ju inte ha någon yttre orsak som t.ex. stress eller utbrändhet." Med det menar jag att lösningen inte nödvändigtvis ligger i praktiska förändringar i livet.

Fast man kan ju inte heller utesluta att lösningen ligger där. Jag har flera vänner som har haft psykisk ohälsa, har bytt jobb/flyttat/ändrat i livet, och sen mått bra när de hittat en livssituation som fungerar bättre för dem. Vi människor är ju inte opåverkade av vår omgivning. Även om jag håller med om att även sånt som egentligen är bra kan se svart ut om man är deprimerad.

 

[Philosophia]

Fast man kan ju inte heller utesluta att lösningen ligger där. Jag har flera vänner som har haft psykisk ohälsa, har bytt jobb/flyttat/ändrat i livet, och sen mått bra när de hittat en livssituation som fungerar bättre för dem. Vi människor är ju inte opåverkade av vår omgivning. Även om jag håller med om att även sånt som egentligen är bra kan se svart ut om man är deprimerad.

Självklart kan det inte uteslutas och det antydde jag inte heller. Det jag ville förmedla var att de lösningsförslag som många som har svarat @Magiana ger handlar om tämligen drastiska och stora förändringar i livet utan att det kanske alls finns något som talar för det. Många resonerar ju utifrån sig själva och ger råd utifrån det ("Jag skulle också bli utmattad av en så stor och ambitiös trädgård"), trots att Magiana själv säger att det är sådant som normalt ger henne energi.

 

[athena_arabians]

Självklart kan det inte uteslutas och det antydde jag inte heller. Det jag ville förmedla var att de lösningsförslag som många som har svarat @Magiana ger handlar om tämligen drastiska och stora förändringar i livet utan att det kanske alls finns något som talar för det. Många resonerar ju utifrån sig själva och ger råd utifrån det ("Jag skulle också bli utmattad av en så stor och ambitiös trädgård"), trots att Magiana själv säger att det är sådant som normalt ger henne energi.

Jag håller med. Mitt hus och min trädgård får rätt många att undra om jag är helt frisk med tanke på vad som krävs för att hålla igång det hela. För mig är båda delarna min fredade zon som alltid får mig att må bättre.