P
Paryscha
Jag ska berätta från början...
Vi var sju styckna som för ett tag sedan planerat en långtur till en bekant till oss, vi kom ca 12 km på en stig i skogen (det var blött och jävligt) när det dök fram en stor vattenpöl som en av mina hästar (ett 13 årigt arabsto) ville undvika genom att gå på sidan av den när plötsligt marken bara försvann under henne, ryttaren kunde snabbt komma upp på fast mark igen men hästen låg med endast huvudet över marken och kämpade för sitt liv. Hon kämpade en bra stund innan hon bara "låg" där och inte orkade kämpa mer,det var min mamma som red henne och stog och drog i tyglarna allt vad hon hade men hon orkade inte ta sig upp. Allt det här kom som en chock för mig så jag kunde först inte få fram ett ord, så jag hoppade av min häst och sprang fram för att hjälpa till att dra och skrek och smackade åt hästen att hon skulle försöka en gång till, det tog inte lång tid innan hon fattade och tog ett jätte språng framår och fick upp framknäna på fast mark. Vi forsatte dra och smacka på henne för att få henne att kämpa en gång till och till slut stog hon framför mig på alla fyra benen..
Hon skrapade upp framknäna så illa att vi var tvugna att tillkalla transport till platsen (så nära som gick, vi fick gå en bit) så vi kunde få henne till stallet för att undersöka såren nogrannare (Hon blödde kraftigt och var så skitig).Vi spolade rent med vatten och jodopax men jag var rädd över att hon skulle ha skadat någon av lederna så vi åkte in till ATG i Karlstad..
De sa att hon hade haft en j***a tur med ett par mm till godo
Hon står nu på kliniken på observation då hon börjat få lite feber, och att de inte kunde få såren riktigt rena..
Nu är jag väldigt glad över att hon lever, för ett tag trodde jag att jag skulle mista min allra bästa vän!
Vi var sju styckna som för ett tag sedan planerat en långtur till en bekant till oss, vi kom ca 12 km på en stig i skogen (det var blött och jävligt) när det dök fram en stor vattenpöl som en av mina hästar (ett 13 årigt arabsto) ville undvika genom att gå på sidan av den när plötsligt marken bara försvann under henne, ryttaren kunde snabbt komma upp på fast mark igen men hästen låg med endast huvudet över marken och kämpade för sitt liv. Hon kämpade en bra stund innan hon bara "låg" där och inte orkade kämpa mer,det var min mamma som red henne och stog och drog i tyglarna allt vad hon hade men hon orkade inte ta sig upp. Allt det här kom som en chock för mig så jag kunde först inte få fram ett ord, så jag hoppade av min häst och sprang fram för att hjälpa till att dra och skrek och smackade åt hästen att hon skulle försöka en gång till, det tog inte lång tid innan hon fattade och tog ett jätte språng framår och fick upp framknäna på fast mark. Vi forsatte dra och smacka på henne för att få henne att kämpa en gång till och till slut stog hon framför mig på alla fyra benen..
Hon skrapade upp framknäna så illa att vi var tvugna att tillkalla transport till platsen (så nära som gick, vi fick gå en bit) så vi kunde få henne till stallet för att undersöka såren nogrannare (Hon blödde kraftigt och var så skitig).Vi spolade rent med vatten och jodopax men jag var rädd över att hon skulle ha skadat någon av lederna så vi åkte in till ATG i Karlstad..
De sa att hon hade haft en j***a tur med ett par mm till godo
Hon står nu på kliniken på observation då hon börjat få lite feber, och att de inte kunde få såren riktigt rena..Nu är jag väldigt glad över att hon lever, för ett tag trodde jag att jag skulle mista min allra bästa vän!
